Värdefullt.

There comes a point in every rider’s life when she wonders if it’s all worth it.
She then takes one look at the horse and realizes – it is.

Kelly Stewart

Dagens Betty.

Idag var det precis lika varmt som igår. Termometern i bilen visade nästan 30 grader när jag kom upp till stallet och solen strålade från en klarblå himmel. Värme i all ära, men det har blivit varmt så snabbt att jag fortfarande inte är van vid att det är såhär.

Just på grund av värmen blev det ingen ridning idag heller. Vi började med att skritta fram längs med grusvägen. Betty fick gå först och skötte det väldigt bra. När vi kom hem plockade jag fram två bommar och lade dem på lagom travavstånd. Efter det löslongerade jag Betty i trav och galopp på stor volt. Självklart passade hon på att skutta över bommarna så ofta hon kunde.

När Betty var uppvärmd satte jag fast tyglarna och arbetade henne i skritt vid hand. Till att börja med skrittade vi bara runt fyrkantsspåret för att hitta en lagom tempo och en trevlig arbetsform. Efter det började vi gå över bommarna på ena långsidan och göra öppna längs den andra. Betty sänker tempot en del när hon gör skolorna, men det gör ingenting. Det är bättre att hon lär sig hur hon ska placera hovarna för att få ordning på allt än att hon bara stressar iväg och skyndar sig igenom det. På långsidan med bommarna ökar vi tempot något för att hon ska ta ut steget ordentligt.

Efter att vi hade gjort skolor och skrittat över bommarna i båda varven provade vi även förvänd öppna åt båda hållen vilket fungerade alldeles ypperligt. Vi gick sedan över till trav och arbetade precis likadant där. Vi provade den vanliga öppnan även i trav vilket Betty löste väldigt bra. Hon hittade dessutom ett finfint tempo där jag kunde promenera bredvid henne utan problem. När vi travade över bommarna sprang jag med för att hon skulle kunna ta ut steget ordentligt och sträcka ut framåt.

Vi provade att trava på volt innan vi gick över till skritt igen. Betty klarade det också väldigt bra. Vi avslutade med att flytta undan bakdelen på volt och att göra ytterligare några öppnor i skritt innan vi skrittade av. Betty fick en välbehövlig dusch i värmen innan hon fick gå ut i hagen igen.

Betty hittar en fantastiskt trevlig arbetsform vid hand och jag hoppas att vi ska kunna ta med oss den känslan till ridningen. Hon är väldigt lättlärd och förstår snabbt vad det är jag är ute efter samtidigt som hon verkar tycka att arbetet vid hand är roligt. Jag ser det som ett oerhört bra komplement till ridningen och ett annorlunda sätt att träna henne för att få henne att fokusera på ett annat sätt och på andra saker. Allt kan inte vara full fart alltid.

Hönabönan kommer och möter sin matte i hagen.

Vid hand.

Visste du att…

… varmblodsrasen holsteiner från Tyskland började avlas fram redan på 1300-talet? Holsteinern är idag en av världens mest framstående hästraser och har ett eget märke som ibland bränns eller fryses på pållarna.

Bild från wikipedia.se.

Lärdom.

Just knowing we have both learnt something when I have finished riding is enough for me.

Dagens Betty.

Idag var det riktigt sommarväder! När jag körde till stallet vid halv elva var det redan hela 30 grader varmt. Betty fick för andra dagen i rad arbeta från marken. Vi började med att skritta fram i paddocken. Under tiden plockade jag fram ett par bommar och några sockerbitar. Efter det arbetade vi för hand. Till att börja med skrittade vi runt fyrkantsspåret. Efter en stund gick vi över till att göra öppna längs med ena långsidan och skritta över bommarna, som låg på marken, på den andra långsidan. Öppnan gick ännu bättre idag än igår. Betty är fantastiskt lättlärd.

Efter att ha skrittat en stund gick vi över till trav. Betty förstod omedelbart att hon behövde hålla sig i ett lugnt tempo. Hon höll traven bättre idag än igår och saktade inte av när hon tyckte att det gick för långsamt. Vi provade att göra förvänd öppna längs med långsidan vilket också fungerade bättre idag. Den flöt på finare och hon höll traven mycket bättre. På den andra långsidan fick hon trava över bommarna och det löste hon väldigt fint, precis som alltid när det kommer bommar i vägen. Jag sprang med henne då för att hon skulle få lite bättre fart just över bommarna.

Jag släppte sedan henne lös och lät henne galoppera av sig lite energi innan jag satte upp bommarna på sockerbitarna. Betty hoppade precis lika glatt och lätt som alltid och tog även ett par repor tokgalopp längs spåret, som sig bör. Hon fick hoppa lågt och bara lite grann idag för att bli av med lite energi.

Efter hoppningen satte jag fast tyglarna igen och vi jobbade vidare vid hand i skritt. Det blev ytterligare några öppnor och att flytta undan rumpan på volt innan vi skrittade av i paddocken. Betty fick en dusch innan jag släppte ut henne i hagen igen och det tyckte hon var skönt i värmen.

Ren och fin.

Visste du att…

… nitrat- eller nitritförgiftning är vanligast under sommaren? Förgiftningen beror nämligen på att hästen får i sig konstgödning, förorenat vatten eller växter med förhöjd nitrathalt.

Dagens Betty.

