Månadsarkiv: april 2013

Att skaffa unghäst.

Jag kommer ihåg den allra första gången jag släppte Betty i paddocken. Hon hade då varit hos oss i några dagar och hittat sin plats i flocken, men var väldigt försiktig och grön på alla sätt och vis. När hon helt ovetande om allt här i världen undersökte paddockunderlaget kommer jag ihåg att jag tänkte att ‘herregud, det kommer att bli mycket jobb’.

Det har varit mycket jobb. Faktum är att det har varit ofantligt mycket jobb och jag har ändå inte tvekat en enda sekund. Ända sedan jag såg Betty för första gången har jag vetat att hon är min häst. Det har hänt väldigt mycket sedan den där första paddockundersökningen för två och ett halvt år sedan och jag har fått vara med i varenda liten del av förändringen.

Att skaffa en unghäst är ingen dans på rosor. Vi har haft våra diskussioner och tagit oss igenom ett oräkneligt antal trotsperioder, protester och attitydproblem. Vi har haft fantastiskt roligt och tillsammans har vi tagit varandra till nivåer jag inte trodde att vi skulle nå. Det är något alldeles speciellt med att se en individ blomma ut och våga visa vem hon verkligen är mitt framför ögonen på en. Det värmer i hjärtat att man får vara med och plocka fram den där fantastiska hästen. Jag skulle inte byta bort ett enda ögonblick av den tiden trots att den stundtals har varit en enorm påfrestning.

Om man är beredd att lägga ner den tid, energi och det arbete det kräver att vägleda en helt oförstörd individ genom livet har man gjort den bästa investeringen man kan göra. Jag blir dagligen förvånad över hur fantastisk Betty är och hur självklart allting verkar för henne. Tillsammans har vi kunnat komma underfund med varandra och med oss själva. När vi idag stöter på problem vet jag att vi kommer ta oss igenom det. Jag behöver bara ge det tid och tålamod. Så länge jag har Betty vid min sida vet jag att det är värt det. Tillsammans med henne har jag redan många minnen som jag kommer att bära med mig hela livet. Jag har varit så lycklig att jag inte vetat vart jag ska ta vägen och precis så uppgiven att jag inte sett något ljus i tunneln. Jag har skrattat och jag har gråtit. Precis hela tiden har jag älskat av hela mitt hjärta.

Bild 029

Första mötet.

fridalogo1

Fortsätt.

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig. Vänd dig inte om för du kommer inte att se mig där. Jag är med dig fast du inte ser mig. Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten. Jag har det bra nu så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

fridalogo1

Gårdagens Betty.

Igår hade Betty som vanligt ägnat natten åt att ladda upp med massor av energi. Hon lyckades hålla sig i styr i stallgången, men hade lite problem med mitt val av tempo när vi gick till paddocken. Vissa dagar är bara sådana och det är inget jag gör någon grej av.

Efter att jag hade plockat fram några bommar och sockerbitar satt jag upp. Vi skrittade fram längs spåret innan vi gick över till trav. Betty fick sträcka ut ordentligt i traven och hennes energi gjorde att hon föll över i galopp då och då, vilket inte är hela världen. Längs ena långsidan låg tre galoppbommar som vi travade över ett par gånger. Vi fattade sedan galopp.

Precis som i fredags fick Betty galoppera på i friskt tempo längs spåret, några varv åt varje håll. Hon klagade inte det minsta utan frustade sådär upprymt som hon gör när hon är riktigt taggad. Vi avslutade galoppen med att galoppera över bommarna ett par gånger.

Förutom bommarna hade jag även ett hinder längs med medellinjen. Vi hoppade det några gånger på volt för att sedan träna galoppombyten över hindret. Vid ett tillfälle försökte jag säga att Betty skulle svänga vänster medan hon tänkte höger. Ett par gånger sa jag vänster, men fick bara höger till svar. Till slut nöjde jag mig med höger, men då kom Betty på att jag nog hade sagt vänster så vi svängde åt varsitt håll och jag landade mjukt på sidan i den nyharvade sanden. Så kan det gå när båda pratar och ingen lyssnar.

Jag hoppade upp igen och vi gjorde om svängen först i trav och sedan i galopp. Plötsligt pratade vi med varandra igen och lyckades få till det hur bra som helst. Vi provade ett par till byten och Betty löste alltihop hur bra som helst.

Innan vi fortsatte med bomarbetet red vi skrittöppna längs med långsidorna. Betty klarade även det fint. Hon sänker tempot och tänker efter innan hon bara älgar på i skolorna vilket jag tycker är önskvärt. Det tar lite tid för unghästen innan den kan koordinera kroppen och hitta balansen när benen ska flyttas på ett annorlunda sätt.

Efter skrittpausen lade vi ihop galoppbommarna med det lilla hindret till en liten bana. Vi började med att galoppera över bommarna och fortsatte sedan runt fyrkantsspåret. På motsatt långsida lade vi in en ökning av galoppen för att sedan vända in och byta galopp över hindret och på nytt komma på bommarna i det nya varvet. Betty jobbade på riktigt fint och tyckte  att det var fantastiskt roligt att få hoppa och galoppera som den tok hon är.

Innan vi nöjde oss för dagen provade vi återigen förvänd öppna vid hand. Betty flyttade fint och lyssnade bra på mina hjälper. Vi skrittade av längs med grusvägen och stretchade en stund i stallet innan Betty fick komma ut i hagen igen. Nu får hon vila fram till fredag när jag åker hem från Lund igen.

bild 240

Det lättaste sättet att göra fröken Betty glad.

bild 241

Avskrittning.

fridalogo1

Gårdagens Betty.

Igår var det dags för det allra första sommartecknet. Vi tömde både boxar och gödselstack, sopade rent och bara njöt av hur fantastiskt rent och skönt det kändes. Hästarna går ute dygnet runt sedan ett par veckor tillbaka och kommer att göra det tills i höst när temperaturen börjar krypa under nollan igen.

Efter att vi hade spenderat en halv dag med att mocka och skyffla var jag ganska trött. Jag kände inte riktigt att jag hade orken att rida, men ville ändå att min höna skulle motionera på något vis. Det fick med andra ord bli arbete från marken istället. Vi började med att skritta fram längs med grusvägen. Efter det longerade jag i paddocken. Till min stora glädje tog Betty för sig väldigt bra med båda bakbenen i båda varven, så det kändes skönt att se.

Vi gick sedan över till galopp och Betty fick galoppera i högt tempo och på stor volt. Stundtals hittade hon en låg form där hon stretchade fint, vilket var precis vad vi var ute efter. Efter ett tag blev hon lite väl toppad och skuttade runt ett tag innan hon fortsatte.

När vi hade longerat en stund i båda varven och i alla gångarterna övergick vi till att göra förvänd öppna vid hand längs långsidorna. Jag känner att jag har lättare att hålla koll på vad hon gör med sina ben när jag går jämte så jag tycker att det är ett bra komplement till att rida skolorna. När Betty väl valde att göra det jag bad om flyttade hon väldigt fint. Hon var dock tvungen att stanna då och då för att berätta att hon inte tyckte att det var så roligt.

Vi skrittade av längs grusvägen innan vi gick in i stallet igen. Betty fick stretcha ryggen och sidorna innan jag släppte ut henne i hagen igen. Självklart passade hon på att rulla sig i den absolut värsta leran hon kunde hitta. Min dam älskar sin smuts.

frida0

fridalogo1