Månadsarkiv: augusti 2015

Matshelg dag 3.

Under tredje träningsdagen för Mats Silfver igår hade jag terrängträningen i bakhuvudet. Jag valde därför att ganska snabbt komma fram i galopp under framridningen. Jag lät Betty galoppera på ordentligt och sträcka ut för att sedan fånga upp henne på stora volter och därefter öka tempot igen. Hon kändes väldigt rytmisk och lyssnade ganska väl på mina signaler både fram och tillbaka.

Även den här helgen ägnade vi oss åt en linje. Den bestod av en galoppbock med fyra galoppsprång fram till en tvåkombination. Efter kombinationen skulle vi svänga antingen höger eller vänster och hade då fyra språng fram till ytterligare en galoppbock. Betty arbetade på alldeles fantastiskt bra. Hon räckte fram fint, var fullständigt på det klara med uppgiften och hoppade otroligt väl. Några gånger var hon lite övertänd, men jag löste det genom att lägga en volt innan vi red på linjen för att få henne att spänna av. Det är en liten balansgång mellan avspändhet och framåtbjudning. Hon måste vara avslappnad, men samtidigt kraftfull. När vi hittar mellanläget känns det som att vi hade kunnat hoppa över precis vad som helst.

Inte nog med att Betty gjorde oerhört bra ifrån sig, jag var också väldigt nöjd med min ridning. Jag fokuserade på rätt saker, var lyhörd för de signaler jag fick från Betty och svarade med adekvata hjälper för att ge henne rätt stöttning. Det finns inte mycket mer att säga om gårdagens pass än att vi båda var vårt absolut bästa.

bild 949 bild 950

Mitt sällskap på läktaren medan jag tittade på de andra grupperna: världens snällaste isbjörn Eira.

fridalogo1

Annonser

Visste du att…

… hästar kan drabbas av en diabetesliknande sjukdom? Den kallas EMS, ekvint metabolt syndrom. På senare tid har det uppmärksammats på allt fler hästar. Alla drabbas inte, men ett sätt att förebygga är att se till att hästen inte blir för fet.

fridalogo1

Matshelg dag 2.

I går åkte vi till terrängbanan i Bräkne-Hoby med Mats. Jag har ju tränat där tidigare, men aldrig med Mats och var väldigt spänd på att åka dit med honom. Jag började träna för honom för fyra år sedan. Betty var bara tre år gammal då. Han känner oss utan och innan. Mitt förtroende för Mats är enormt. Jag litar mer på hans än min egen bedömning av min förmåga.

Precis som jag misstänkte skulle inte terrängträningen för Mats bli densamma som tidigare träningar där. Han började med att förklara kring tyngdpunkt, sits, tygelfattning, rytm, position och tankesätt i terrängritten. Mats är noggrann som tränare, det vet vi om, och det är han förstås även när det kommer till terrängträning.

Vi började med att rida fram samtidigt som vi tränade balansen. I korta läder fick vi stå upp med så raka ben och så rak kropp som möjligt. Vi gjorde även övergångar i den sitsen. Det var banne mig inte helt enkelt. Betty tyckte att det var lite konstigt och blev skeptisk, men efter en stund vande hon sig.

Vi hoppade sedan fram på enkla slingor över de små stockarna. Betty kändes lugn, avspänd och rytmisk. Vi fortsatte med lite andra slingor över något högre hinder. Jag fick rida på ordentligt mycket framåt. När Mats frågade hur det kändes sa jag att upplevde att jag inte hade någon som helst kontroll utan bara styrde och hoppades att Betty skulle hoppa. Mats menade att det inte såg så ut och att det tempot är vad man är ute efter i terrängen. ‘Du har koll. Du måste få in det i ditt huvud’. Eftersom jag litar på Mats trodde jag på det han sa. Lite senare erkände han att jag hade ridit lite för fort, men han ville inte säga det direkt för att jag skulle våga fortsätta. Han är slug, den där tränaren.

Vi hoppade även dike, bank och vattengrav. Betty skötte allting fullkomligt prickfritt, men låg på lite väl mycket framåt. Jag kunde efter några försök samla henne lite bättre.

Som avslutning hoppade vi en lite längre slinga. Första gången fick jag till tempot framåt, men inte riktigt tillbaka. Betty var taggad och sprang på. Hon gillar ju att galoppera. Andra gången lade Mats till några fler hinder i slingan och vi gjorde ett nytt försök. Plötsligt fick jag till det mycket bättre och kunde samla galoppen inför hinder som dike och bank för att sedan länga ut ordentligt i transportsträckorna. Rundan gav en väldigt trevlig känsla och förståelse för hur terränghoppning ska vara. Med Mats hjälp kommer det här att bli oerhört bra.

DSC_37461

fridalogo1

Visste du att…

… klipparen var en hästtyp som tidigare fanns i Sverige och Europa? Det var en robust, pigg och snabb häst. Namnet kommer från latinets clipperus vilket hänvisar till det klapprande ljud som uppstår när en häst travar på en hård väg.

fridalogo1

Matshelg dag 1.

Det börjar bli mörkare om kvällarna och även om jag inte alls känner mig redo för höst verkar den vara på väg. Jag red i den sista gruppen för Mats Silfver i går. Det hann bli för mörkt för att träna utomhus så vi fick istället hålla till inne i ridhuset. Det gör egentligen inte så mycket utan handlar väl mest om att man helst vill utnyttja säsongen för uteträning så mycket det bara går nu när den är på väg mot sitt slut.

Betty var lugn och avspänd i går. Hon har vilat sedan i söndags då jag har jobbat oerhört mycket i veckan som gått så jag hade väntat mig att hon skulle vara mer taggad. Vi började med att arbeta med att styra enbart med tyngdpunkten i först skritt, därefter trav och slutligen galopp. Det gick väldigt bra vilket jag inte hade väntat mig eftersom vi inte direkt har tränat på det tidigare. Det är dock ett kvitto på att det vi gör i vanliga fall är logiskt och lättförståeligt för Betty.

Vi arbetade sedan med travcavaletti. Efter bommarna skulle vi rulla över i galopp. Alla galoppfattningar gjorde att Betty taggade till, vilket inte är ovanligt när det gäller just galoppövergångar. Jag tog därför bort galoppen och arbetade bara på i trav vilket fungerade bra.

Som sista övning hade vi ett högre kryss på varje långsida och ett hinder bestående av två tunnor mitt i ridhuset, parallellt med kortsidan. Vi började med att bara hoppa ett kryss för att sedan lägga på det andra också och till sist även ta med tunnorna på vilket sätt vi ville. Betty gjorde väldigt väl ifrån sig och hoppade oerhört bra. Det vi behöver jobba mer på är att hitta ett lite högre tempo i galoppen, få bort att Betty ibland trampar om innan hon hoppar av och träna mitt distansöga. Vi fick dock till många riktigt bra språng som gav oss en trevlig känsla att bygga vidare på under resten av helgen.

bild 945 bild 946 bild 947

Jag och Sofie är stövelkompisar. Hon har bruna, jag har svarta.

fridalogo1