Månadsarkiv: januari 2014

I hjärtat.

DSC_0182

If you took something to heart,
really brought it inside those red velvet folds, 
then it would always be there, waiting. 
This could mean a person, a place, a dream, a mission.
Anything sacred. 
It’s said that it is all connected in those secret folds.
Always.
It is all part of the same and will always be there,
carrying the same beat,
as your heart.

fridalogo1

Annonser

Visste du att…

… hästrasen vlaamperd utvecklades i Sydafrika med hjälp av importerade frieserhästar från Holland? Vlaamperd betyder flamländsk häst och kommer ifrån att frieserhästar kallades vlaamse perd efter att man exporterade hästarna från Belgien. Vlaamperden är alltid svart, stona får även vara mörkbruna, och används framför allt till ridning. Idag är rasen så ovanlig att den nästan är utrotningshotad.

Vlaamperd Horse

Bild från animalswecare.com.

fridalogo1

Saknad.

Förra vintern hade jag en gul, godhjärtad gentleman på foder. Betty var under igångsättning efter skadan och det var hon inte alls nöjd med. Hon trotsade och protesterade, tyckte att allt vi gjorde var tråkigt och ville inget annat än att galoppera och hoppa när hon bara fick skritta. För min egen skull behövde jag en häst till, en där allt bara var enkelt, okomplicerat och roligt. Just då var Bianco den perfekta lösningen.

Det var massor av snö under den vinter då Bianco var som min. Vi spenderade nästan varenda ridpass ute på en av åkrarna. Den herren hade massor att lära mig. Utan problem red vi serpentiner i galopp i snön, med sluta i bågarna och byten mellan dem. Bianco kunde verkligen precis allt, det enda jag behövde göra var att vägleda honom.

Bianco var 24 år gammal när han tog sitt sista andetag i mars förra året. Då hade jag haft honom som nästan min i ett halvår. På den tiden lyckades han på sitt försiktiga vis promenera rakt in i mitt hjärta. Han kom som en gyllene hjälte i precis rätt tid för att få mig att orka med mitt vackra, trotsande monster.

Idag var jag och Betty ute på min och Biancos åker. Plötsligt högg det till i hjärtat av saknad. Det känns tomt att han inte längre finns och jag saknar hans vänliga pepparkornsögon för att jag påminns om det vi hade tillsammans för mindre än ett år sedan.

Fortsätt vila i frid, min vackra, kloka, underbara vän. Jag är alldeles övertygad om att du sover gott.

bianco12

fridalogo1

Dagens Betty.

Jag är alldeles lycklig över att det äntligen är riktig vinter. Ingen lera, ingen frusen, knölig mark, utan massor med snö och minusgrader som gör att det håller sig fruset. Betty fullkomligt älskar snö. Hon och Olinda busade runt för fullt när jag kom till stallet.

Idag blev det självklart ridning i snön på en av åkrarna som ligger vid stallet. När Betty var borstad, broddad och utrustad begav vi oss till min favoritåker. Den är stor och jämn. I somras växte det gräs där så underlaget under snön är inte knöligt. För att Betty skulle få känna sig för lite i snön började jag med att longera henne en stund i alla gångarter i båda varven. Hon arbetade fantastiskt fint precis som hon brukar göra i lina. Snön gjorde att hon fick ta i lite extra och de vanligtvis höga benlyften blev ännu högre. Det visade sig att det inte var det minsta halt så efter en stund satt jag upp.

Det har blåst mycket här i Skåne den senaste tiden vilket förstås har förflyttat snön. Snödjupet varierade mellan 15 och 70 cm över åkern vilket är perfekt för att kunna variera hur krävande arbetet blir. Jag och Betty red på en volt där snön var riktigt djup längs med halva volten och grundare på andra halvan.

Dagens arbete blev mest intervallträning i trav och galopp på volt, några raksträckor i galopp där Betty fick sträcka ut ordentligt, serpentinbågar i trav, svag skänkelvikning i skritt och halva bakdelsvändningar på en fyrkant i skritt. Betty jobbade i en låg, rund form och fick ta i ordentligt för att ta sig fram i snön. Jag vill inte rida samlande skolor i lågt tempo i djup snö utan fokuserar istället på framåtbjudning och aktion i kroppen.

När vi kände oss nöjda och Betty började bli trött vände vi hemåt och skrittade hem. Från att vi lämnade stallet tills att vi kom tillbaka gick det ungefär 40 minuter, vilket jag tycker känns lagom precis i början av snöarbetet. Det är ovant och jobbigt för hästarna att röra sig i snön så man får börja försiktigt och låta dem pausa ofta.

bild 455

Huliganerna i hagen.

bild 456

Trevligt arbete i lina.

bild 457Något djup snö.

fridalogo1