Beröm, ignorera, tillrättavisa.

Jag har tidigare skrivit om att behålla motivationen hos hästen. Hur man uppmuntrar olika beteenden är en väldigt viktig del av hästens förståelse för uppgifterna. Om hästen vet vad den gör och vad som förväntas av den kommer den även att lyckas hålla glädjen och motivationen på topp. En häst som inte har en aning om vad som försiggår kommer snabbt att tappa lusten att försöka.

När jag rider eller hanterar hästen från marken fokuserar jag allra mest på berömmet. Så fort hästen gör rätt eller är på väg att göra rätt får den beröm. Det uppmuntrar den till att fortsätta och göra om det beteende som inträffade precis innan berömmet. Det innebär även att man måste berömma inte bara hästens handling, utan även dess intentioner. Att lista ut vad hästen tänker göra innan han faktiskt har gjort det är i mina ögon känsla. Det gäller att hela tiden läsa av vad hästen tänker och inte bara lita på det man ser med blotta ögat. Mycket går förlorat om man enbart förlitar sig på vad man faktiskt kan se.

Om jag ber hästen om något och den inte förstår uppgiften leder det då och då till att hästen gör fel. Jag gör aldrig någon stor grej av det utan låter bara det vara. Jag ber om samma sak igen, fast med en tydligare hjälp. När man förtydligar sina hjälper, både från marken och ryggen, gäller det att man använder sig av olika nivåer av samma hjälp. Det går inte att be hästen om skänkelvikning genom att först prova trycka med ytterskänkeln, upphöra med trycket och prova innerhanden istället för att sedan gå över till att flytta sidvärts med vikten. Hjälper måste vara systematiska och tydliga för att hästen ska förstå vad man menar. En halvhalt börjar med ryttarens tanke, det följs sedan av en förändring av kroppvikten och en försiktig kramning av tygeln som ökar successivt i styrka tills  hästen tänker reagera. Omedelbart vid första tanken måste hjälpen upphöra och gå över i beröm. Inte nog med att förtydligande och konsekvens av hjälperna leder till en glad häst som förstår arbetets innebörd, det gör även hästen känslig och lyhörd.

Ibland händer det att hästen gör mer än fel och på ett eller annat sätt går över gränsen. Betty får t.ex. aldrig gå förbi mig när jag leder henne och hon måste hålla koll på vart jag befinner mig. Då och då tappar hon fokus och missar att jag har stannat vilket leder till att hon passerar mig. Ett sådant fel ignorerar jag inte. Jag väljer att istället tillrättavisa. Tyvärr låter tillrättavisning i mångas öron som slag. För mig är det en fingerknäppning, ett ‘scht’ eller att peka mot bogen och be henne backa ett par steg så att hon hamnar bakom mig igen. Precis som man förtydligar hjälperna förtydligar man även tillrättavisningen. Jag kan inte börja med att springa mot henne och vifta med armarna, det skulle bara göra henne förvirrad. Jag börjar alltid på den lägsta nivån av tillrättavisande, vilket är en exempelvis en fingerknäppning. Jag förstärker sedan tills hon lyssnar och upphör då omedelbart med tillrättavisandet.

Timing är väldigt centralt när det kommer till både beröm, förtydligande och tillrättavisande. Det gäller även att våga lita på det man känner innan man faktiskt ser det. Om man bara ger sig själv en chans att reagera på det man kan läsa av kommer man även märka att förståelsen för hästens beteende ökar samtidigt som hästen gradvis blir allt känsligare.

Ett styck glad Betty förstår uppgiften och utför den med glädje samtidigt som matte berömmer.

Annonser

0 thoughts on “Beröm, ignorera, tillrättavisa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s