Era fantastiska historier del 2.

Här kommer ytterligare några av era bästa, tokigaste och knäppaste hästminnen. Egentligen hade jag tänkt välja ut ett gäng att publicera, men de är så charmiga på sitt sätt att jag lägger upp allihop.

Liza:
kom genast att tänka på en gång för ungefär 1,5 år sen. Jag och min kompis gick på Naturbruksgymnasium, hästinriktning. En dag i skolstallet skulle vi gå och hämta två nordsvenskar i hagen som låg ganska långt bort. Vi var lite sura för hästarna stog självklart längst bort i den stora hagen också. Så kom vi på den brillianta idén att vi kunde rida tillbaka, så långt att ingen såg oss i alla fall. Nordisarna är körhästar och har bara ridits ett fåtal gånger och förmodligen inte ute i hagen innan. Det gick tre hästar i hagen och vi hoppade glatt upp på de andra två som vi skulle ta hem. I grimma och grimskaft. Min häst hade dessutom för lång hals för mitt korta grimskaft så jag hade det bara på ena sidan halsen och hade alltså inte så mycket att hålla i. Det gick superbra de första metrarna men sen fick den lösa hästen värsta rycket och började bocka och springa förbi oss, varpå våra hästar hängde på förstås ! Min kompis hann hoppa av och landa på fötterna men jag försökte hålla mig kvar i världens bocksprång. Till slut flög jag av och landade rakt på knäna så det kändes som att hela knäskålarna krossades.
Det gjorde så ont så jag haltade fram och tårarna forsade, samtidigt som vi skrattade båda två^^
Men om jag hade kommit tillbaka gråtandes och haltandes så hade ju lärarna och stallpersonalen undrat vad vi hade haft för oss och det kunde vi ju inte erkänna. Hade nog inte vart så poppulärt ! Så det var bara att bita ihop och inte visa att jag hade ont. Uch, vad hemskt det var ! Men sjukt kul såhär i efterhand x)

Sofia:
Det mest ofattbara jag varit med om va när jag va ute och gick med min unghäst i somras. Han hade fått vila ett tag och det märktes. Han betedde sig som en hingst, travade bredvid mig med böjd välvd hals. Då kom jag på den ”briljanta” iden att gå ut på lite mer ojämn terräng så att han skulle få jobba lite och bli av med lite överskottsenergi. Dock råkade jag halka i en liten lerig uppförsbacke och jag tappade min ädla springare. Han galopperade iväg i världens räser galopp över ängen, ca 500m ifrån stallet. I all panik försökte jag fiska upp min mobil och när jag inte fick upp den gjorde jag ett ynka försök och ropade; TOTTO! Han tvärnitar och galopperar tillbaka till mig. Helt otroligt! Jag kan än idag inte förstå hur jag klarade av att få kontakt med honom i all hans unghäst brall. Vilken känsla det va! ❤

bella:
Det HEMSKASTE hästminnet jag har var när jag, min sköthäst Blesa, & mina 2 vänner Jenny & Hanna red på långritt, vi turades om att rida och ha oss.
I slutet av rundan när vi började närma oss hemmaplan skulle vi rida längs en tågbana. Ingen av oss tänkte på att det skulle kunna komma ett tåg idiotiskt nog.
& Det var dessutom dags för hästbyte, så när jag står där och lite halv håller i Blesa samtidigt som jag skulle kasta upp Jenny på ryggen (då vi red barbacka) kommer det ett tåg. Såklart.
Jag fick lite smått panik & Jenny kastar sig av från hästryggen. När tåget började närma sig stod Blesa först lugnt stilla & jag började då andas ut men precis då kastade hon sig bakåt & halvt stegrade så jag tappade henne. & hon vände i fullt sken & sprang jämsides med tåget, (Det fanns inget staket, så hon kunde springa framför om det var så). Jag började gråta & sprang efter henne & hon bytte då riktning & hoppade över diket & sprang för allt hon var värd över ängen med oss i släptåg. Men hon var såklart snabbare & när vi nådde andra sidan var hon borta. Så vi gick och knackade dörr i området & fick skjuts av en snäll grabb runt omkring i skogen, vi hade dessutom ringt hennes ägare så dom var också ute & letade. Som tur var hittade dom henne nästan vid stallet, genomvåt av svett men annars inga större skador. Jag grät så jävla mycket under den timmen. Rädd för att hon skulle trassla in sig i dom långa tyglarna eller bli påkörd av en bil eller något, dom kör nämligen som idioter där.
Men allt gick bra som tur va!

En Rolig historia är när jag var ute & red med min kompis Jasmine på hennes hästar. Jag hade fått lov att prova Blanca. Hennes D-ponny som brukar testa folk. Så jag hoppade upp lite övermodig och trodde att allt skulle gå galant. Så kom första traven & hon bockade flera gånger men jag hängde mig kvar för glatta livet & när hon var klar trodde både jag & Jasmine att jag var ”klar”. Så vi skulle ta en galopp, denna gång var hon bakom mig ifall att. Så vi drog av i galopp och kom inte så särskilt långt förens Blanca började bocka igen, denna gång flög jag dock av. Huvudet först rakt över halsen och hamnade under henne så hästen hoppar över mig och springer iväg men vänder halvvägs och kommet tbx. Vi försöker då fånga henne men det gick inte & hon sprang hem helt enkelt.
Det var inte så långt hem så Jasmine frågar mig om det är okej om hon galopperar efter och fångar henne på stallplan? .. Visst sa jag.
Så jag lämnades ensam i mörkret & när jag kommit en bit så ska man gå förbi ett hem för ah. Olika personer.
Så då ser jag att massor står utanför och när jag går förbi ropar varenda en ”DÄR KOMMER HON SOM RAMLA AV!!!!” Då hade dom stått där & först sätt Blanca komma springandes utan ryttare, efter ett litet tag även Jasmine galopperandes på Rosa & sist jag. Ensam hahahaha…

Det var döööö pinsamt när dom skrek sådär, men nu i efterhand är det något jag & Jasmine skrattar mycket åt. Vi brukar jämföra det med en mulle serie.
Först Blanca, Sen Jasmine & Rosa & sist jag.
haha…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s