Idag var min hönaböna på sitt vanliga supertoppade och halvhysteriska humör, precis som alltid när hon har vilat lite för många dagar. Hon hade svårt att hålla sig i styr i stallgången och verkade vilja krypa ur skinnet medan jag ryktade och fixade i ordning henne.

Vi började med att skritta fram längs grusvägen. Där mötte vi stallägaren på hundpromenad så vi stannade och pratade en stund. Betty var extremt otålig emellanåt, men lyckades ändå sköta sig ganska bra, trots allt. Efter att vi hade pratat klart skrittade vi bort till korsningen innan vi vände hemåt och gick in i paddocken.

Jag hade tänkt låta Betty rusa av sig energin och samtidig passa på att fotografera henne, men när jag tog fram kameran upptäckte jag att jag hade glömt minneskortet så det blev ändrade planer. Jag passade på att löslongera, vilket vi inte har gjort på väldigt länge. Betty skötte sig alldeles utmärkt. Hon kom lite närmare mig efter ett tag vilket jag upplever som positivt. Största delen av tiden var snoken nere i backen och hon såg väldigt avslappnad och nöjd ut. Då och då drog hon iväg i tokgalopp, men det gör ingenting. Energin måste ju få komma ut.

Efter löslongeringen kopplade jag i tyglarna och arbetade Betty vid hand. Vi började i skritt för att hitta varandra lite och gick sedan över till förvänd öppna längs med långsidorna i båda varven. Idag provade vi även vanlig öppna, vilket är lite knepigare eftersom att det inte finns något staket som stoppar upp. När Betty förstod och jag fick ordning på hjälpgivningen fick vi till det riktigt bra.

Vi provade även att flytta undan rumpan på volt och det gör Betty väldigt bra. Efter det kände jag att det var dags för en lite större utmaning. Vi har inte provat trava vid hand tidigare, men jag bad om trav. Det tog lite tid innan Betty faktiskt vågade trava med mig på marken jämte sig, men när hon väl provade förstod hon väldigt snabbt att det var en lugn trav som gällde. Jag vill att hon håller ett tillräckligt lugnt tempo för att jag ska kunna gå bredvid henne. I övergången från skritt till trav småsprang jag lite för att Betty sköt iväg lite och jag inte ville bromsa henne direkt, men hon hittade snabbt ett lagom tempo. Vi provade lite förvänd öppna även i trav och det tyckte fröken Betty var jobbigt. Hon klarade några steg i taget innan hon bröt av, men det gör ingenting. Vi tar det sakta men säkert. Hon flyttade fint och hittade stundtals en väldigt trevlig arbetsform i traven.

Innan vi skrittade av arbetade vi lite mer i skritt och provade ytterligare några långsidor i trav. Betty var fantastiskt lyhörd och jobbade på superfint. Jag tror faktiskt att det kan vara bra för henne med sådant här lite lugnare arbete som kräver en annan typ av fokus. Allt kan inte vara full fart precis hela tiden och hon behöver träna på att ta det lugnt också. Det gäller att välja rätt dagar så att hon är tillräckligt energisk för att vilja arbeta även om hon inte tycker att det är jätteroligt.

På hemmaplan.

Vilken vecka det har varit i Malmö! För ett par veckor sedan började vi träna på gripande i team. Vi får turas om att spela intagna respektive vårdare och den här veckan var det dags att börja göra motstånd också. Det gör fruktansvärt ont, men är fantastiskt jäkla roligt. Igår provade vi rustningar (benskydd, lårskydd, armbågsskydd, bröst-/ryggplatta, handskar och hjälm) för att först gripa varandra utan motstånd och därefter en självskyddsinstruktör som var totalt galen. Vi kämpade i över 20 minuter innan vi lyckades få honom dit han skulle. Det var fruktansvärt svettigt, galet varmt och fantastiskt roligt. Jag är full av blåmärken och skrapsår, öm och mör i precis hela kroppen, men det har varit värt varenda smäll (till och med jämfotasparken i bröstet som skickade mig baklänges) för jösses, vad roligt vi har haft!

Förutom gripandeträningen har vi haft säkerhetsexamination idag. Den tentan kommer från huvudkontoret och ser likadan ut för kriminalvårdarutbildningar i hela landet. I förra klassen var det bara 41% som klarade den utan att behöva komplettera så stämningen i min klass har varit lite pressad i veckan. Själv är jag inte en sådan som blir nervös inför prov så jag har inte känt mig påverkad. Idag efter att den var skriven kunde jag inte heller känna att det var speciellt att ha den gjord. Jag brydde ju inte mig om den från början heller. Vi har fortfarande inte fått reda på resultatet, men lärarna rättade dem efterhand och jag fick ett stort leende från den ena av dem, så jag tror att det gick bra.

Imorgon har vi ytterligare en tenta, men den görs hemifrån så jag åkte hem redan idag. Jag ska hinna med lite kvalitetstid med Betty innan jag åker tillbaka till Lund redan på lördag den här veckan. Jag har fullt upp med resande, precis som vanligt, men nu är det bara två veckor kvar och nedräkning på riktigt. Jag längtar.

Visste du att…

… skimlar finns i nästan alla raser? Mutationen i generna som orsakar färgen är densamma hos islandshästar och araber, vilket tyder på att den uppkom redan innan hästar fördes till Island för över 1 000 år sedan.

Entusiasm.

Truly supporting a horse, bonding with her, means awekening her inner enthusiasm for you.

Klaus Ferdinand Hempfling