Gårdagens Betty.

Igår spenderade jag halva dagen hos Mikaela, så jag kom inte hem till stallet förrän på kvällen. Jag hjälpte till att fixa det sista i stallet och pratade en stund med stallägarna innan vi tog in pållarna. Betty hamnade i stallgången och de andra i sina boxar. Som ni kanske kommer ihåg blev Betty stressad av att vara själv i paddocken när de andra hästarna var inne förra veckan, så det var med andra ord perfekt att träna vidare på att klara sig själv igår.

Betty var från början mycket bättre än sist vi var ensamma i paddocken. Trots att hon var piggelin och hade klipp i steget redan under framskrittningen var hon avslappnad och gick med huvudet sänkt istället för uppe i luften. Vi jobbade vidare på böjning och ställning på små volter i båda varven. Det märks redan att hon börjar förstå att det finns ett högre syfte med formen. Hon är något högre och blir inte riktigt, riktigt låg i skritten om jag inte ber om det. I traven har hon inte riktigt samma styrka, men hon är ändå nååågot högre nu.

Vi ägnade en lång stund åt skrittarbete idag för att få Betty riktigt genomarbetad och avslappnad. Efter att ha jobbat en stund på volter och åttvolter gick vi över till öppna och skänkelvikning. Vi red öppna längs långsidan, vände snett igenom i skänkelvikning, fortsatte i öppna på den nya långsidan, vände snett igenom i skänkelvikning igen och så vidare. Hon har haft lite svårare att böja sig i sidan i höger varv, men det lossnade riktigt fint i båda varven idag. Vi provade även samma övning i trav, men gjorde då bara ett par steg i taget i öppna och skänkelvikning. Styrkan som behövs för att göra sådana övningar under längre tid kommer efter hand.

Igår blev det ingen galopp, enbart för att jag inte ville utmana ödet. Betty var så fin och avslappnad i skritt och trav att jag nöjde mig med det. Vi skrittade av på serpentingbågar över medellinjen. När vi skrittade längs fyrkantsspåret provade jag att flytta ett par steg i skänkelvikning åt båda hållen enbart för att kolla om hon hade förstått övningarna. Det gick riktigt, riktigt bra åt båda hållen, så en och annan polett föll garanterat ner.

Det känns fantastiskt skönt att hon var lugnare trots att det inte var några andra hästar i närheten. Vi har en bit kvar och måste jobba vidare på att hon ska klara sig själv när jag inte är på marken jämte henne, men vi jobbar allt närmare målet för varje gång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s