Månadsarkiv: december 2011

Visste du att…

… hästar har upp till 30 meter lång tarm?

Annonser

Nyinköpt.

Igår var jag en sväng i stan med Sofie för att kolla in mellandagsrean (och framför allt det som inte var på rea). Jag hittade bara ett par vardagströjor till mig själv. På vägen hem körde vi inom Eko och tog självklart ett varv på hästavdelningen.

Jag har länge letat efter ett grått schabrak. Jag tror att Betty kan bli väldigt fin i grått allra helst nu såhär års när hon blir riktigt kall i pälstonen. Jag lyckades hitta ett grått från Hansbo. Jag lyckades inte hitta någon produktbild på nätet och glömde att fota det innan jag tog med det till stallet. Det är som ni ser mörkgrått med marin, röd, gå och vit kant.

Förutom schabraket köpte jag ny pälsglans (det går en hel del till en häst med mycket tagel) och även ett nytt spö. Stallhunden Dumle fick tag på mitt gamla då jag glömde det på stallgolvet. Han knaprade lite på knoppen som inte är så fin längre. 

Nu behöver jag inte köpa något till Betty på länge, och allra helst inte fler schabrak. Påminn mig om det nästa gång jag vill köpa något nytt. 😉

Gårdagens Betty.

Igår blev det en skogstur för Bettys del. Efter att hon chockats till döds (nåja) av Herkules kändes det som att hon behövde en kravlös, lugn tur. Marie och Ofelia och Linnéa och Dalton var också med. Det blev trafikträning och idag kom det en hel del bilar. Betty rörde inte ens på öronen åt dem vilket känns lika skönt varje gång.

Väl ute i skogen blev det framför allt skritt, men även en del trav och galopp. Betty hoppar alltid över en uttorkad vattenpöl på ett ställe. Vad annat kan jag göra än att skratta åt det och berömma henne? Det är ju min lilla hoppehäst. Idag kom det även en bakutspark efter hoppet. De få gånger hon har bockat eller sparkat bakut har hon bara gjort ett endaste skutt. Jag tror att det sammanlagt är fyra stycken nu. När hon är lös härjar hon runt rättså bra däremot.

Allting fungerade fint idag i skogen och trafiken på vägen hem gick precis lika bra som i början av rundan.

Behov av närhet.

Som jag redan har berättat blev Betty sjukt rädd för Herkules när de träffades i förrgår. Hans energi skrämde helt enkelt henne och efter det vågade hon inte riktigt lita på honom, trots att han egentligen är världens snällaste.

När vi hade ridit färdigt ställde jag Betty i stallgången där hon brukar stå efter ridturerna och äta sitt kraftfoder. Under tiden som hon äter gör jag lite annat som att tvätta bettet, hänga in sadeln och borsta av täcket. I vanliga fall är Betty väldigt oberörd av vad jag gör och fokuserar helt och hållet på pelletsen i hinken, men i förrgår var hon väldigt noga med att hela tiden se mig. När jag försvann in i sadelkammaren tog hon ett par steg framåt för att fortfarande kunna se mig. Hon kunde inte stå och äta lugnt förrän jag var i närheten av henne och ville inte stå ensam kvar när jag gjorde något annat.

Efter att Betty hade blivit rädd för Herkules behövde hon ha sin matte nära sig för att kunna känna sig lugn. Även den tuffaste bruden behöver ibland lite extra stöd när något har varit ovanligt jobbigt.

Svar på kommentar.

Sara:
Har precis hittat hit och instämmer med alla övriga. Du har en riktigt vacker häst. Kan du inte filma någon gång när du rider? Vore kul att se henne in action.

Jag får försöka se till att vi blir ordentligt filmade någon gång, men det finns faktiskt några korta filmklipp på mig och Betty. Här är två av dem:

Kära anonym.

Det här är ett inlägg riktat till en enda specifik bloggläsare. Precis varenda en av er andra är så underbart trevliga när ni kommenterar. Fortsätt fråga, ifrågasätta, diskutera, undra och dela med er. Det är det som gör bloggen levande. Jag menar absolut inte att alla måste hålla med om det jag och Mikaela tycker, men jag anser att man kan hålla en mogen ton och skippa personliga påhopp i kommentarer, mest för den allmänna trevlighetens skull.

Till anonym:
Jag vet inte riktigt varför du läser vår blogg. Antagligen gillar du att göra livet surt för din omvärld. Kanske är du missnöjd med dig själv och vill ta ut det på andra. Det kan även vara så att du helt enkelt vet allra bäst. Det är ju så du vill framstå. I så fall är det väldigt synd att det inte finns ett nobelpris i hästkunskap. Jag tror att du hade varit en given nominering åtminstone av dig själv. Du kanske verkligen tycker att våra hästar är de finaste du någonsin sett, men du vet inte riktigt hur du ska uttrycka det. Kanske tycker du att du har rätt att slänga ur dig dina åsikter om saker du inte har någon aning om, helt enkelt för att du vill trycka lite extra på yttrandefriheten.

Jag vet inte varför du läser den här bloggen och jag är egentligen inte speciellt intresserad av orsaken heller. Jag förstår att du uppskattar att kommentera alla fel, alla brister och allt som kan förbättras på ett ovanligt syrligt sätt helt enkelt för att du vet att du kan. Jag vet att du bor långt ifrån mig och jag är väldigt glad du inte finns i min närhet. Jag antar även att du vet vem antingen jag eller Mikaela är, eftersom du inte vågar fylla i ditt namn i den lilla kommentarsrutan. Det är ungefär som när man skrev ‘Kalle är dum!’ på skoltoaletten i femman för att man egentligen tyckte om den där Kalle, men inte riktigt vågade stå för det.

Jag kan inte be dig att inte läsa bloggen för jag vet att du inte kommer att kunna låta bli. Du har alldeles för många synpunkter på hur vi hanterar våra hästar, hur vi rider, hur vi tränar, och varför vi tycker si eller så. Jag förstår däremot inte vad du får ut av att finnas här och jag vet inte varför du tror att dina synpunkter kan förändra världen. Jag är ledsen att behöva vara den som avslöjar tomten här, men om du hade varit så pass viktig hade det funnits en hel hög av andra nobelpris att nominera dig till.

Det senaste exemplet på dina underbara synpunkter som vi tar åt oss något alldeles extra av kommer här:
Jisses, sträck på dig människa! Du ser ju ryggradslös ut!

Eftersom du är så flitig med att uttrycka precis vad du tycker utan att bry dig om på vilket sätt du gör det tänkte jag ta tillfället i akt att göra samma sak. Här kommer lite rykande färsk information till dig som du egentligen borde ha snappat upp för ganska länge sedan: om man inte har något snällt att säga behöver man inte säga någonting alls.

Varsågod. Det bjuder jag på.