Månadsarkiv: juli 2012

Varför bry sig så mycket?

Jag kommer nog aldrig någonsin förstå hästmänniskor och hästvärlden helt och hållet. Det jag gillar med hästsporten är just hästarna. En del av det som liksom tillkommer på köpet ger jag inte mycket för. Jag förstår inte all illvilja, avundsjuka och missunnsamhet. Jag kommer inte för mitt liv kunna begripa varför vissa hästmänniskor bryr sig så mycket om vad andra gör och känner ett behov av att ifrågasätta andras val.

Jag har fått frågan ‘vad ska du med en sån till?’ om Betty. Kanske är det så att Betty inte kommer att kunna tävla de högsta klasserna som finns just för att hon är mindre än sina konkurrenter och inte ser ut som den typiska ridhästen. Jag är inte ute efter att tävla så högt det bara går utan vi kommer nöja oss med det vi klarar av och fortfarande tycker är roligt, oavsett höjd eller svårighetsgrad.

Jag kan förstå att folk undrar vad jag har för mål med Betty och det svarar jag gärna på. Det jag inte förstår är hur det kan störa andra att jag har valt just den här hästen. De rider ju varken bättre eller sämre beroende på vad för häst jag har, hur jag rider eller hur det går för mig och min häst.

Den dagen hästmänniskor kan börja bry sig lite mer om sig själva och lite mindre än andra kommer vi att ha en mycket trevligare stämning på tävlingar och träningar runt om i Sverige. När man kan glädjas åt andra framgångar istället för att vältra sig i deras misslyckanden blir det mer glädje och trevliga miner när hästmänniskor träffas.

Något annat man ska komma ihåg är att oavsett hur annorlunda någon väljer att rida eller hantera sin häst jämfört med en själv kan man räkna med att det inte går att förändra hur de tänker om de varken ber om eller är intresserade av att få hjälp. Det är stor skillnad på att diskutera olika synsätt och att pracka på någon sitt sätt att se på saken.

Det finaste jag har. ♥

För ett år sedan…

… fick min hönaböna löshoppa. Eftersom det inte var längesen sist blev det inte speciellt många språng. Löshoppningen med Betty är så enkel att det är löjligt. Hon hoppar, vänder, hoppar åt andra hållet, busar lite, hoppar igen, vänder, tar en liten galopprepa, hoppar och så vidare. Jag står i mitten och gör mest ingenting, förutom att försöka fota och berömma.

Gårdagens Betty.

Efter två skogsturer på egen hand och en vilodag i lördags när jag var i Halmstad på möhippa var det dags för Betty att komma ut i skogen med sällskap av Fiona igen. Vi tog bara en kortare skrittur på ungefär 40 minuter igår då det regnade när vi kom till stallet.

Vi mötte och blev omkörda av ett helt gäng bilar på väg ut till skogen. Betty verkade inte rädd, men verkade helst vilja vara någon annanstans så hon småtaktade och försökte vända ifrån trafiken då och då. Jag kräver faktiskt bättre fokus än så från henne i trafiken. Hon har aldrig brytt sig om personbilar tidigare och är inte rädd för dem. Efter ett par tillsägelser taggade hon ner och gick oberört även när vi mötte en bil med husvagn.

Vi skrittade sedan genom skogen och genade på ett ställe för att korta ner rundan betydligt. Betty fick lite bråttom på vägen hem, men stannade och väntade när jag bad henne. På ett ställe passerar vi en stängd bom och efter det hade Betty ännu mer bråttom. Hon tyckte att det var en bra idé att trava ner för backen, men jag höll inte med. Betty har som ni redan vet ett sjujäkla temperament så när jag sa ifrån blev hon vansinnig och kastade sig åt sidan. Snopet nog för hennes del hamnade hon i ett litet dike som hon var tvungen att ta sig upp från. Väl på plats på vägen bad jag henne gå fram, men i ren ilska vägrade hon och stod helt stilla innan hon blev riktigt förbannad en gång till och kastade sig åt andra hållet. Efter det och en tydlig tillsägelse från min sida gick hon framåt igen och lugnade sig.

Lite längre fram provade jag att göra en halt bara för att se om hon skulle bråka igen, men då höll hon sig lugn och stannade snällt. Trafiken gick bättre på vägen hem, trots att det skvätte regnvatten och bilarna därför lät mer än vanligt.

När Betty har tänkt sig något kan hon ibland bli fruktansvärt arg när jag tycker annorlunda och det var det som hände igår. Det är sådant som händer när man har en häst med mycket skalle och egen vilja och som gärna berättar vad den tycker och tänker. I de lägena fortsätter jag bara att vara hård och be om det jag bad om från början. Förhoppningsvis kommer hon med åren att förstå att det är bättre att göra som jag sa från början istället för att bråka om det.

Jonna och Fiona.

I tisdags passade jag på att titta på ett par ridlektioner för Lena när hon kom till paddocken. Jag och Betty kan ju inte vara med, så det blev läktarplats för min del. Det är synd att säga att ridsuget stillas när man sitter jämte…

När jag ändå var på plats passade jag på att fota lite, mest för träningens skull. Jonna och Fiona fastnade på bild.