Med tårar i ögonen del 3.

När jag bad om era sorligaste hästhistorier tänkte jag inte riktigt efter. Jag sitter här med kinderna blöta av tårar och tänker på alla fina vänner som ni tvingats se lämna er.

Hanna:
Jag kom till ett stall för att min medryttarhäst skulkle stå på bete där.. och en dag så kom stallägeren och frågade om jag vill börja rida hennes lilla b-ponny också, så ja dt gjorde jag.. sen ca 1 månad efter elr något så hade hon bestämt sig att köpa en till b ponny. Sessan hette den ponnyn. vi åkte och hämtade henne sen efter kanske 2 veckor.. jag SKULLE bara följa med. vi åkte bil i 5 timmar dit, när vi äntligen kom fram så var dt e väldigt skrotig ställe, jg såg den lilla blåögda 3 åriga fuxen i hagen, dt ända hon ville va at komma där ifrån dt syntes läng väg, vi gick ut till henne och jag blev helt kär. Hon SOMNADE i min mammas famn och dem hade inte träffats innan. vi lastade henne och åkte hem.. vi stannade på vägen och kollade in i transporten och hon var helt blöt av svett. hon va helt stressad. vi kom fram och släppte ut henne i hagen. hon hade verkligen inget förtroende på någon. efter några dagar när jag hade myst med henne och så insåg hon att jag inte ville henne något illa. hon kom galopperandes till mig i hagen och allt, hon liteade verkligen på mig, INGEN annan, hon va min lilla pussgurka. jag började med innridningen och hon var hur snäl som hälst även om dt var första gången någon satt på henne !!<33 jag började efter ett tag rida henne lite mer typ börja trava, men hennes ägare tyckte bara att hon blev tjockare o tjockare och att hon skulle GÅ 1h varje dag;O Hon e 3 år hållo? Hon skulle gå varje dag i 1 h ;o, en 3 åring ska bara gå någon dag i veckan o inte i 1 timme !!! Jag o ägaren började att bråka och vi bästämmde oss för att sluta rida min lilla sessan.. hon fick en ny medryttare som rider henne nu och jag tycker sjukt synd om min lilla sessan. hon som rider henne nu har inte äns lärt henne galoppfattning men hoppar 90 men en liten 3 årig b-ponny !! asså va fan !! förlåt men jag tycker bara så jävla synd om min lilla sessan !! hon orkar vewrkligen inte, om hon inte hoppar piskar hon henne as mycke !!<33 jag blir bara så jävla trött på henne !! Jag sitter här o gråter för att jag tycker så jävla synd om henne, hon kommer ju bara få en massa slitskador och lida av dt !! tänk lite va? hon e 3 år ;(

Förlåt att dt kanske blir lite förigt och långt men behövde skriva av mig lite…<3

anna:
När jag tvingades lämna min allra bästa vän – helt klart.
Har aldrig gråtit så för en häst, men när jag blev tvingad att gå skiljda vägar med honom, då brast hela mitt liv..

Amelia:
Mitt värsta minne var definitivt när vi tog bort våran älskade d-ponny.
Han hade känts seg och slö under dom senaste tävlingarna men på träningarna var han hur pigg som helst och tog i så in i bomben i ökningarna men det började sen gå sämre och sämre. Han började till slut halta men han haltade på olika ben hela tiden. Efter att vi bara hade gått promenader och jobbat NH i några månader bestämde vi oss för att åka upp till en klinik och kolla upp honom. Han visade ingenting på böjproven men vi fick antiinflammatoriskt som han skulle ha i två veckor. Efter ett tag så blev han bättre men försämrades snabbt. En dag fick vi ett samtal från veterinären som hade kommit på vad det var. Cushing symdrom. En tumör i hjärnan som börjar försämra hästen fysiskt för att sen kanske sätta sig i psyket på dom. Man hörde skräckhistorier om hur hästar som hade varit världens snällaste helt plötsligt kunde börja attackera pga den hör sjukdomen. En dag efter en lång tid såg jag hur olycklig min älskade ponny såg ut och tog beslutet att vi skulle ta bort honom. Jag tyckte att han skulle få sluta sina dagar lyckig. Dagen han försvann satt jag i timmar och bara mös med honom. Han hade alltid varit svåråtkommlig men det var som om han tackade mig. Som om han visste att han skulle försvinna. Han borrade in sitt vackra huvus i min famn soom om han ville trösta mig. Jag visste att han inte orkade mer.
Vi fick senare reda på att en sådan här sjukdom ofta kommer från tidigare vanvård och det kan jag förstå. Ni skulle bara veta hur mycket ärr han hade från piskrapp på rumpan.
Även om jag vet att han inte har ont längre så saknar jag honom. Jag har tur att jag hittade en underbar liten islänning som kunde läka mina blödande sår..

R.I.P Curry
1991 – 17 oktober 2011

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s