Ridutveckling.

Jag lade upp ridbilder som en jämförelse på dayviews så jag tänkte att jag visar er den här också.
Jag tror att ni har ganska lätt för att se vilka bilder som hör ihop.

Bilderna är tagna följande datum:
4/1 2011: Första uppsittningen någonsin. Betty var dessutom i en väldigt osmickrande växtfas.
12/4 2011: Vi hade ännu inte befäst sökningen framåt, nedåt. Betty förstod inte riktigt vad handen och skänkeln menade. Då hon var så pigg just under det passet travade vi uppsuttet för första gången, helt på Bettys initiativ. Jag skrattar hejdlöst när jag ser bilden som är tagen rakt från sidan. Jag tyckte att hon var så fin första gången jag såg den, men hon ser bara  ut som en liten bebis.
19/7 2011: Vi har börjat hitta framåt, nedåt-sökning. Betty trampar bättre under sig och rundar överlinjen. Vi har tagit ett litet litet steg på resan mot slutmålet.
25/9 2011: Vi börjar hitta lite sökning även i galoppen, som är Bettys svåraste gångart. Under hösten 2011 började vi hoppa uppsuttet och om jag inte minns helt fel är de här bilderna från vår andra hoppning med ryttare någonsin.
9/11 2011: Vi avancerar med att börja lära oss öppna så smått för att stärka Betty. För att hon skulle få jobba med huvudet, och för att hon älskar bommar och galopp, började vi även så smått med flygande byten över bom.
15/3 2012: Hoppningen fortsätter att avanceras.
24/3 2012: Andra hoppkursen för Mats Silfver och herregud, så mycket vi lär oss varje gång vi rider för honom.
9/4 2012: Vår första tävling! Vi hoppade hela 30 och 40 cm på pay and jump i Mörrum. I första klassen tyckte Betty att det var lite för mycket att titta på, men i andra fick vi med oss en felfri runda.
19/4 2012: När Mikaela är på besök blir det höga hinder. Vi slog vårt rekord och hoppade över hela 90 cm.
16/6 2012: Här arbetar vi idag. Min vackra, fina, underbara vän börjar bli stor. Vi har högt ribban och jobbar mot en högre, något mer samlad form med bibehållen aktivitet i överlinje och bakben.

Det hinner minsann hända mycket med en liten unghäst på ett och ett halvt år. Nu hoppas jag att hon blir helt hundra bra väldigt fort så att vi kan plocka upp allting där vi lämnade det. Jag saknar att sitta på min vackra vän!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s