Sorg.

Då var vi där igen. Fler tårar. Många fler. Jag trodde att jag liksom hade kommit en bit på vägen, att det började kännas lite bättre på något sätt. Kanske trodde jag att tårarna och ledsenheten så sakteliga började ersättas med glädje över att ha fått lära känna en så fin vän. Jag trodde fel, fruktansvärt fel.

Ikväll kom alltihop över mig igen. Känslan av att sitta på hennes breda rygg, hennes mjuka mule mot min kind, hennes panna mot min mage. Allt hon var. Fortfarande pratar jag för det mesta om henne i nutid när jag pratar om henne. Som om hon finns kvar, som om hon fortfarande är allt det där hon var. Jag märker att jag skiftar mellan att vara och har varit. Jag har inte insett det helt och hållet ännu, men jag tror att någon form av insikt nådde mig ikväll. Jag tror att jag någonstans förstod att jag har suttit på henne för sista gången, kliat henne i de långa öronen för sista gången och skrattat åt hennes tokiga upptåg för sista gången. Det gör så vansinnigt ont att jag inte ens kan beskriva det i ord.

De här tårarna är annorlunda. De är inte så direkt smärtsamma som de jag gråtit innan, men de är totalt tröstlösa. Det är tårar av insikt, av längtan och av en fruktansvärd tomhet som vägrar lämna mig. Tårarna verkar aldrig vilja ta slut.

Ofelia, jag saknar dig så mycket att det gör ont.

Vackra, fina.

Annonser

0 thoughts on “Sorg.

  1. Marie

    Även fast jag inte kände Ofelia så har jag blivit tårögd över varenda ett inlägg om henne sedan vi fick veta att hon inte skulle vara med oss så länge till, så det måste ju kännas nå så fruktansvärt för dig ;( Jag vill inte ens tänka tanken för hur det känns för dig, det är så himla tråkigt när man måste skiljas från sin vän..

    Jag hoppas det känns bättre snart och att det vänder till det bättre snart, så du får tänka på henne med ett leende på läpparna.

    Kram från typ andra sidan landet!

    Svara
    1. Frida

      Tack så mycket. Du är alltid lika gullig!
      Det hugger fortfarande i hjärtat när jag ser bilder på henne och tårarna påminner mig om att hon inte kommer tillbaka. Sorg tar sin tid, men jag hoppas också att det vänder snart.
      Kram!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s