Veckans häst/ponny.

Den här veckan har Helena som bloggar på helenasangberg.blogg.se skickat in beskrivningar av sina ponnier.

Ni vet väl att ni också kan skicka in failbilder, foton och beskrivningar av era bloggar eller hästar/ponnier?
Mailadressen är speakinghorse@hotmail.com

Ni hittar även Helena på dayviews.com, där hon kallar sig Aaneleh och på youtube där hennes smeknamn är Pawlinger. På bloggen skriver hon om sin vardag och sina hästar, visar upp skisser hon har gjort och foton hon har tagit och mycket mycket mer.

År 2007 fick jag min första ponny, Hedvig. Jag har ägt henne nu i 4 år och är inne på det femte. Hon är en tuff och envis shettistravare på 8 år, fuxfärgad med ljus man och svans.

I början var hon i princip helt omöjlig. Allt skulle vara på hennes sett oavsett hur liten saken var och det tog sin lilla tid innan jag blev lika tuff tillbaka. Jag kommer så väl ihåg alla detaljer. Hur tjurig hon var att köra in, hur bångstyrig hon var att lasta, varje gång när vi var inne på Jägersro för att träna slängde hon sig alltid ut i en kurva, stegrade sig, snurra runt och ibland stack hon bara iväg och t.ex vid lastningen (när vi skulle åka hem igen) så gick jag på först, hon vägrade och sedan vips så drog hon iväg. Jag våga för allt i världen inte släppa eftersom Jägersro är så fruktansvärt stort och jag ville inte att hon skulle springa löst där, så jag släpades bakefter på den grusiga marken enda tills en person sprang fram och fick tag och lyckades stoppa henne. Åh, jag minns allt. Och hon är en helt annan ponny nu. Även fast hon fortfarande är envis och har gott om självförtroende är hon väldigt sammarbetsvillig (men hon vill ju givetvis ändå försöka få det på sitt sätt, dock ger hon sig mycket fortare nu).

Första året jag tävlade med henne, vann vi också vår allra första seger tillsammans. Vi var starthäst nummer tre, första volten och direkt i starten for hon ut i ledningen, höll den hela vägen till mål med över 100m marginal. Jag kommer så väl ihåg hur de kommenterade i högtalarna ”Och Hedvig S. flyger fram och lämnar alla konkurrenter bakom sig” & ” Hedvig S. kan defilera i mål”, det värmer i mitt hjärta när jag tänker tillbaka. Följande år så har hon varit så nära att vinna flera gånger igen, någon noslängds marginal, några cm här och där, har hon varit slagen med och tyvärr har hon också fått en liten ovana att hon stannar i en kurva som är precis efter mål (när hon är i ledningen), för att hon tror att hon har vunnit. Så vi har samlat på oss väldigt många andra platser, men hon är verkligen jätte jätte duktig eftersom hon har nästan alltid blivit placerad var gång vi tävlat. Men sedan har hon haft två år av otur. Första året blev hon halt och var svullen i senan och vi hann aldrig komma tillbaka till start igen och andra året (2011), blev hon bl.a. sömstucken och var påväg att få hovböld. Det var mitt i säsongen och när hon var i toppform. Det tog mycket lång tid tills vi kom till start igen och varenda start placera hon sig på och gjorde ett nytt rekord till 2.42min (fastän hon kan mycket mer). Jag är så stolt över min lilla flicka! Hon har en sådan enorm kämparglöda och älskar verkligen att dra vagnen och det är helt underbart att åka bakefter henne. Varenda gång man kör får man hålla in henne, man får nästan kramp i händerna, för att hon vill bara dra, dra, dra och springa allt vad hon kan. Hon verkligen älskar det. Så fort man släpper efter i tömmen så springer hon och hon håller sig till travet hela tiden och ifall hon skulle vara påväg till galopp/få galopp, är hon den lättaste att få ner, det är bara att ta lite lite och sedan travar hon igen. Nu är det mitt sista år jag får tävla shettisar och jag tänker verkligen göra detta till det bästa.

