Månadsarkiv: september 2011

Frida ogillar: Stallmode utanför stallet.

Många av er har säkert uppmärksammat att stallkläder går igen i modebranschen. Överallt på stan ser man jodphurs, ridbyxor (i vissa fall även med skoning!) och stövlar som är farligt lika ridstövlar. Jag antar att de flesta som använder den här typen av kläder inte är hästmänniskor och därför bara välkomnar det nya, snygga modet med öppna armar. Själv är jag totalt allergisk mot hästtrender som går igen i vardagen. Jag vill nämligen inte blanda ihop mina stallkläder med mina vanliga. 

Om modet fortsätter på det här viset är det bara att damma av sina Mountain Horse och ge sig ut på stan.
Ibland förstår jag inte hur modeindustrin tänker när det skapas nya trender.


En vanlig jodphur som inte är tänkt att användas i stallet och ett par från Börjes i Tingsryd.
Visst är likheterna slående?
Annonser

Inridning del 7: Det allra viktigaste.

När det kommer till unghästar är inget riktigt säkert. En övning som går alldeles lysande en dag fungerar inte överhuvudtaget en annan dag. Ibland går man plötsligt fem steg framåt för att ett par dagar senare backa tio.

Det allra viktigaste när det gäller inte bara unghästar, utan hästar i allmänhet, är att alltid sätta mål utifrån det som är bäst just idag. Hur det går påverkas av så oerhört många andra faktorer. Hästens humör för dagen, ditt humör, pälssättning, väder, träningsvärk från tidigare ridpass, extra energi efter vila och hur mycket annat som helst spelar in. 

Häromdagen märkte jag att Betty valde en riktigt låg form under paddockpasset. Egentligen har vi börjat jobba oss ifrån det där allra lägsta till en något högre arbetsfom, men av någon anledning orkade hon inte arbeta högre än så. Det spelar absolut ingen roll, det gäller att möta henne på den nivå hon är just då och tänka ett par steg tillbaka för att kunna anpassa svårighetsgraden utifrån det hon klarar av just nu.

Genom att inte pressa hästen med högre krav än den klarar av behåller man hästens självförtroende och även glädjen i ridningen. Alla ridpass kan inte leda till förbättring. Ibland måste det enklaste repeteras och gås igenom ordentligt för att en ännu starkare grund ska byggas.

Tio saker du inte visste om mig.

1. Jag är livrädd för clowner.

2. Jag ler när jag är nervös.
3. När jag började övningsköra förlikade jag mig med tanken av att aldrig någonsin lyckas ta körkort.
4. Jag var tio år gammal när jag såg Terror on Elm Street och fortfarande ser jag Freddy Krueger i mörkret.
5. Jag hade egentligen inte tänkt skaffa häst på flera år.
6. När jag får min tandläkartid börjar jag omedelbart använda tandtråd varje dag för att kunna svara ‘ja’ när tandläkaren frågar om jag tandtrådar.
7. Jag har lika när till tårar som till skratt.
8. Jag har klarat av skolan (både grundskolan, gymnasiet och min universitetsutbildning so far) tack vare att jag är oerhör lättlärd, och inte för att jag pluggar speciellt mycket.
9. Jag har enormt mycket energi och ju mer jag gör desto piggare blir jag.
10. När jag cyklar och kör bil använder jag samma vikthjälper som vid ridning och smackar till ibland. På cykel reser jag dessutom mig upp när jag kör uppför små backar, i gropar eller liknande.

Dagens Dalton.

Arbetet med Dalton går vidare och helt klart framåt. Idag fortsatte vi att låtsasklippa inne i stallet och sedan satte jag även igång klippmaskinen så att han fick lyssna på den och lukta lite. Han är spänd, men han står stilla och inser att han överlever. 

Vi fortsatte även med spöträningen i paddocken och han gör enorma framsteg där också. Vi började med att repetera det vi har gått igenom såhär långt och det fungerade riktigt bra. Det gick att röra vid honom över hela kroppen med spöet utan att han rörde på sig. Vi fortsatte det vi påbörjade igår: att vifta med pisken runtomkring honom samtidigt som han stod kvar. Några steg åt sidan blev det, men sedan stod han kvar på sin plats. Jag provade även att vifta bakom honom och det gick riktigt bra det också.

Jag har glömt berätta att jag alltid avslutar med något väldigt enkelt. Inne i stallet när vi tränar med klippmaskinen borstar jag helt enkelt av honom och ute i paddocken avslutar vi med att han bara står stilla medan jag håller spöet en bra bit ifrån honom. Det gör jag helt enklet för att han ska få göra något som går riktigt bra och dessutom inte innebär någon form av spänning i slutet.

Inridning del 6: Fokus på hästen.

När man rider en unghäst kommer allt fokus ligga på hästen. Man sitter där och är beredd att berömma i rätt tillfälle, att uppmuntra det som är åt rätt håll och visa hästen åt rätt håll. Det kommer göra att ens egen sits blir lidande, helt enkelt för att det inte går att sitta och rida på samma sätt som på en välutbildad häst.

Jag väljer en något lättare sits på unghästar, för att avlasta deras ryggar. En ung häst har ju inte den ryggmuskulatur som krävs för att bära upp ryttaren, vilket innebär att man sitter på ryggraden istället. Jag halvstår lite i sadeln för att hjälpa hästen. Den halvstående sitsen gör dessutom att man är lite mer beredd och i en bättre balans. Jag menar absolut inte att man ska sitta och ständigt vara beredd på bocksprång och tokerier, det blir det ingen bra ridning av och inte heller en bra upplevelse för hästen, men att hålla sin egen balans kan vara bra om unghästen t.ex. snubblar till. De har ju inte alltid full koll på alla fyra benen. Att halvstå lite gör att man inte dunsar ner på hästens rygg eller faller bakåt och drar den i munnen om något händer, man bara står kvar där man stod från början.

Efter hand som hästen utbildas och musklar sig kan man återgå allt mer till ‘vanlig’ ridning och börja fokusera på sig själv som ryttare igen. Man får helt enkelt offra lite tid och känna att ridningen verkar gå bakåt i utvecklingen. Unghästen är ju också nybörjare, precis som man själv var en gång i tiden, och behöver få tid att hitta balansen med ryttare på ryggen. 


Ett exempel på att jag har en lättare sits på Betty.

Dagens Betty.

Eftersom det krånglar lite i ridningen just nu bestämde jag mig för att ge Betty ridvila idag. Det kan vara så att det är något trots som ligger och gnager. Det passar med andra ord bra att backa några steg och börja om med väldigt grundläggande saker igen.

Idag började vi med spöträning i paddocken. Det är samma sak som jag gör med Dalton nu. Betty ska stå stilla oavsett hur jag viftar och har mig med spöet. Det gick hur bra som helst, hon är ju väldigt van vid den här typen av träning.

Efter det löslongerade vi en liten stund. Till en början höll hon sig väldigt långt ifrån mig, men efter hand kröp hon närmare. Hon kom på inkallning efter lite övertalning och följde mig som en hund löst i paddocken genom svängar, halter, ryggning och precis vad som helst.

Förutom att arbetet gick bra idag var hon en riktig ängel i stallet. Stod som ett ljus och lyssnade på minimala påminnelser om att stå stilla.

Kanske är det lite upprepning av grunderna hon behöver just nu. Vi får se hur det går nästa vecka. 


Ser ni att hon börjar bli mörkare? Vinterpälsen är på g!