Matshelg dag 2.

I går åkte vi till terrängbanan i Bräkne-Hoby med Mats. Jag har ju tränat där tidigare, men aldrig med Mats och var väldigt spänd på att åka dit med honom. Jag började träna för honom för fyra år sedan. Betty var bara tre år gammal då. Han känner oss utan och innan. Mitt förtroende för Mats är enormt. Jag litar mer på hans än min egen bedömning av min förmåga.

Precis som jag misstänkte skulle inte terrängträningen för Mats bli densamma som tidigare träningar där. Han började med att förklara kring tyngdpunkt, sits, tygelfattning, rytm, position och tankesätt i terrängritten. Mats är noggrann som tränare, det vet vi om, och det är han förstås även när det kommer till terrängträning.

Vi började med att rida fram samtidigt som vi tränade balansen. I korta läder fick vi stå upp med så raka ben och så rak kropp som möjligt. Vi gjorde även övergångar i den sitsen. Det var banne mig inte helt enkelt. Betty tyckte att det var lite konstigt och blev skeptisk, men efter en stund vande hon sig.

Vi hoppade sedan fram på enkla slingor över de små stockarna. Betty kändes lugn, avspänd och rytmisk. Vi fortsatte med lite andra slingor över något högre hinder. Jag fick rida på ordentligt mycket framåt. När Mats frågade hur det kändes sa jag att upplevde att jag inte hade någon som helst kontroll utan bara styrde och hoppades att Betty skulle hoppa. Mats menade att det inte såg så ut och att det tempot är vad man är ute efter i terrängen. ‘Du har koll. Du måste få in det i ditt huvud’. Eftersom jag litar på Mats trodde jag på det han sa. Lite senare erkände han att jag hade ridit lite för fort, men han ville inte säga det direkt för att jag skulle våga fortsätta. Han är slug, den där tränaren.

Vi hoppade även dike, bank och vattengrav. Betty skötte allting fullkomligt prickfritt, men låg på lite väl mycket framåt. Jag kunde efter några försök samla henne lite bättre.

Som avslutning hoppade vi en lite längre slinga. Första gången fick jag till tempot framåt, men inte riktigt tillbaka. Betty var taggad och sprang på. Hon gillar ju att galoppera. Andra gången lade Mats till några fler hinder i slingan och vi gjorde ett nytt försök. Plötsligt fick jag till det mycket bättre och kunde samla galoppen inför hinder som dike och bank för att sedan länga ut ordentligt i transportsträckorna. Rundan gav en väldigt trevlig känsla och förståelse för hur terränghoppning ska vara. Med Mats hjälp kommer det här att bli oerhört bra.

DSC_37461

fridalogo1

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s