Månadsarkiv: maj 2012

Tisdagens Betty.

I tisdags var det återigen dags för Lenaträning. Vi började med att prata lite om vad vi hade gjort sen förra veckan och efter det började vi med skrittarbete på volt. Jag och Betty skrittade runt Lena på en ganska stor volt. Först och främst skulle jag bara få ordning på Betty och låta henne hitta sin egen balans, hålla koll på vart hon satte sina ben och lyssna på mina signaler. Jag arbetade framför allt med ytterskänkel och ledande innerhand för att hålla koll på yttersidan och styra runt volten.

När de bitarna föll på plats började jag böja Betty genom att leda mer inåt. Hon skulle forma sig runt min innerskänkel. Ställningen inåt fungerade väldigt bra efter en stund så vi provade även att ställa utåt vilket fungerade precis lika bra.

Efter voltarbetet påbörjade vi lite skänkelvikning. Jag skulle rida förvänd skänkelvikning, vilket jag inte tror att jag har gjort innan. Vi började i vänster varv och red förvända halvt igenom. I vänster varv flyttade jag undan Betty för höger skänkel. Hon hade med andra ord huvudet mot staketet, rundade sig runt höger skänkel, ställde sig åt höger och gick åt vänster. Innan vi kom ut till spåret rätade jag ut henne igen med hjälp av höger skänkel som bara flyttade tillbaka bogen för att få Betty rak.

Skänkelvikningarna blev riktigt fina när jag höll ordning på mig själv. Betty är så galet lätt att arbeta med att det nästan är löjligt. Hon lyssnar superfint på pyttesmå signaler vilket förstås är sjukt kul. Jag fick beröm från Lena för att hon är så lyhörd och känslig.

Efter skänkelvikningarna i skritt var tanken att vi skulle gå över i trav. Vi tänkte börja på stora mittvolten, men när vi började trava upptäckte vi att Betty haltade. Det var bara på böjt spår hon markerade, så troligtvis har hon rusat runt i hagen och sträckt sig på något vis. Istället för travarbete avslutade vi för dagen. Jag tror och hoppas att Betty hinner vila sig i form till Matsträningen nu i helgen.

Precis som förra veckan föll mycket på plats med Lenas hjälp idag. Hon är vansinnigt noggrann med detaljer vilket gör att man märker stora skillnader med väldigt små förändringar. Jag behöver någon som påminner mig om mina brister och jag ser direkt hur mycket det gör för Betty när jag håller ordning på mig själv. En vacker dag ska jag bli lika duktig som min lilla häst.

Annonser

Måndagens Betty.

I måndags hade jag planerat ett kortare pass i paddocken och sedan en promenad med Betty, men det blev ändrade planer.

Betty är extremt sällan spänd. Hon är i regel avslappnad även när hon är pigg och vill springa. I måndags var ett undantag. Redan när vi kom till paddocken gick hon spänt med huvudet högt. Jag tänkte att det skulle hjälpa att hon fick komma igång och börja arbeta, men så var inte fallet i måndags. Istället för att slappna av fortsatte hon strutta runt med huvudet i vädret. Jag försökte arbeta på böjda spår för att få henne att lugna sig, men det fungerade bara korta stunder.

Igår var det ingen mening att bråka, så när hon gick någorlunda lugnt hoppade jag av och vi gick ner till stallet igen. Jag bytte ut sadel och träns mot longerlina och repgrimma. Vi gick tillbaka till paddocken och longerade istället för att rida. Betty fick helt enkelt springa tills hon lugnade ner sig. Då kallade jag in henne, kliade, matade och berömde.

Som ni vet är Betty i en period i livet just nu där hon har svårt att klara sig själv. Hon vill gärna ha sin flock eller mig jämte sig för att känna sig helt hundra trygg med tillvaron. Jag tror att det är en mognadsgrej som kommer att bli bättre med tiden. Det verkar även vara något som går lite i vågor. Vissa dagar fungerar Betty väldigt bra på andra hand och andra känner hon ett större behov av att ha sällskap. Det går i 99% av fallen bra att rida i paddocken, men just i måndags var det väl helt enkelt något som störde henne.

När vi var klara släppte jag ut henne ensam i hagen vid paddocken. Då märktes det tydligt att hon inte alls ville vara ensam. Hon travade oroligt runt och tittade hela tiden mot de andra hästarna. Ibland går det bra att ha henne själv och ibland går det inte lika bra. Hon håller sig åtminstone innanför staketet och lugnar ner sig efter ett tag, så det är bra för henne att vara ensam även när hon verkligen inte vill det.

Trots måndagens bakslag tar vi nya tag. Man kan inte räkna med att en unghäst är på topp varenda dag.

Fotografering hos Frida del 3.

I onsdags spenderade jag några solskenstimmar hos min träningskompis Frida. Hon har några hästar som ska säljas så hon ville ha lite bilder på dem.

Rylonkus K.V, ‘Prince’ är en frieservalack född 2005. Han är trots sin storlek på 175 cm något av det snällaste jag mött i hästväg.

Om ni är intresserade av Prince eller vill veta mer om honom går det bra att kontakta Frida på 0738 40 04 17  eller frida.stensson@hotmail.com.

Visste du att…

… man har studerat hur bedömningar av ryttares sits kan variera? Det visade sig att de som hade större kunskap om posturologi, läran om kroppshållning, kunde se sitsavvikelser som stämde överens med uppmätt information om ryttarens bäcken, bröst och huvud. Den bedömningen skiljde sig från de bedömningar som gjordes av personer med traditionell utbildning inom ridsporten. Studiens slutsats är att ridlärare och domare med hjälp av mer kunskap inom posturologi kan lära sig att beskriva sitsavvikelser på ett mer detaljerat sätt.

Fotografering hos Frida del 2.

I onsdags spenderade jag några solskenstimmar hos min träningskompis Frida. Hon har några hästar som ska säljas så hon ville ha lite bilder på dem.

Moto Guzzi är en fyra år gammal valack. Han är korsning mellan paint, arab och halvblod. Den här killen har verkligen ett hjärta av guld och jag kan säga att jag föll stenhårt för honom efter att bara ha träffat honom en enda gång. Han är en riktigt kompis som tar det mesta med ro.

Om ni är intresserade av Guzzi eller vill veta mer om honom går det bra att kontakta Frida på 0738 40 04 17  eller frida.stensson@hotmail.com.