Månadsarkiv: oktober 2011

Hur veckans träning blev.

Som jag redan visste blev det här en vecka med mycket vila för Bettys del.

Måndag-torsdag: Vila.
Fredag: Hoppning i paddocken med fokus på framåtbjudning. Många poletter föll på plats och Betty hittade helt klart framåtdrivet.
Lördag: Vila då jag red hubertusjakt och jobbade kvällen.
Söndag: Busande löst i paddocken för att bli av med energin och sedan longering i lina vid det nya hinderskjulet som enligt Betty varit lite farligt för hästar.


En bild från fredagshoppningen.

Monstret del 5.

Hela sommaren har flutit på väldigt fint. Jag och Betty har utvecklats massor ridmässigt och det har gått ytterst problemfritt. Ridningen innebär förstås väldigt mycket nytt för unghästar och det gjorde att hon åter tydde sig till mig. Jag är hennes fasta, trygga punkt och det förlitade hon sig på. I vanliga fall vänjer ju hästen sig vid att matte går före och möter alla ‘farligheter’ först. Med ryttaren på ryggen istället blir det hästens uppgift att ta sig an faror.

När Betty började bli varm i pälsen ridmässigt var det förstås dags för lite mer trots. Det började med att hon inte riktigt ville lämna gårdsplanen och bege sig ut i skogen. Istället för att bara promenera på som hon brukar göra backade hon och försökte vända. Efter några konflikter insåg hon att jag menade allvar och det räckte med ett enda litet ryt från min sida för att hon skulle fortsätta gå istället.

Jag hann knappt andas ut när trotset förflyttades från vägen ut i skogen till vägen hem. När jag bad Betty stanna på vägen hem och sen inte lät henne gå när hon tyckte att det var dags blev hon totalt vansinnig. Hon kastade sig åt sidorna, backade ilsket och slängde med huvudet för att få gå hem som planerat.

Även det här ledde till ett gäng konflikter och har dessutom tvingat mig att utmana henne genom att göra riktigt långa halter, be henne backa några steg då och då samt rida förbi stallet och fortsätta ut mot skogen åt andra hållet. Som det är just nu märks inte heller det här trotset av och vi verkar ha löst det värsta. Det räcker att jag ber henne stanna när hon tänker gå och då står hon stilla utan att försöka bråka sig framåt.

Dagens Betty.

Jag hade från början planerat att jag skulle rida idag, men eftersom jag jobbade till 02:30 igår var jag vansinnigt seg när jag vaknade. Älgjakten är fortfarande i full gång och det är framför allt på helgerna de är igång och jagar så jag är lite försiktig med att rida ut när jag vet att de är ute. Jag var för trött för ett ridpass i paddocken.

Jag hade först tänkt att vi skulle löslongera lite seriöst, men redan när jag hämtade Betty i hagen märkte jag hur sjukt taggad hon var så det var enklast att bara låta henne röra sig och busa som hon ville. Det enda jag bad om var att hon skulle skritta, och sen härjade hon runt för fullt i trav och galopp, i bocksprång, tvärnitar och vändningar. Själv kunde jag sitta i mitten och försöka fota spektaklet så gott det gick i höstdiset.

När Betty hade sprungit av sig energin bestämde jag mig för att ta tag i problemet vi har med det nya hinderskjulet. Betty tycker helt enkelt att det är lite läskigt och vill inte gärna gå för nära det när jag rider i paddocken. Jag longerade henne i hängande lina på en volt som gick förbi skjulet och efter en kort stund travade hon förbi med sänkt huvud precis som vanligt.


Såhär taggad var hönabönan idag.

Hubertusjakten igår.

Igår var det dags för hubertusjakt på Rinkabyfältet utanför Kristianstad. Över 130 ekipage startade. Jag lånade Carisma från stallet där Betty står. Betty är än så länge lite för liten för att följa med, så vi får se om hon är redo nästa år.

Ritten började med samling och genomgång av regler där de berättade att man inte får rida förbi mastern, som rider längst fram, eller pikörerna som rider på varsinn sida av fältet. Svenska flaggan hissades och startfältet började sedan skritta iväg längs de enorma fälten.

