Söndagens ‘lektion’.

Kommer ni ihåg Emmie som jag hjälpte med hennes lilla welshvalack Felix för ett tag sedan? Felix är nu såld och Emmie har en ny pålle. Han heter Chip och är en fem år gammal welsh/halvblodskorsning. Chip har inte gjort mycket i sina dar utan är i princip helt ohanterad. Emmie har bett mig om hjälp så idag träffade jag honom för första  gången.

Redan i hagen märktes det att den här lilla hästen inte riktigt har lärt sig hur det fungerar med människor. Det tog en liten stund och ett par nävar pellets innan han vågade komma fram till mig så att jag kunde sätta fast grimskaftet i grimman. Nästa svårighet uppstod när Chip inte ville följa med mig. Han slog helt enkelt rot och var inte alls sugen på att lämna hagkompisen. Vi vände, gick runt lite och gjorde ett gäng halter innan vi försökte igen. Den gången följde han med mig ut från hagen. Duktiga killen.

Väl på plats i stallet var Chip lite ängslig över att vara ensam. Han lugnade sig emellanåt och kom ibland på att han var själv. Vi borstade, kliade och pratade med honom för att få honom att förstå att det är helt okej att var med människor också. Av ovana slår han när man lyfter bakbenen. I vanliga fall är hästar som gör så bara något år gamla. En femåring har man inte en chans mot, det går helt enkelt inte att hålla emot. Med mycket kliande och pratande kunde jag lyfta båda bakhovarna en bit från marken. Jag tror att det kommer gå bättre när han blir tryggare.

Efter en stunds pysslande gick vi bort till ridhuset med Chip. Det var förstås hans första gång där inne, men trots att han tvekade följde han snällt med mig in. Vi gjorde inget avancerat, utan bara påbörjade markträningen i form av ledövningar och lite uppmärksamhetsträning. Jag visade först Emmie och sedan fick hon prova själv. Det handlade bara om att han skulle lära sig att hålla sig bakom henne och stanna när hon stannade. Efter några varv sänkte han huvudet, tuggade lite smått och verkade ganska nöjd med tillvaron.

Vi ska fortsätta arbeta väldigt grundläggande med den här grabben. Bakom osäkerheten finns en fantastisk liten individ och jag tror att det kommer att bli väldigt bra när de har hittat varandra lite bättre. Det är en fantastiskt fin och oerhört söt liten häst.

Bilden har jag lånat från Emmies blogg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s