H90 i Vinslöv.

I söndags var jag och Betty i Vinslöv för årets första fälttävlan. Vi genomförde klassen H90.

Dressyren behöver vi träna mer på, vilket jag vet om. Det var dock vår bästa ritt och vi samlade ihop 59%. Det gav 61,5 straffpoäng. I banhoppningen fick vi till en alldeles strålande, felfri runda. Även terrängen var felfri, men med 0,8 straffpoäng för att vi red för snabbt. Man får inte vara mer än femton sekunder snabbare än optimaltiden och vi var sjutton sekunder ifrån den. Betty galopperade alldeles fantastiskt bra och jag lät henne hållas. Hon var otroligt fokuserad på allt jag styrde mot och tog sig an varenda uppgift.

Vi slutade på 62,3 straffpoäng och plats 13 av 23 starter.

Årets första uteträning.

I början av april var jag och Betty på våra första uteträningar för i år. Härliga Magnus Gällerdal var på plats i Bräkne-Hoby för att tjuvstarta terrängsäsongen. Betty gjorde två fullkomligt strålande träningsdagar. Söndagens träning fastnade på film:

Psst… för mer kontinuerliga uppdateringar om mig och Betty: leta upp mig på Instagram där jag kallar mig frrithz 

Paus.

Som ni alldeles säkert har märkt har jag inte riktigt tid med att blogga. Jag prioriterar helt enkelt annat och känner att det bara är ett tvång och en tidspress att skriva inlägg efter varje gång jag varit i stallet.

Jag kommer inte att ta bort några inlägg, och jag kommer uppdatera er lite då och då när det finns filmer eller bilder att visa.

Om ni vill följa mig och Betty lite mer intensivt kan ni göra det via Instagram där jag kallar mig frrithz.

Vi hörs, om än inte så ofta längre.
Ta hand om er.

Träning för Hector.

I torsdags var det dags för dressyrträning för Hector Carmona igen! Betty skrittade glatt fram när jag hade suttit upp. När jag tog tyglarna kändes hon omedelbart fin i skritten. Vi kom fram i trav efter att ha skrittat i båda varven och sedan pausat en kort stund på lång tygel.

Den senaste tiden har Betty varit väldigt jämn i både form, rytm och tempo. I torsdags kändes hon av och på. Hon var inte riktigt fokuserad på mina signaler vilket gör att hon inte riktigt spänner av och ger efter för kontakten. Hon blir inte så rund som jag vill ha henne och då kan jag inte heller riktigt komma vidare i arbetet.

Som tur var, var ju Hector på plats! Med hans guidning lyckades vi komma till väldigt trevligt arbete i traven. I galoppen var Betty låg i formen. Hector bad mig sitta ner i sadeln och inte var ‘för’ följsam. Betty förstod först inte riktigt vad jag menade och gick emot kontakten, provade skjuta ut bakdelen och lite annat hon kunde komma att tänka på. Efter en stund trillade polletten ner och hon hittade en trevlig, högre form även i galopp.

Mot slutet av passet kändes Betty riktigt fin, finare än någonsin till och med, men trots det var inte känslan överlag så bra som den varit den senaste tiden. Även om vi uppnådde ett bra resultat till slut fick jag rida väldigt mycket för att komma dit, vilket gör att jag inte riktigt hinner njuta. Jag tror dock att vi är på väg mot något väldigt bra. Nu är det träning som gäller!

Söndagens Betty.

Eftersom att det blev en kortare Matshelg den här gången passade jag på att få till ytterligare ett dressyrpass i söndags.

Efter att vi hade skrittat fram travade och galopperade vi på stora volter och längs med fyrkantsspåret. Jag lade in skrittpauser på lång tygel för återhämtning och reflektion. Betty kändes jämn, rytmisk och lyhörd.

Som avslutning travade vi längs med fyrkantsspåret. Efter kortsidan lade vi en lite mindre volt för att få hjälp med rundheten. Därefter red vi lite mer framåt längs med långsidan. Betty svarade fint och kämpade på.