Hur tuff Hedvig än vill verka vara så är hon väldigt rädd för brunnar, sprayflaskor och även hovslagaren. Tidigare var hon också rädd för bommar som låg på marken och vattenpölar (hur små dem än var). Men hela förra året så vattenträna vi jätte mycket. Jag gick i först för att visa att det inte var farligt, hon gick runt om, ville komma till mig men våga inte. Hoppa ibland över vattenpölen. Det förbättrades och hon kunde sedan doppa pyttelite av sina framhovar, hon drack ifrån den och sedan bara förbättrades det hela tiden. Förra året avslutades det med att hon gick i vattnet, hon trava i det men bara om jag var med henne bredvid. Men nu, detta år har vi fortsatt att vattenträna lite och nu har hon helt besegrat sin vattenrädsla, fastän jag inte är bredvid henne så går hon i det utan någon som helst tvekan.

Det har gått mycket upp och ner med bommarna, ibland var dem livsfarliga och kunde äta upp henne och ibland var det busenkelt och hon kunde till och med hoppa 70cm. Men jag gick ner på ”djupet”, för att verkligen lära henne att förstå att de inte var farliga.
Var gång jag har henne lös i ridhuset t.ex. följer hon efter mig som en hund. Jag utnyttja det såklart och gick över bommarna flera gånger. Hon valde vägen om dem och sedan gå fram till mig i början.
Vi jobbade tillsammans och jag la ut flera bommar i rad som hon skulle springa över själv. För var träning blev hon bättre och bättre och mycket säkrare. Hon börja inse att bommarna faktiskt inte var så farliga. Men var det mycket utrymme runt om dem, då tog hon givetvis den vägen.
Vi fortsatte att öva, jag visa henne vägen – hon följde efter mig. Hon gick över dem tillsammans med mig, hon trava över dem med mig, galoppera över dem. Nu gör hon det även helt själv och fastän det är utrymme runt om dem, så vet hon nu att de inte är farliga och springer över dem utan problem och utan att hon ens behöver det ibland.  Min duktiga lilla märr!

Jag har även lärt henne tricken puss och buga. Det tog inte lång tid att lära henne buga, eftersom hon har lätt för att lära, litar på mig och är mycket sammarbetsvillig. Dock är hon inte helt ”färdig” ännu, hon vågar fortfarande inte göra det självständigt utan måste ha mitt stöd, så det fortsätter vi att jobba vidare på.

Hedvig är verkligen världens mysigaste lilla dam som älskar att bara stå och mysas och få kel, bli kliad bakom örat eller under magen. Men förstås så går hennes humör lite upp och ner. Oftast blir hon bara lite tjurigare.

Det finns så himla mycket att berätta om Hedvig och jag tror aldrig jag skulle kunna sluta skriva om min vackra, fina, underbara Hedvig, men jag tror att jag får sluta här innan det blir allt för mycket text. Haha.

Kortsagt om Hedvig är väl att hon är en tuff, envis, självsäker, tjurig, dragvillig, mysig, underbar och världens vackraste lilla flicka och hon är bara min ❤

Movitz, är min andra shetlandsponny. Han är en valack på 3år och rödskimmel (dock ändrar han färg 3ggr om året, på vintern är han fux, vit på våren och rödskimmel på sommaren) och han är halvbror till Hedvig. Om man jämför dem, så är dem helt olika varandra.

Movitz kommer från samma uppfödare som jag köpte Hedvig av. Vi har bra kontakt och när lilla Movitz föddes kontaka hon oss direkt. Hon hade betäckt sitt sto med en av finlands snabbaste shettistravare, så lille Movitz har en mycket bra stam samt ett jättefint steg. Vi åkte och titta på den lillakrabaten och diskuterade lite. Jag ville givetvis ha honom, men mina föräldrar tog det lite lugnare. Andra gången vi åkte och titta på honom, hade han växt till sig och var en riktigt fin liten ungponny. Efteråt satt vi och fika med ägaren.
Det var så att om vi inte kunde köpa Movitz skulle han bara bli sällskapshäst till större hästar, det tyckte både vi och ägaren var mycket synd. Eftersom han har bra stam och fint travsteg. Så vi bestämde oss för att ta honom (överlycklig Helena!).

Ägaren berättade för oss hur omtyckt Movitz var av alla hästar. Alla gillade honom och han var aldrig ivägen (isåfall slank han bara smidigt undan). Världens snällaste liten ponny!
Ett av hennes mest bestämda sto som hade fått föl lät ingen gå i närheten, förutom Movitz. Han fick lov att komma nära.
Han älskar att leka och en gång när en 2-årig storhäst la ner och vila, kommer Movitz och stampar lite lätt med hoven på magen, så himla gullig!

