Månadsarkiv: augusti 2011

Tävlingen avgjord.

Det tog inte alls lång tid innan Josefine lyckades lista ut vad som gömmer sig i det paket som väntar på posten. 
Rätt svar är en sadel, och jag antar att den största ledtråden var viktangivelsen på avin. 

Ta en sväng inom http://rmj.blogg.se/ och beundra Josefines finfina blogg!


Här har vi annonsbilden. Alldeles snart ska sadeln hämtas ut och användas!
Annonser

Allemansrätten hotad?

Jag läste precis en artikel i Häst&Ryttare som handlade om att allemansrätten ska utredas av Naturvårdsverket. Det är ju tack vare allemansrätten vi kan rida i skog och mark. För min del är det absolut nödvändigt att jag och Betty kan komma ut i naturen emellanåt. Rent psykiskt behöver både häst och ryttare en paus från paddocken. Det är perfekt miljöträning att komma ut i skogen eftersom man stöter på saker där som normalt sett inte finns på en ridbana. Vad gäller muskelbyggande och konditionsträning finns det inget som slår långa skogsturer. Dessutom kan vi ju knappast påstå att det finns mycket som är roligare än en riktig busgalopp i en lång backe.

Granskningen av allemansrätten innebär egentligen inte några förändringar för oss privatryttare. De som kan få problem är snarare turridningar och ridskolor, då det helt enkelt ligger pengar i att rida ut och de drar in pengarna på någon annans mark.

Personligen tycker jag att debatten är uppförstorad och onödig. Hästarna sliter knappast på marken ute i naturen och för ridskolehästarnas del betyder det nog extra mycket att få komma ut och bralla av sig ordentligt. Fler regler gör det bara mer krångligt och att ändra på något så grundläggande som allemansrätten känns inte okej. Om det sker ändringar nu riskerar fler saker att ändras framöver. Kanske är det till slut förbjudet att rida i skog och mark helt och hållet.

Oavsett var det här slutar kan jag garantera en sak: jag och Betty kommer fortsätta bygga muskler, träna kondition och busa av oss energi i skogen. Det är något alla hästar borde få uppleva, oavsett om de ingår i en vinstdrivande verksamhet eller inte.

April 2011.

I april fortsatte lastträningen och vi gjorde helt klart bra ifrån oss.

Betty drabbades av akuta vårkänslor och var alldeles tokig och toppad. Jag provade något nytt och släppte ihop henne med Olinda i paddocken för att de två ungdomarna skulle kunna leka av lite energi, vilket de också gjorde.

Vi fortsatte med ridningen och det var inga problem att lära in skänkelhjälper. Det som har tagit lite längre tid är tygeltagen, men det är ju så det är med bebisar. 

Miljöträningen fortsatte även i april, med totalt livsfarlig, hästätande, fladdrande höbalsplast. Jag introducerade vattenslangen och vattensprutande, vilket var väldigt märkligt enligt Betty. I slutet av månaden gick det att spola hela henne utan problem.

Nionde april innebar att jag hade haft mitt tokdjur i hela sex månder. 

Dalton flyttade in i stoflocken och blev glatt välkomnad av de fem brudarna. Olinda, Bettys bästa polare, följde honom hack i häl och det gjorde att grisen blev arg. Hon ägnade sig åt att jaga undan Dalton från Olinda och plöstligt fick hennes självförtroende sig ett riktigt lyft.

I löshoppningen introducerade jag vattenmatta och vägskyltar, helt enkelt för att vänja henne vid att precis vad som helst kan vara hindermaterial. 

Vi galopperade för första gången och känslan gick knappt att beskriva. 



Tävling!

Det är minsann dags för den första tävlingen här på bloggen. 
Jag har köpt något alldeles nytt och spännande till mig och Betty. Den som först listar ut vad det är får en länkning till sin blogg.
Ett tips är att titta noga på bilden här nedanför…

Ni glömmer väl förresten inte att ni kan maila in bilder till Veckans ekipage?
Skriv en kort text om dig och din häst, bifoga en bild och bloggadress.
Maila alltihop till speakinghorse@hotmail.com

Olinda.

Olinda är Ofelias halvsyster och totala motsats. Det finns inte så mycket som i närheten av något ont i Olinda. Hon är totalt genomsnäll och vänligheten lyser alltid igenom. 

Få hästar är så obekymrade som den här bruden. Hon bara stövlar på i livet och tar allt som det kommer, med en ordentlig klackspark till övers om det skulle verka gå emot henne. Det spelar ingen roll vad du ber henne göra, hon gör det alltid med en helt fantastiskt positiv inställning.

Olinda är sedan en olycka enögd. Det passar henne perfekt att vara pirat, det är bara så mycket den här hästen det bara kan bli. Olinda är ganska korkad, men väger upp det genom att vara fantastiskt vacker och att alltid anta varje utmaning med en enorm glädje.



Mars 2011.

Den första mars började vi med träns och bett. Jag och Betty promenerade i träns med grimma över för att hon skulle vänja sig vid att ha något i munnen. Mars ägnades åt massor av löslongering också, helt enkelt för att hon skulle träna med bettet.

För första gången sen det värsta trotset när hon slet sig och höll på provade vi att longera i lina igen och det gick alldeles klockrent. Hon förstod att hon skulle hålla sig kvar nära mig och linan hängde slappt hela tiden.

När vårkänslorna spirade som mest miljötränade vi med redskap som hör våren till. Skottkärran och vattenslangen blev offer för ett nyfiket, men lite skeptiskt odjur. 

Även i mars blev det en hel del löshoppning och hon är verkligen bomtokig. 

Lastträningen fortsatte, vi fick lite tips från Mikaela, och allting gick efter några gånger riktigt smidigt.

Vi tog vår allra första ridtur utanför paddocken och det var absolut inga problem med det.



Ofelia.

Ofelia är ett nordsvenskt brukssto på 13 år. Jag har varit medryttare på henne sedan hösten 2008. Man kan försöka beskriva Ofelia, men jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Den här hästen är så oerhört mycket på samma gång och hennes personlighet kräver en roman. 

Tokig är bara förnamnet. Ofelia är överfull av energi som bubblar över och inte får plats. Hon studsar, hoppar, slänger på huvudet och frustar för att försöka bli av med överskottet. Själv sitter man på ryggen och kan inget göra annat än att skratta gott åt tokigheterna. 

Inte nog med att hon är skvatt galen, hon är dessutom enormt självsäker. Det är inget annat än ett gigantiskt självförtroende fast i en hästkropp. Ofelia är inte rädd för att berätta för hela världen att hon är störst, bäst och vackrast. Hon vet ju nämligen mycket väl att det stämmer.

Förutom att vara tokig och självsäker är Ofelia alldeles underbar. Det går inte att låta bli att falla för hennes charm. Trots att man vissa dagar svär över att hon vänder på klacken när man ska hämta henne i hagen, inte går att göra en enda ordentlig halt på för att hon stökar runt och möblerar om hela skogen om det behövs eller börjar gå baklänges för att arbetet inte passar henne just för stunden glimmar det rätt vad det är till. Hon blåser varm luft mot ens kind, sänker huvudet för att bli kliad i öronen och arbetar energiskt för att utföra det man ber henne om. 

Vissa hästar kan konsten att stjäla ens hjärta, oavsett om man vill eller inte, och Ofelia är på alla sätt och vis en av dem. Det går inte att värja sig, för med hela sin enorma självsäkerhet promenerar hon rakt in, utan att ens tänka tanken att be om ursäkt.