Vi skrittade av en stund vid hand innan vi lämnade ridhuset och var helt klara för dagen.

Betty upptäcker att jag kan hålla koll på henne även när jag har lämnat stallgången.

Matshelg dag 2.

Den andra och sista träningsdagen för Mats innebar mer styrketräning för hästarna. Efter att vi hade ridit fram i alla gångarter på egen hand skulle vi rida tempoväxlingar i galopp längs med fyrkantsspåret. Mats vill att vi ökar galoppen på kortsidorna och sedan samlar till arbetsgalopp på långsidorna. På så vis tränar man sig själv och hästen att bibehålla rytmen och steglängden genom svängar på en hoppbana. Mats tyckte att de tempoväxlingar jag och Betty gjorde var väl nyanserade, men att jag kan be om lite mer, vilket jag håller med om.

Mats hade byggt en liten tvåkombination med två galoppbockar på böjt spår längs ena kortsidan. Vi skulle komma in på bockarna med bibehållen rytm, rundhet och ställning. Betty blir lite rak över sista bocken så vi har lite att arbeta med där.

Nästa övning var en tvåkombination längs med långsidan. Den bestod av ett räcke och en oxer. Vi kom på den på lite olika hinderhöjder och variationer i höjd på räcke respektive oxer. Av någon anledning rörde jag mycket på mitt överliv mellan hindren, vilket jag inte brukar göra. Jag fick komma på halvlång tygel ett par gånger vilket gjorde att jag var mer stilla. Mats sa att det troligtvis beror på att Betty rör sig väldigt dynamiskt, hoppar med mycket kraft och rörelse. Jag behöver helt enkelt träna på att bara använda mig av mina armar när jag behöver samla henne mellan hindren. Träna, träna, träna.

Jag är väldigt nöjd med Bettys insats under båda träningsdagarna. Hon är fullständigt klockren och lyssnar till min minsta vink. Jag behöver snäppa upp mig själv och höja kraven på både mig själv och hästen. Det känns som att det här kommer att bli ett väldigt spännande år vad gäller träning och utveckling.

Matshelg dag 1.

Förra helgen var fantastiska Mats Silfver på plats för träningshelg. Vi var lite för få ekipage den här gången så det blev två träningsdagar istället för tre.

Betty var laddad när vi kom in ridhuset i fredags. Hon är dock nöjd om hon bara får röra på sig så vi kom ganska snabbt igång i trav. Hon var mjuk och rytmisk, men benen gick som trumpinnar. Jag lät henne hållas, ibland måste energin bara komma ut. Vi red fram på egen hand i trav och galopp på stora volter och längs med fyrkantsspåret, vilket fungerade finfint.

När både hästar och ryttare var uppvärmda skulle vi trava på en stor volt. Vi skulle göra tempoväxlingar längs med voltspåret med bibehållen form och rytm. Övergångarna skulle inte stressas fram utan hästarna skulle få tid på sig att gå fram respektive komma tillbaka. Betty var väldigt fokuserad och jämn och skötte uppgiften alldeles strålande.

Mats hade lagt fyra upphöjda bommar innanför långsidan på ena sidan. Vi skulle komma i trav över dem. Som alltid gjorde Betty ett strålande cavalettiarbete. Vi styrkearbetade i intervaller och kom över bommarna sex-sju gånger för att sedan pausa en kort stund och komma igen. Mats lade sedan till en galoppbock en bit ifrån bommarna. Vi kom in i trav, travade över bommarna, travade fram till bocken, skuttade över den och landade i galopp. Vi bytte sedan varv och kom i trav över bocken, landade i galopp och gjorde en övergång till trav precis innan bommarna för att sedan trava över dem. Betty löste alla varianter väldigt bra.

Fredagens sista övning bestod av ett kryss mitt på den andra långsidan. Vi skulle öva vårt distansöga genom att komma på hindret och hitta en bra avsprångspunkt. Det är helt klart en av mina svagheter, men vi fick till det riktigt bra några gånger. Betty hoppade alldeles strålande.