Månadsarkiv: november 2012

Nya bilder: Betty del 1.

Häromdagen hamnade Betty framför kameran igen. Hon stod snällt och såg söt ut ett tag innan hon tröttnade och började med sina typiska grimaser. Jag slogs av hur vuxen hon börjar se ut. Min lilla tjej är inte så liten längre.

DSC_00921

Min favorit för den här gången.

fridalogo1

Annonser

Onsdagens Bianco.

I onsdags höll jag och Bianco till i paddocken, där vi båda trivs allra bäst. Efter framskrittningen värmde vi upp som vanligt i skritt och trav på stora volter där vi flyttade sidvärts för att byta voltstorlek. I galoppen valde jag att rida volten som en fyrkant så jag flyttade Bianco i halva bakdelsvändningar i varje hörn. Vad som numera ingår i vår framridning är även galoppsluta, då det hjälper Bianco massor i galoppen så det lade vi in på en stor åttvolt med galoppombyte när vi bytte varv. Vi fortsatte arbeta med åttvolt, sluta och byte ett tag och det märks att Bianco börjar bli starkare. Han orkar behålla formen och ställningen även i skolorna. Tidigare har han blivit lite rak och stundtals hög i formen. Styrka kommer långsamt och det är inget vi kan tvinga fram så det är galet roligt att se att det blir allt bättre.

När vi hade pausat en stund i skritt gick vi över till att göra skrittsluta längs långsidorna. Jag kan i skritten kräva mer tvärning än i galoppen, så därför lägger jag in även skrittslutor för att öka styrketräningen ytterligare. Efter det gick vi över till trav och gick in på en mindre åttvolt. Istället för att bara rida vanligt i varvbytet i mitten lade vi där in skänkelvikning. Bianco flyttade superfint och lyckades behålla ställning och form även där.

Efter arbetet på åttvolt gjorde vi skänkelvikning över diagonalen. Vi började i trav och varierade tvärningen varje gång vi kom. Vi gick sedan över till galopp och arbetade likadant. När vi kom ut vid spåret bytte vi galopp.

Vi avslutade passet med att trava av på serpentinbågar över medellinjen. Bianco valde då en lägre form, vilket är önskvärt under avtravningen. När han hade joggat igenom kroppen ordentligt skrittade vi av en stund innan vi kände oss klara för dagen.

Gårdagens Betty.

Efter uppkörningen igår var jag bara hemma och vände en runda innan jag körde upp till stallet. När allting var fixat fick Betty en ordentlig rykt (vilket alltid är ett måste, med tanke på hur mycket hon lyckas smutsa ner sig) innan vi begav oss till paddocken. Eftersom att hon hade vilat några dagar tog jag det säkra före det osäkra och skrittade fram i paddocken. Vi hade lite diskussioner om att gå förbi en grop som bildats i paddocken. Det räckte med att jag var bestämd och tydlig ett par gånger så fungerade det bra sedan, även om Betty fortfarande tyckte att det var lite halvläskigt att gå i den.

När vi hade skrittat fram i ungefär tio minuter travade vi längs långsidorna och skrittade på kortsidorna några gånger i varje varv innan vi lämnade paddocken och skrittade ut längs grusvägen istället. Det gick hur bra som helst. Betty var lite tveksam ett par gånger, men fortsatte genast framåt när jag bad henne. Vi passade på att galoppera upp för backen vid korsningen innan vi vände hemåt och skrittade in i paddocken igen.

Vi ägnade oss sedan åt tempoväxlingar och började i skritt. Vi ökade tempot längs långsidorna för att sedan minska det på kortsidorna. När det fungerade fint både fram och tillbaka i skritt gick vi över till trav och arbetade precis likadant där. Jag har skärpt till mig och kräver att Betty ska lyssna och reagera direkt, vilket hon också gör.

När vi hade travat en stund saktade vi av till skitt igen och skrittade av på lång tygel i sisådär tio minuter.

För ett år sedan…

… var jag och Betty iväg på vår första träning för Trevor Ritter. Vi red framför allt cavaletti på serpentinbågar där vi ryttare skulle fokusera på att låta hästarna lösa det som ställdes framför dem. Det handlade om att svänga, hitta sin hopposition och sedan bara låta dem vara. Betty skötte sig alldeles utmärkt och Trevor såg henne verkligen för det hon var – en tre år gammal unghäst. Jag insåg att jag hade massor att träna på när det kommer till min hoppsits.

Visste du att…

… enheten hästkraft definieras som 75 kilopondmeter per sekund? Det innebär den effekt som krävs för att lyfta 75 kilo rakt upp i luften på en sekund. Termen introducerades och definierades av James Watt år 1783 när han behövde beskriva hur många hästars arbete hans nya ångmaskiner kunde ersätta. Watts hästkraft är ungefär 50% mer än vad man ansåg att man kunde kräva av en arbetshäst i kontinuerligt arbete.

Veckans häst.

Den här veckan har Simone skickat in en bild och beskrivning av shetlandsponnyn Lo. Simone bloggar på SilverRegn.blogg.se.

Det är alltid lika roligt att lära känna er och era hästar.Ni vet väl att ni också kan skicka in failbilder, foton och beskrivningar av era bloggar eller hästar/ponnier?
Mailadressen är speakinghorse@hotmail.com

Krabaten på bilden heter Lo, en shetlandsponny född 2000. Lo är den som fick upp min tro om att allt kan bli bättre, bara man tänker i andra banor.
För 2 år sen skadade jag mig i en trafikolycka. Mitt knä tog all stryk och det resulterar i en söndrig menisk som tydligen inte ska opereras. Mina planer för framtiden försvann precis då pappret kom hem.
Jag gick en hästskötarutbildning, red 4 dagar i veckan och drömde om att köpa mig en egen häst.
Jag har inte suttit på en häst sedan dess.

Jag var nära på att lägga hästar helt åt sidan när jag fick höra om att Lo var tillsalu. Han var då utlånad till ridskolan i karlshamn så jag hade ju sätt honom i hagen och på håll rätt mycket.
Det slutade med att jag köpte mig min egna lilla häst. Trots att min knä är paj och jag troligtvis inte kommer kunna rida igen (även om jag inte vill ge upp hoppet länge) så finns han där för mig. Lika glad för en vilodag som att gå en mysrunda i skogen.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig hel igen, men med Lo vid min sida kan jag tänka om. Jag kan hålla på med det jag älskar utan att känna pressen på mitt knä.