Hur jag och Mikaela träffades.

Jag och Mikaela har egentligen inte känt varandra speciellt länge om man jämför med hur lång historia jag har med många av mina andra bästa vänner. Från början är vi faktiskt så kallade Internetkompisar och råkade komma i kontakt med varandra helt slumpmässigt.

För ett par år sedan fanns det ett datorspel som hette Riding Club Championships. Det var ett väldigt verklighetsbaserat hästspel som från början enbart innefattade banhoppning. Med tiden tillkom även terrängritt (som var sjukt svårt) och dressyr (som var ännu svårare). Man laddade ner spelet till sin dator, skapade en användare och tävlade online mot andra spelare från hela världen. Både jag och Mikaela spelade mycket när vi var som mest aktiva och låg båda två för det mesta i topp tre. På spelet fanns även en chat, och där upptäckte vi fort att vi båda två var från Sverige och att vi var två av de lite äldre spelarna. En stor del var yngre tjejer medan vi med några fler år på nacken ofta låg väldigt bra till på rankinglistorna. Jag och Mikaela pratade om hästar i allmänhet och kom fram till att vi båda två hade en förkärlek till nordsvenskar. Hon hade sin Herkules redan då och jag var medryttare på Ofelia.

Efter att vi hade pratat ett tag på Riding Club Championships bytte vi msn-adresser och fortsatte pratandet där istället. Från början handlade det mest om hästar. Vi skrattade åt varandras och våra egna tokiga nordsvenskar. Väldigt tidigt började vi inse att vår syn kring hästar och ridning var densamma. Ju mer vi pratade, desto fler områden i livet kom vi in på och till slut pratade vi om precis allting.

Det är faktiskt tack vare Mikaela jag har min drömhäst ståendes i stallet. Hon skickade Bettys annons över msn. Jag öppnade länken lite halvhjärtat. Så fort bilderna visade sig på skärmen slog mitt hjärta ett extra slag medan världen verkade stå stilla i ett par sekunder. Jag kan ge mig fanken på att Mikaela satt och log framför sin datorskärm. Hon var förstås helt medveten om hur jag skulle reagera.

Jag försökte först att hitta på ursäkter för att inte ens åka och titta på Betty. Jag hade ingen stallplats, jag pluggade i Lund och hade kanske inte råd att ha en häst. Jag tror inte att jag riktigt vågade hoppas på att jag faktiskt hade hittat mitt livs kärlek. Jag kunde ju inte vara helt säker på att hon skulle bli min. Mikaela övertalade mig att maila. Bettys uppfödare svarade snabbt på mitt första mail och vi bestämde att jag skulle komma och titta.

När det var dags för att åka till stuteriet och titta på Betty träffades jag och Mikaela för första gången. Jag svängde inom Buskahult där hon bodde just då och hämtade henne för att sedan fortsätta till Betty.

Tack vare Mikaela har jag inte bara lyckats hitta den häst som är min på alla plan, utan även en vän som jag vet att jag kan prata med precis allt om. Att dessutom kunna vända ut och in på allt som har med hästar att göra, diskutera problem som uppstår och kunna få mina egna tankar bekräftade är ovärderligt. Jag och Mikaela är lika på väldigt många sätt och kommer fantastiskt bra överens, både privat och i hästvärlden.

Jag tror att jag är skyldig Riding Club Championships ett gigantiskt tack.

Första gången Betty och Herkules träffades. Min lilla tjej var livrädd för den snälla hingsten. Till slut vågade hon åtminstone stå hyfsat nära honom.

Annonser

0 thoughts on “Hur jag och Mikaela träffades.

  1. Agnes - Stalltjej.se

    Det är jätteskillnad på brittiska och amerikanska, och även irländska och nya zealändska.. Ibland har vi lite problem, haha! Tänkte på det idag när jag byggde hinder när Jules red.. ”Aggy, make it a vertical! You now – straight, even, square, an oxer!” Haha, vi använder lixom alla ord vi kan komma på för att de andra ska fatta ^^,

    Svara
  2. Johanna

    Vilken härlig historia =) Det är lustigt hur man träffar människor man verkligen klickar med, av en ren slump, haha.
    Jag har en liknande med min bästa vän. Vi bytte mailadresser över Stallet.se när hon var 10 och jag 12, och började prata om msn. Vi märkte båda att vi var väldigt lika så kontakten höll i sig och blev ingen som gick över efter någon månad av intensivt chattande. När jag var 16 pratade vi för första gången i telefon och ett år senare träffades vi för första gången. Kan man säga att den var pirrigt?? Skulle vi funka ihop även i ”verkliga livet”? Men det gick givetvis bra och sen dess har vi setts 6 gånger och i år har vi 10årsjubileum 😉 Tyvärr bor vi i varsin ände av landet, så det är ju inte så att man kan ta en fika på stan direkt..

    Svara
    1. Frida

      Tyvärr finns det inte kvar som det gjorde innan, men det finns en annan version på Facebook. Jag har inte provat den, men sök på Riding Club Championships om du vill testa. 🙂

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s