Månadsarkiv: oktober 2012

Svar på kommentar.

Alice:
Vart har du lärt dig så mycket om hästars beteende?

Frida svarar: Det bästa sättet att lära sig om hur hästar fungerar och vad de försöker berätta är att låta dem visa en. Hästar har en enorm förmåga att lära oss om dem om vi bara låter dem göra det. Genom att studera hur hästar beter sig i flock kan man snappa upp väldigt mycket kunskap. Jag har dessutom läst mycket, diskuterat med hästmänniskor runt mig och även läst bloggar, forum och tittat på filmklipp för att lära mig ännu mer om de här fantastiska djuren.

Det viktigaste med att lära sig något är egentligen inte hur man samlar in kunskapen utan vad man gör med den. Jag köper aldrig något rakt av utan analyserar precis allting först. Någon kanske kan få sin häst att utföra spektakulära, nästintill magiska shownummer, men ser hästen verkligen lycklig ut? Beter den sig på ett sätt som visar att den trivs med sin uppgift? Om inte, vad kan ligga bakom? Hur ser träningen ut på hemmaplan? Jag går inte heller på bortförklaringar, som man tyvärr ser mycket av i hästvärlden. En träningsmetod som uppenbart får hästen att må dåligt kan förklaras bort med att ‘en häst som är glad kan visst ha öronen slickade bakåt’. Man får aldrig glömma bort att det mest grundläggande om hästars beteende, som man kanske fick lära sig när man fortfarande gick på lågstadiet, fortfarande är rätt och riktigt. Det är svårt att ursäkta piskande svansar, bakåtstrukna öron eller oroliga blickar.

Det finns väldigt många teorier i hästvärlden och man kan inte förlita sig till alla dem. Det gäller att skapa sig en egen uppfattning av vad som verkar logiskt. Jag försöker även att skaffa mig kunskap om hästens förutsättningar både vad gäller kropp och psyke. Även om hästar skiljer sig åt och är individer är de alla hästar vilket gör att de genetiska möjligheterna och omöjligheterna är ungefär desamma för alla hästar. Vissa teorier faller därför omedelbart bara genom att man utgår ifrån vilka förmågor hästar rent generellt har.

Oavsett hur mycket man lär sig om hästens beteende blir man aldrig fullärd. Det kan låta dystert, men jag ser det som en möjlighet att aldrig någonsin sluta söka mer kunskap och utvärdera fler teorier för att försöka förstå hästarna ytterligare lite till. Vi har att göra med alldeles fantastiska varelser och för mig är varje smula lärdom om dem ovärderlig.

Annonser

Önskeinlägg: Mitt bästa tips.

Hästar är känsliga varelser som reagerar både instinktivt och utifrån sin egen erfarenhet. Även om det inte alltid är lätt att förstå dem är deras reaktioner och beteenden ganska enkla. Hästar lever i nuet och kan inte planera för framtiden. Minnen från det som har varit kan i allra högsta grad påverka hur hästen reagerar, men utan något som påminner om det som varit kan hästen inte plocka fram det.

Det jag vill tipsa er om absolut mest är att våga lyssna på era hästar. Lär känna dem ordentligt och bygg relationen på trygghet, ömsesidig respekt och glädje. När ni har lärt er hur era hästar fungerar kommer ni även att känna deras reaktioner. Genom att vara lyhörd för vad hästen försöker berätta kommer er relation fungera ännu bättre. Försök att inte fastna i gamla vanor vare sig vad det gäller ridning eller hantering bara för att ni alltid har gjort så utan analysera varje situation utifrån hur hästen beter sig och vilket humör den verkar vara på.

Jag brukar redan innan jag kommer till stallet bestämma vad för typ av arbete som står på schemat. Många gånger hämtar jag Betty i hagen och ändrar direkt planen efter att ha bedömt hennes humör för dagen. Om hon är på alldeles tokigt, taggad och överenergiskt humör är det ingen idé att finslipa halterna i paddocken. Vi behöver då hoppning, galopp eller en lång skogstur.

Det gäller att ge hästen en chans att berätta vad den har att säga. Uppmärksamma förändringar i kroppsspråket, i humöret, i blicken, i din känsla och behandla hästen utifrån hur den är just för dagen och vad den visar att den känner för just nu. En häst kan inte prata, men om du lyssnar kan du höra den.

Frida tipsar: Håll skänklarna på plats.