I början av ritten var hästarna toppade, laddade av förväntansfullhet och triggade av varandras energier. Efter en stunds skritt var det dags för trav och därefter den första galoppsträckan som följdes av mer skritt. När de första hindren i form av stockar uppenbarade sig framför oss var hästarna som mest på hugget innan de lugnade ner sig något av den långa galoppen. Vi fortsatte sedan över fälten och hoppade fler hinder innan det var dags att rida ner i havet. Det är något alldeles speciellt med att galoppera i vatten. Därefter pausade vi med korv och dricka.

Efter en stund fortsatte hela startfältet genom skogen för att sedan åter komma ut på åkrar och fält med fler fasta hinder. När vi tre timmar och två mil senare var tillbaka i princip där vi började var det dags för upplopp. Mastern samlade ihop hästar för sig och ponnier för sig så att de som ville kunde tävla om att fånga rävsvansen.

Jag hade en helt fantastisk dag i Rinkaby och vill verkligen göra om det igen! Förhoppningsvis är Betty tillräckligt stor för att kunna följa med nästa år.

Monstret del 4.

I april fick Betty en ny kompis i form av new forest-valacken Dalton. Hon upptäckte väldigt fort att hon kunde jaga runt honom bäst hon ville och var inte sen med att utnyttja den fördelen. Självklart kom trotset som ett brev på posten i maj. Bettys självförtroende nådde sin absoluta topp och hon ifrågasatte även hur bra hennes matte verkligen var.

Den här perioden skiljde sig från de tidigare. Nu hade Betty blivit smart. Hon insåg att det inte fungerade att försöka ta konflikter hela tiden. Istället ignorerade hon mig helt och hållet. Hon vände undan huvudet för att slippa titta på mig, gäspade i protest och vägrade lägga märke till mig överhuvudtaget.

Jag förstod att det inte skulle gå att arbeta bort det beteendet genom att göra tillvaron enklare för henne. Eftersom hon så fort hon kunde släppte allt fokus på mig fick jag tvinga på henne mattefokus. Till en början handlade det bara om att gå promenader och be henne stanna, trava, backa och stanna igen väldigt tätt för att hon skulle tvingas hålla koll på var jag var. Lite senare in i perioden gjorde vi nya saker. På så sätt kunde jag använda hennes enorma förtroende för mig och få henne att inse att det är ganska bra att ha en matte, trots allt.

Den absolut sista trotsresten försvann när hon följde med till ridskolan och för första gången besökte ett ridhus. Vi visade upp löslongering, vilket inte var någon nyhet alls, på en plats där hon aldrig varit förut. Alltihop gick bättre än någonsin och med mig hem hade jag en häst som med nytt intresse trivdes i min närhet.


Protestflem.


Protestgäsp.


Betty hoppade återigen ut ur paddocken istället för att bara byta varv som jag bad om och jag fick vackert hämta henne på en av de närliggande åkrarna.


Första ridhusbesöket.

Skritthoppning.

När det kommer till ridning är framåtbjudning det absolut viktigaste. Hästen måste tänka framåt och vara lite på hugget för att kunna utföra övningar med glädje och samarbetsvilja. I hoppningen är framåtbjudningen om möjligt ännu viktigare.Gårdagens hoppövning för Bettys del var skritthoppning. Utförandet är väldigt enkelt. Jag valde att bygga ett hinder på varje diagonal för att ge Betty så lång sträcka som möjligt.
Man skrittar in på en av diagonalerna på halvlång tygel och står i trepunktssits. Tanken är att hästen vid åsynen av hindret ska ‘ta saken i egna hovar’ och falla in i galopp för att sedan hoppa.
I början är det många hästar som inte riktigt förstår övningen. En bit innan hindret, ungefär fyra-fem meter, kan man då hjälpa dem på traven genom att smacka, inte skänkla eller göra någonting annat.
Efter några gånger brukar hästen förstå vad övningen går ut på och själv suga tag i hindret.
Meningen är att man inte ska göra något, utan låta hästen sköta jobbet. Om man har en häst som springer iväg och ökar farten ska man helt enkelt låta den springa. Hästarna förstår snabbt hur de ska bete sig för att lösa uppgifterna och kommer inom kort förstå att det inte går att springa på det viset när det står hinder i vägen.

Skritthoppning är en utmärkt övning för att träna upp hästens framåtbjudning på hinder. Det ökar även hästens förståelse för vad det är den sysslar med och vad som förväntas av den. Utöver det bygger det upp hästens förmåga att lita på sig själv och att våga lösa de situationer som uppstår på egen hand.

skritthopp

skritthopp

Betty har på egen hand fallit över i galopp och är på väg att ta sig över hindret.