Månadsarkiv: april 2015

Film från stilterrängen: 90 cm.

Andra klassen i söndags var ST90H, alltså stilterränghoppning 90 cm för häst.

Det märks redan på första hindret att Betty är ofokuserad. Hon drar ut mot höger redan innan hindret, hoppar åt höger och landar åt höger. Jag försöker räta upp henne, men får inte igenom mina tygeltag. Jag tror att jag borde ha gjort mer, men det kändes inte som att det gick att göra någonting. Betty drar åt sidan för att hon helt enkelt inte ser hindret, hon fokuserar inte på det hon har framför sig utan på något helt annat.

Eftersom hon drog åt höger vänder jag åt vänster. Betty är fortfarande inte helt med på noterna, men hoppar åtminstone över, om än mycket till höger.

Jag väljer att ta ut svängen till trean för att ge Betty längre tid på sig att se hindret hon har framför sig. På väg mot det strular det lite med galoppen, men Betty får ordning på det. Jag känner att hon inte är med mig och att hon inte tittar på det hon ska hoppa. Mycket riktigt stannar hon igen och känns uppriktigt förvånad över att det plötsligt står ett hinder framför henne. När hon väl har sett det och jag parkerar henne framför det är hon helt ointresserad av det. Hon är varken rädd eller tittig, bara förvånad över att det stod där.

Vi tar ny sats. Betty kastar sig in i fel galopp sådär som hon kan göra när hon är övertänd och inte har tid att lyssna. Vi rättar till den innan svängen. Betty är fortfarande inte helt med, men jag hjälper henne lite med rösten och hon hoppar enkelt över sängen.

Graven går hur lätt som helst. Vi kommer lite nära oxern som står efter, men tar oss över utan problem. Nästa stockoxer hoppar Betty över i ett enormt språng. Jag är inte riktigt med och det verkar ha blivit min tur att tappa fokus. Jag vet att jag funderade på att utgå efter den oxern bara för att avsluta med ett vettigt hopp, men sedan tänkte ‘i helvete heller’.

Betty har en jäkla fart när vi fortsätter mot den blågula kulverten. Fortfarande har jag inte henne helt fokuserad på uppgiften, men jag kommer på ett tips jag fick av Mats för ett tag sedan. Han sa att jag skulle leda lite höger, lite vänster, lite höger, lite vänster för att få henne att se det hon har framför sig, så jag gör det samtidigt som jag stöttar med både ben och röst. Betty hoppar högt och stort över, jag är fullständigt efter i min sits.

Efter kulverten börjar jag tycka att vi hittar ett lite annat flyt, att Betty är med på vad jag menar. Hon hoppar över rishindret i ett fantastiskt trevligt språng, helt på det klara med vad som ska göras. Banken flyter på otroligt bra. Betty tvekar inte överhuvudtaget på att hoppa varken upp eller ner.

Vi tar oss högt, men bra över nästa hinder. Jag slarvar otroligt mycket på väg mot vattnet. Först och främst rider jag i fel galopp vilket gör att det blir svårt att svänga. Jag ser inte linjen utan stressar med att komma ner i vattnet vilket gör att vi landar i helt fel vinkel till den lilla stocken till vänster som vi egentligen ska hoppa upp över. Väl i vattnet gör jag inte tillräckligt mycket för att kunna lösa situationen. Jag inser att det är vår tredje olydnad och tackar för mig. I efterhand fick jag höra från andra ryttare att de hade fullföljt banan trots att de hade tre stopp så jag hade bara kunnat rida runt och ner i vattnet igen, hoppat stocken och sista hindret, men det spelar egentligen inte så stor roll.

Den här rundan ser faktiskt inte lika dålig ut som den känns. Jag vet direkt när jag inte har Betty med mig och då händer sådana här saker. Hon stannar inte för att hon tycker att hindren är läskiga eller för att hon inte vågar, hon stannar för att hon helt enkelt inte ser och när hon väl upptäcker att hon har hinder framför sig är det för sent. Banans svåraste hinder, som banken, löser hon utan några som helst problem. Jag har pratat med min tränare Mats om det här problemet och han ska klura lite på en lösning tills nästa gång vi ses. Betty är helt klart modig, piggelin och framåt. Vi måste bara få till fokuset och att hon lyssnar på mig även när det händer mycket saker runt omkring och står massor av roliga hinder i vägen.

