Månadsarkiv: januari 2015

Allt.

DSC_00021

You’re cynical and beautiful.
You always make a scene.
You’re monochrome delirious.
You’re nothing that you seem.
I’m drowning in your vanity.
Your laugh is a disease.
You’re dirty and you’re sweet.
You know you’re everything to me.

Goo Goo Dolls – Dizzy

fridalogo1

Annonser

Svar på kommentar.

Marie:
Det låter precis som att du beskriver min pålla. Hon beter sig ungefär likadant i sådana situationer och backningen funkar bra för att få ner henne på jorden igen och lugna ner sig. Ibland blir det ju ganska långa backningar däremot.

Frida svarar: Skönt att höra att det inte bara är jag som har lyckats få tag på ett sådant här odjur. 😉 För Bettys del handlar backningen om att hon behöver landa och tagga ner och att. Det är även ett ganska enkelt sätt att provocera henne och få fram det trots som vi måste ta tag i och reda ut. I de här perioderna vill hon helst inte göra något som jag ber henne om, men hon vill framför allt inte göra saker hon tycker är tråkiga. Hon tycker nämligen inte att det är alls kul att backa.

För min del blir backandet en ledarskapsgrej. Det är jag som säger att hon ska gå undan för mig. Det är framför allt det Betty protesterar mot eftersom hon under trotsperioderna ifrågasätter mitt ledarskap. Det blir i sådana situationer väldigt uppenbart att det är jag som försöker bestämma och hon som försöker få mig att inte göra det. Ibland tar övertalandet om hur det fungerar med bestämmande lite extra lång tid och det där steget bakåt jag från början bad om förvandlas till sträckor på flera hundra meter.

När Bettys protester inte hjälper och hon inte kommer någonstans med att försöka springa iväg, kasta sig åt sidan, knycka ilsket med huvudet eller skrapa med frambenen taggar hon ner och kommer som du säger ner på jorden igen. Det är då vi pausar. Hon får fundera lite över vad som hände, få kontroll över sitt humör och låta ilskan lägga sig. Jag hinner andas, påminna mig själv om att vara lugn och berömma när det äntligen blir rätt. Jag får en stund över att repetera mantrat ‘jagälskarminhäst, jagälskarminhäst, jagälskarminhäst’ ett par gånger tyst för mig själv. Vi behöver båda pausa, räkna till tio och återkomma. Sådana är vi, båda två.

Utan de här perioderna, utan Bettys temperament och utan hennes skarpa sinne hade hon inte ens varit i närheten av den häst jag älskar så obeskrivligt mycket. Allt hon är så fantastisk på alla sätt och vis har en baksida som inte är riktigt lika charmig. Jag vet att jag kan hantera det, jag vet att vi kommer att lösa det även den här gången och jag vet att det bara är en tidsfråga innan hon återigen är mitt fantastiska, underbara charmtroll till monster. Jag tvivlar aldrig på oss, att det ska vara vi är så självklart att jag inte ens kan föreställa mig något annat och det är det jag lever på. Medan jag väntar på att vi ska hitta tillbaka till vårt vanliga, otroligt trevliga umgänge kommer jag vara otroligt konsekvent, tydlig och bestämd, sådär som jag kan bli när jag måste. Och jag kommer att andas och räkna till tio ett par gånger om dagen…

DSC_0016

fridalogo1

Dåligt samvete.

Det är inte roligt med trotsperioder. Inte nog med att det är påfrestande att hela tiden bemöta konflikter och dessutom hålla stenkoll på att Betty inte tar sig minsta lilla millimeter till frihet innebär det dessutom att mitt samvete naggas i kanterna. Det känns inte bra att vi bråkar hela tiden, att allting är konflikter, att jag är konstant arg, på hugget och tillrättavisande. Det är inte så jag vill att vi ska ha det. Meningen är ju att vi ska fungera precis så bra tillsammans som vi alltid gör annars. Det ska vara harmoniskt, roligt och enkelt att umgås.

I onsdags kväll gick jag ut till Bettys box för att säga god natt när jag hade fixat klart allting i stallet. När jag dök upp utanför hennes boxdörr slutade hon äta, spetsade öronen och satte mulen mot min mage, precis som hon brukar göra. Vi stod där en stund och bara myste. Jag kliade henne på halsen och bakom öronen, påminde henne om att jag älskar henne, trots att hon är som hon är emellanåt eller kanske just därför. Utan de här perioderna hade hon inte varit min knäppa, halvtokiga, fantastiska, underbara vän. Jag hoppas bara att vi är tillbaka där vi brukar vara så snabbt det går.

DSC_0161

fridalogo1