Månadsarkiv: april 2012

Veckans träning.

Jag är inte helt säker på hur den här veckan kommer att se ut. Jag vet inte vilka dagar jag ska vara i Lund och vilka jag ska vara i Näsum så det känns inte helt enkelt att planera Bettys träning.

Min extremt preliminära planering ser ut såhär:
Måndag och tisdag: Vila.
Onsdag: Hoppning. Jag tror att vi ska få in lite gymnastikhoppning faktiskt.
Torsdag: Dressyrpass i paddocken med fokus på styrkan i galoppen. Bommar, galoppfattningar och liknande står på schemat.
Fredag: Skogspromenad.
Lördag: Dressyrpass igen med ytterligare fokus på böjning och form.
Söndag: Vila.

Hur veckans träning blev.

Trots att jag har kastat runt lite i ordningen på träningsdagarna den här veckan har jag hållit mig till min plan.

Måndag och tisdag: Vila.
Onsdag: Hoppning som alltid efter vila. Vi hoppade 5½:an och när jag väl höll ordning på mig själv gick det riktigt bra. Betty hoppar alltid väldigt lätt och med glädje.
Torsdag: Paddockpass med fokus på böjning, ställning och form. Vi jobbade vidare på böjda spår i alla gångarter, framför allt trav. Åttvolter, galoppfattningar, öppna och serpentinbågar. Det märks att Betty börjar förstå syftet med den här träningen och hon jobbade på jättefint.
Fredag: Vila.
Lördag: Promenad i skogen över ojämnheter och upp och ner för backar. Betty skötte sig helt prickfritt och fick gå först under korta stunder för att träna på att klara sig ensam. Även det gick väldigt bra.
Söndag: Ytterligare ett paddockpass. Ungefär samma fokus som under torsdagen. Betty arbetade hur fint som helst!

Dagens Betty.

Idag blev det ytterligare ett paddockpass med fokus på böjda spår, böjd häst och en något högre form. Betty var fantastiskt duktig även idag.

Upplägget för dagen var ungefär detsamma som i torsdag. Vi började värma upp i alla gångarterna på ett väldigt kravlöst sätt: raka spår med fokus på framåtbjudningen. Jag lade sedan fram en bom på små sockerbitar. Vi använde den som mitten på åttvolter i trav. Bommen gör att det blir ytterligare lite jobbigare för Betty då hon måste lyfta på benen ordentligt. När vi hade travat igång på volterna och hittat ordentlig ställning, böjning och tempo gick vi över till galopp på något större volter. Som jag redan har sagt har Betty jobbigast för galoppen, så jag nöjer mig med att hon ställer sig i halsen och böjer kroppen. Det gör inte jättemycket om huvudet blir något för högt.

När även galoppen var genomarbetad gjorde vi ett gäng galoppfattning från trav på böjt spår, även de för att stärka bakdelen i fattningarna. Som skrittpaus valde jag även idag att rida öppna längs långsidorna. När både häst och pilot hade pausat ett par varv återgick vi till travarbetet på åttvolt.

Fördelen med att ha en lite upphöjd bom i arbetet var att jag kunde använda den för att motivera Betty. Så fort hon tappade intresset för övningarna och tyckte att det började bli tråkigt fattade jag galopp och lät henne tokhoppa över bommen en gång. Det räckte för att bjudningen och glädjen skulle komma tillbaka. Det gäller att använda det de gillar för att få dem att göra saker de inte tycker är lika roliga.

Vi avslutade även dagens pass med att varva volter och rakriktning. När det gick bra red vi serpentinbågar över medellinjen. Betty behöll formen riktigt fint även på de raka spåren. Det märks att hon förstår vad det handlar om och även att hon börjar bli lite starkare och smidigare.

För min egen skull filmade jag lite under dagens pass. Filmen är i sig inte rolig att titta på då jag bara kunde filma halva åttvolten, men jag ska visa er några screenshots för att ni ska få se vad vi har för nytt mål. Än så länge har jag ju bara beskrivit i text vad vi sysslar med.

Som ni ser på de fantastiskt fina, högupplösta bilderna arbetar vi med bibehållen bärighet i en något högre form. Över bommen ska formen behållas, Betty ska inte göra sig rak eller höja huvudet utan arbeta vidare på samma sätt. Det går dock bra om hon sänker huvudet för att titta efter. Hon behöver komma igång något bättre med bakdelen, men det gör inte så mycket just nu. Fokus ligger på att öka styrkan i kroppen, resten kommer efter hand.

För ett år sedan…

… hade jag och Betty en riktig mysdag. När jag kom till hagen låg hon och sov. Jag satte mig jämte henne, kliade henne och berättade hur mycket jag älskar henne. Efter ett tag började hon röra på sig. Hon ville lägga sig ner på sidan, men jag satt i vägen. Jag flyttade på mig och hon damp ner i backen. I hela 45 minuter satt jag och kliade henne innan jag reste mig upp och gick därifrån. Jag hade inte hjärta att väcka henne. Efter en liten stund reste även hon sig upp och följde efter mig.

Visst är hon läcker? 😉

Dagens Betty.

Idag tog jag och Betty en promenad i skogen. Jag var ganska trött efter tidig uppstigning och en halv dag på tävling, så jag kände att det var bäst att inte försöka göra något superseriöst.

Jag borstade av Betty en snabbis, tog på henne repgrimman och så gick vi längs grusvägen, en bit upp för berget och in i skogen. De har nyligen kört med skogsmaskiner där, så det har blivit djupa spår efter dem. Dessutom ligger det grenar och pinnar huller om buller. Det är med andra ord perfekt träning för att sänka huvudet, se sig för, lyfta på fötterna och jobba med rygg och rumpa (både vad gäller mig och Betty). Vi gick längs med hjulspåren och fortsatte sedan vidare in i skogen. På ett ställe stod ett traktorsläp. Jag bad Betty undersöka det och berömde henne när hon var lugn. Lite längre fram låg en knallröd traktorskopa. Så fort Betty fick syn på den gick hon genast fram och tittade på den. Hon vet minsann vad jag är ute efter, den här lilla bruden.

Vi fortsatte genom skogen och upp för Glassabacken där en glassbil körde fast för många herrans år sedan. Det är en väldigt brant, ojämn backe och därför är det perfekt styrketräning. Man brukar kunna gå upp för backen och sedan komma runt för att gå ner för berget igen, men ett träd hade vält över vägen precis i slutet av backen, så vi fick vända och gå tillbaka istället.

Ner för backen bromsade både jag och Betty fint för att arbeta med rumpmuskulaturen. När vi hade tagit oss ut ur skogen och var på plats på grusvägen igen lät jag Betty gå före under korta stunder. Hon sänkte huvudet och skrittade på i lagom tempo, lyssnade superfint på mina tempoväxlingar och stannade när jag bad henne. Det fanns ingen antydan till stress eller att ha bråttom hem, vilket är väldigt skönt.

Betty skötte sig alldeles ypperligt under dagens promenad. Det känns skönt att vi kan ta oss ut i skogen även om det i nuläget inte fungerar hundraprocentigt när vi rider ut på egen hand. Promenaderna blir ett sätt att ändå få skogens styrketräning utan att vi behöver bråka. Betty behöver inte heller stressa upp sig. Tids nog kommer det att lösa sig även med ridningen, det är jag helt säker på. Vi behöver bara ge det lite tid.