Upplever du att dina skänklar då och då halkar omkring eller att du kanske flyttar bak dem för att du försöker inverka mer? När skänklarna flyttas för långt bak rubbas hela sitsen. Man faller framåt med överlivet och kan inte heller använda hjälperna korrekt. Som tur är finns det en väldigt enkel lösning.

Det enda som behövs är två aachenremmar. Eftersom jag tar bort både aachenrem och aachenfäste på mina träns har jag alltid ett gäng sådana liggande. Rätt vad det är behövs de. Man snurrar sedan remmarna runt stigbyglarna och sadelgjorden för att få stigbyglarna att sitta kvar på samma plats. Det gör att man inte kan flytta så mycket på skänklarna och man lär sig att känna var rätt skänkelläge är.

Till en början får man känna sig fram för att hitta rätt läge på stigbyglarna. Man ska varken spänna fast dem för hårt eller för löst. Om man spänner för hårt blir skänkeln stum, sitter för tight längs med hästen och blir svår att använda. Om de sitter för löst kan man fortfarande flytta bak skänkeln för mycket.

Det är förstås även på sin plats med en liten säkerhetsvarning. Jag rekommenderar inte att man rider med stigbyglarna fastsatta om man ska ut och tokrida i skogen, hoppa höga hinder eller har en häst som bockar runt som en tok. Tänk på att det är svårare att få ut fötterna ur stigbyglarna och att balansen kan påverkas då man inte är riktigt lika bra på att parera rörelser när benen mer eller mindre sitter fast. Ett tips kan vara att rida korta stunder med aachenremmarna på plats för att känna efter och lära sig vart man har sina skänklar.

Inte för hårt…

… och inte för löst.

För ett år sedan…

… fick jag låna Carisma i stallet för att vara med på hubertusjakt. Ritten startade på Rinkabyfältet, utanför Kristianstad, och gick genom skogen, över ängarna och ner i havet. Emellanåt fanns det även fasta hinder att hoppa. Det var alldeles galet roligt att vara med och rida med de 130 ekipagen. När Betty är frisk igen ska minsann hon få följa med.

Visste du att…

… hästar bildar överben för att förstärka ett försvagat eller överansträngt område? Ofta beror det på exteriör inkorrekthet. Det är inte så vanligt som folk tror att hästar får överben efter att ha slagit i, även om det förstås förekommer.

Lördagens Bianco.

Efter att ha vilat ett par dagar var bäste herr Gul väldigt sugen på att få röra på sig. Det var fruset i paddocken så vi valde skogen istället. Jag och Bianco skrittade i friskt tempo upp för berget. När vi nådde den första backen travade vi upp till toppen. Han fick sträcka ut benen ordentligt och ånga på innan det var dags för en skrittpaus. I skritten passade jag på att checka av slutan. Den fungerade precis lika bra som alltid.

Efter skritten kom nästa backe och vi valde galopp. Vi gjorde tempoväxlingar hela vägen upp i båda galopperna. Bianco lyssnade riktigt fint både tillbaka och framåt. I nästa skrittpaus gjorde vi skänkelvikningar med lite mer tvärning över vägen för att sedan explodera i riktigt högt galopptempo upp för nästa backe. Vi varvade sedan galopp och skritt beroende på lutningen på vägen innan vi vände hemåt igen. Just den här rundan tar liksom slut när man kommer fram så man får rida tillbaka samma väg.

På vägen hem började vi med att trava i högt tempo uppför. Bianco sträckte ut sina ben riktigt fint. Solen stod på så jag såg hans skugga jämte mig. Jag kan säga att han såg väldigt tjusig ut. Efter den ökade traven varvade vi återigen skritt med galopp. Jag passade på att samla galoppen lite extra för att sedan även öka den lite extra mycket. Bianco svarade finfint.

Efter sista galoppen travade vi en sista sträcka. Vi började med ökad trav för att sedan minska till arbetstempo och slutligen sakta av till skritt. Den sista biten hem går i princip bara nedför så det blir en lång avskrittningen vilket inte alls är fel för en gammal herre. Vi passade på att göra lite skolor och skänkelvikning då och då för att ha något att göra.

Bianco kändes riktigt fin i lördags även om han inte var så på hugget som han har varit de senaste passen. Han tycker allra bäst om paddocken, men behöver minsann komma ut i skogen då och då han också.