Månadsarkiv: oktober 2013

Dagens Geni.

Idag var tanken att Alicia skulle rida för mig igen. Jag körde upp till stallet där Geni står i förmiddags. Medan jag släpade fram bommar skrittade Alicia fram. Geni hade många rävar bakom öronen idag och redan under framskrittningen började han krångla. Han ville inte följa spåret, stannade och tvärvände, backade, vägrade gå fram och kastade sig åt sidorna. Alicia kom inte riktigt åt honom och tyckte att det var obehagligt när han betedde sig på det viset så vi kom överens om att jag skulle sitta upp istället.

Med mig i sadeln gick det gula lilla monstret som en klocka. Han arbetade trevligt i alla gångarter, skänkelvikningarna flöt på fint och trots att jag pushade honom lite i galoppen genom att be honom öka tempot ordentligt kom inte så mycket som en antydan till bocksprång. Han arbetade superfint över travcavalettin och lyssnade fint både fram och tillbaka.

Alicia fick sitta upp igen. Vi återgick till dagens tänkta arbete som var att rida halva bakdelsvändningar på en ganska stor fyrkant. Geni var om möjligt ännu värre än han hade varit när de skrittade fram. Eftersom att Alicia är mycket mindre än mig och inte har samma styrka har hon svårt att korrigera honom ordentligt. Att hon dessutom blir lite rädd när han stökar omkring gör att hon inte riktigt vågar säga ifrån. Vi lämnade därför skrittarbetet och jag bad henne trava över bommarna för att göra av med lite av hans energi så att vi efter det kunde återvända till bakdelsvändningarna. Geni var inte det minsta intresserad utan valde istället att fortsätta vända, backa, gå åt motsatt håll, skygga för saker som inte fanns och allt annat han kunde hitta på.

Jag satt upp igen. Till min stora glädje försökte han skygga, backa och vända med mig också. Till hans stora besvikelse blev jag inte rädd. För att få ordning på den lilla odågan fick jag ägna mig åt riktigt korrigeringsridning. Vi red de halva bakdelsvändningarna på fyrkanten. Varje gång han fick för sig att göra något annat än det jag bad om tillrättavisade jag honom tills han gjorde det jag sa. Jag tycker inte det minsta om att rida på det här sättet utan föredrar att be om något och sedan be om det igen ifall reaktionen inte är den jag önskar mig. Jag ignorerar hellre när det blir fel, men med en häst som uppför sig så som Geni gjorde idag har man inte så mycket mer att välja på än att kräva absolut perfektion.

Efter några varv åt varje håll på fyrkanten började vi arbeta med istället för emot varandra. Vi gick då över till trav och travade över cavalettibommarna. Han arbetade alldeles fantastiskt trevligt, precis som han brukar göra över bommar. Vi red över bommarna på en stor åttvolt med bommarna i mitten. Jag lade sedan till galoppfattning precis efter bommarna och övergång till trav precis innan. Geni löste uppgiften väldigt bra.

För att riktigt trötta ut Geni galopperade vi sedan längs fyrkantsspåret. Jag bad honom öka och minska tempot och flyttade sidvärts genom att vända upp från kortsidan och sedan flytta ut till spåret. Han var lyhörd och flyttade fint. Då och då fick jag påminna honom om att framåtdrivning betyder ‘gå framåt nu, inte sen’ och han protesterade med en och annan bakutspark. Värre än så blev det inte och när han märkte att jag inte slutade be honom gå framåt för att han protesterade slutade han med det också.

Efter galoppen var Geni trött och det var precis det jag var ute efter. Alicia fick sitta upp igen. De travade och galopperade på stora volter, travade över bommarna och följde fyrkanten helt utan problem. Geni jobbade på precis så fint som han brukar göra. Det kändes oerhört viktigt att de fick avsluta på ett trevligt sätt eftersom att de har haft det lite svårt ett tag.

Jag ska försöka ta mig tid att rida Geni lite mer nu framöver. Jag tror att han kan behöva det. Jag hoppas dock att lite föll på plats för hans del idag och att Alicia inte kommer att ha det lika jobbigt nästa gång. Ibland är det minsann inte lätt att bara vara nio år gammal och ha en busig, gul och smart liten rackare till ponny.

DSC_00941

Sötbuse.

fridalogo1

Annonser

Banhoppning.

När jag kom till stallet i lördags hade redan Linnéa, stallägarnas dotter, byggt en hoppbana. Hon hade hittat på hindrens placering på egen hand vilket gjorde att det blev en ganska lång bana med ett par kluriga svängar.

bana3Banhoppning är ett utmärkt sätt att träna rytm och tempo. Det gäller att hitta ett jämnt, bra tempo och ett flyt genom banan. Rytmen ska vara densamma oavsett om man rider på rakt eller böjt spår. Man får även träna på att planera sin ridning, ligga ett steg före i tankarna, fokusera blicken på nästa hinder och känna efter vad som behöver göras för att rytmen ska bibehållas.

Förutom att rytmen och förmågan att planera och anpassa ridningen tränas vid banhoppning är det förstås ett bra sätt att bygga upp hästens kondition och styrka.

Innan jag hoppar en hel bana brukar jag börja med att hoppa banans delar var för sig. Först kommer jag kanske på hinder ett till fyra ett par gånger. Därefter hoppar vi hinder fem och sex och slutligen hinder sju till nio. På så vis får man en chans att träna in svårigheter och lära sig hur man ska rida för att få till de olika delarna på bästa sätt.

fridalogo1

 

Visste du att…

… Rocky Mountain horse är en hästras från Appalachbergen i USA? Även om hästarna är ovanliga har de ökat i popularitet. Hästarna är ofta silverbruna eller silversvarta och har en extra gångart som påminner om tölt.

rmh2Bild från realhorsefarm.com.

fridalogo1

Ledig.

Aldrig förr har mina lediga dagar känts så efterlängtade. Jag trivs väldigt bra i Malmö, men pendlingen gör att dagarna blir väldigt långa och fritiden oerhört begränsad. Det blir helt enkelt inte så mycket tid över som det blev när jag jobbade i Kristianstad och just därför uppskattar jag alla lediga timmar jag har.

Idag ska jag och Sofie åka till Växjö för lite shopping och umgänge. Till kvällen blir det konsert med Lars Winnerbäck i Kristianstad. Dagen är redan fullspäckad och tyvärr får min fyrbenta vän vila en extra dag just därför. Imorgon är jag också ledig och jag kommer ägna så mycket tid jag har åt Betty. Hon får lite väl mycket vila den här veckan, men nästa vecka jobbar jag bara tre dagar. Dessutom väntar Matshelg nästnästa helg och det ska precis som alltid bli fantastiskt roligt.

Jag lägger väldigt mycket tid på att jobba just nu. Egentligen spenderar jag inte fler timmar på min arbetsplats än jag brukar, men jag ägnar tre gånger så mycket tid åt att resa till och från jobbet. Den som blir lidande är tyvärr Betty. Fortfarande hoppas jag att jag kan komma tillbaka till Kristianstad och jobba där istället så fort som möjligt. Fram tills dess gäller det helt enkelt att bita ihop lite grann och stå ut med att tillvaron inte riktigt är precis så som jag hade önskat.

DSC_00521

fridalogo1