ST90film

fridalogo1

Visste du att…

… våra hästar har börjat gå ute om nätterna nu? Första natten utomhus var i söndags. De väljer faktiskt själva när det är dags att sluta sova i boxarna. När de tycker att det passar slutar de helt enkelt att komma vid insläpp och får då stanna kvar i hagen. Förra året kom våren så otroligt tidigt och de sluta komma om kvällarna redan i slutet av mars. När det var riktigt dåligt väder stod de dock vid grinden och väntade, och fick då komma in.

Har era pållar börjat gå ute dygnet runt ännu?

269159_10150209979418479_623608478_7284589_7492683_n

Tre år gammal Betty i juni 2011.

fridalogo1

Dagens Betty.

Idag var jag oerhört beslutsam när jag hämtade Betty i hagen. Det var helt klart dags för revansch sedan i söndags.

Betty fick stå lös i stallgången och skötte faktiskt det väldigt bra. När vi kom till paddocken satte jag en galoppbock längs ena långsidan innan jag satt upp. Jag hade bestämt mig för att det får vara bra med fjanterierna nu. Vi skrittade fram på lång tygel. När vi kom till hörnet med de hästätande konerna började Betty trissa upp sig och stirra skrämt på dem. Jag korrigerade henne genom att ställa inåt, lägga på innerskänkeln och stötta med spöet bakom den. Kallt, konsekvent, tydligt och lugnt, men precist och korrigerande. Efter att vi hade passerat ett par gånger taggade Betty ner och kunde gå förbi utan att göra mer än att vinkla ena örat ut mot hörnet. Det får duga.

Vi skrittade sedan på en stor volt. Jag bestämde mig för att skärpa till mig med kontakten och tänkte på Fridas råd ‘med en sluten hand känner du fingertopparna mot handflatan’. Jag blir alldeles för öppen i handen och låter tyglarna glida. En öppen hand är inte per automatik en snäll, mjuk hand. En kontakt med munnen som är jämn, lätt och följsam är bättre än en tygel som blir för lång, kortas upp, blir för lång och kortas upp igen.

Betty var väldigt fin i skritten så vi fortsatte i trav på volten. Jag fortsatte fokusera på kontakten och Betty gav efter en stund efter för den. Hon blev emellanåt lite springig, men istället för att bromsa henne och försöka ta bort energin fortsatte jag bara styra och låta henne hitta tillbaka till rytmen. Hennes energi är hennes största tillgång och det blir väldigt motsägelsefullt om jag hela tiden sitter och försöker ta bort den.

I galoppen, framför allt i vänster varv, var Betty riktigt, riktigt fin. Hon kändes jämn, mjuk och taktmässig. När vi hade galopperat på volten i båda varven lämnade vi den för att istället komma på det lilla hindret. Jag fokuserade på att hålla mig själv upprät och försöka se distansen fram till hindret. När vi hade kommit några gånger i normalt tempo förändrade jag det så att vi kom i lägre tempo varannan gång och högre varannan. Jag ville utmana Bettys fokus lite grann. Hon löste det väldigt bra.

Jag hoppade av för att lägga den ena livsfarliga konen under hindret och satt sedan upp igen. Första gången vi kom på det tittade Betty extremt mycket på konen och tänkte stanna, men bestämde sig sedan för att hoppa i alla fall. Jag hamnade framför sadeln, men höll mig kvar. Vi fortsatte rulla på över hindret och efter några gånger hoppade Betty normalt och lugnt, trots konen. När vi bytte varv nitade hon dock en gång framför just för att hon glodde på konen så vi kom en gång i trav. Efter det hoppade hon lugnt även i galopp.

Som avslutning ägnade vi oss åt attitydshoppning på konhindret. Vi började i galopp på lång tygel, vilket fungerade bra. Efter det kom vi i skritt på lång tygel. Tanken är ju att hästen ska se hindret och fatta galopp självmant. Ryttaren ska bara fokusera på sin sits, på att välja ett bra tempo när man vänder mot hindret och att styra hästen rätt. Allt annat ska lämnas över till hästen. Om hästen inte faller över i galopp får man med hjälp av rösten be den gå framåt. De första gångerna behövde Betty ett par smackningar för att fatta galopp. Efter det gjorde hon det helt på egen hand och hoppade glatt, precis som hon skulle. Vi galopperade av på en stor volt i låg form innan vi skrittade av och lämnade paddocken.

Jag tänkte att jag skulle lägga in mycket av den här typen av arbete framöver. Jag tror att det kan passa väldigt bra med attitydshoppning och hinder som kräver att Betty fokuserar och löser uppgiften. Det är dags att ta kontroll över hennes fokus.

bild 820

fridalogo1