Den 29e augusti 2010 blev Movitz min.

Han blev insläppt tillsammans med sin halvsyster, som genast gilla honom men den lilla damen är ju otroligt bestämd av sig så hon tog kommandot direkt och är väldigt tuff mot honom. Den lilla krabaten slinker smidigt undan och tar ofta skydd bakom mig eftersom Hedvig har respekt och gör ingenting mot honom om han är bredvid mig.

Jag själv har kört in Movitz och man kan direkt säga att han var världens lättaste att köra in. Det blev några få träningar där han gick runt med vagnen bakom sig, utan med mig i och det var inga som helst problem. Sedan satte jag mig och han gjorde inte ett smack mer än att tugga på bettet.
Dock var han väldigt lat av sig och så fort man sluta smacka stanna han. Haha. Så man fick sitta och smacka heeela tiden bara för att han kanske skulle skritta i samma takt.
Han är inte rädd för någonting och om det skulle vara något som var nytt för honom, stannar han och kollar lite extra sedan är det urvärlden tycker Movitz.

Han har gjort jättebra framsteg och utveckling sedan den dagen jag fick honom. I nuläget så är vi igång med körträning och han sköter sig så exemplariskt! Jag behöver inte längre smacka hela tiden bara för att han ska hålla t.ex. skritt, utan nu håller han samma tempo som jag ber honom om och han ökar även självmant och tycker det är hur roligt som helst. Vi siktar på kval i slutet av april eller i Maj, det beror på när han är redo. Jag tänkte först på den 14e april, men eftersom jag känner att han inte är redo än så skippar vi och tar istället och tränar tills han verkligen är redo. Just nu tränar vi mycket på att öka travet och hålla det utan att gå över till galopp och han har även börjat få känna lite på käken.
När jag testa den första gången, så tömkörde jag honom i ridhuset. När jag sedan satte på käken var den självklart på det yttersta och han blev först lite stel, ryckte på huvudet och sedan var det inte mer med det. Han jobba på hur bra som helst och tugga på bettet!

Movitz är i trotsåldern nu men haha, det märks inte! Det enda är väl att han en dag bestämde sig för att han absolut inte fattar vad löslongering betyder. Han bara stod helt blixtstilla och reagera inte på någonting. Så jag fick börja om med honom från grunden och utan några särskilda protester (mer än att bara stå stilla) så klar han det galant nu!

Den enda ovana Movitz har är att han gärna känner på allting, med tänderna. Oftast gör han det mest för att han vill busa, men ibland gör han det bara för att. Jag försöker fortfarande få bort hans ovana och han har faktsikt börjat förstå nu och biter knappt alls längre. Men jag kommer ihåg en gång när han var på ett såååånt bushumör. Han älskar verkligen att busa och jag ställer oftast alltid upp (eftersom Hedvig mest bara blir sur på honom när han klänger) så då rusar han efter, gör glädjeskutt och alllt möjligt. Så fort jag tvärvänder, gör han det också. Han är precis som Hedvig och följer efter mig vart jag än går. Men en gång, så stod jag och snacka med min kompis (efter att ha busat med Movitz) och Movitz stod framför mig, sedan så börjar han dra lite i jackan för att visa att han vill busa mer. Men jag var helt slut och ignorerade honom. Då, utan att jag faktiskt märkte det, reste han sig och ”kramade” mig med frambenen. Jag kände mest hur någonting drogs längst mina sidor. Men min kompis reagerade direkt och då förstod jag verkligen vad som har hänt och då har Movitz redan hunnit gå bort några meter och stod bortvänd med ett hängigt huvud precis som han kände på sig att det kanske inte var så bra att göra så. Jag skratta mest och sa inte till honom, han ville ju bara leka. Dock måste han förstå att jag inte är lika robust som Hedvig utan är lite ömtåligare, haha.

Movitz är precis som Hedvig, lite tricktränad. Dock så är han inte alls lika lättlärd, eller jo det är han men han är ganska trög om man säger så. Jag försöker lära honom stå, ibland förstår han det och ibland inte, fullt normalt men det känns liksom inte som det går riktigt in i honom. Men de gånger han faktiskt förstår och står kvar. Så blir han alltid lika glad när jag kommer tillbaka till honom och kliar han på halsen. Det är något han verkligen älskar, att bli kliad, min, bara min fina lilla pojke ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s