Månadsarkiv: december 2015

Svar på kommentar.

Malin:
Jag skulle vilja veta lite mer om de två hästar Betty delar hage med!

Frida svarar: Bettys nya kompisar heter Rialto och Lee. Rialto är en halvblodsvalack e. Gigolo ue. Kaliber, född 2001. Rialto är en oerhört välriden häst. Frida lånar honom av hans ägare för träning och tävling och känner honom utan och innan. Ridmässigt är han Bettys raka motsats. Det han har svårt med gör hon enkelt och det hon har svårt med gör han hur lätt som helst. Rialto behärskar både hoppning, dressyr och working equitation. Frida och Rialto började träna fälttävlan samtidigt som mig och Betty så vi följs åt på träning och tävling, vilket är fantastiskt roligt. Nästa år hoppas vi båda att vi kan komma ut på fler tävlingar och prestera lite bättre resultat än vi gjort under vårt debutår i år.

DSC_50511

Lee är ett halvblodssto e. Cortez, ue. Mowgli, född 2000. Hon är triangelmärkt efter att hon skadats för flera år sedan. Lee har sedan gått som avelssto innan Fridas sambo Rui tog över henne. Idag är hon fullt frisk. Innan skadan tävlade hon i hoppning. Lee är en fantastiskt ridbar häst som har väldigt lätt för sig. Jag har aldrig ridit henne, men har sett henne mycket från marken och jag imponeras över hur enkelt hon tar till sig av övningar och träning.

DSC_67961

fridalogo1

 

Gott nytt år.

Fantastiska läsare, gott nytt år. Tack för att ni följer mig och Betty på våra upptåg, att ni frågar, funderar, berömmer och lyfter upp. För att ni berättar för mig att min häst är vacker, för att ni uppskattar min hästfilosofi. För att ni alltid är lika trevliga, välmenande och engagerade. För att ni har hittat hit. För att ni är ni.

Jag tror att mitt kommentarsfält är i stort sett unikt. Det fylls aldrig av hat, kritik, avundsjuka eller ilska. Det enda som finns där är beröm och en vilja att veta mer. Det ska ni ha en stor eloge för. Ni håller stämningen här på en oerhört hög nivå och varje kommentar gör att nästa inlägg känns ännu roligare att skriva. Jag bloggar för att jag vill kunna inspirera och nå ut. Av kommentarerna att döma är det precis det jag gör.

2015 var ett händelserikt år och jag ska försöka sammanfatta det i text och bilder. Se till att fira ordentligt ikväll, ta hand om varandra, drick champagne och var rädda om er. Vi hörs igen nästa år. Jag tror att det kommer att bli minst lika händelserikt som det vi nu lämnar bakom oss.

jagochbetty

fridalogo1

Svar på kommentar.

Malin:
Har läst lite på din blogg och undrar varför du så ofta väljer att släppa din häst lös i ridhuset. Vad ger det hästen och vad är tanken att det ska leda till? Du skriver ofta att din häst är så pigg och varför passar du inte på att rida ut i naturen så hon får utlopp för sin energi och även får använda huvudet?

Frida svarar: Svaret på din fråga är oerhört enkel: jag släpper Betty i ridhuset för att det är det allra bästa hon vet. Jag har haft henne i fem år och upptäckt att det enda som faktiskt får henne att göra av med överskottsenergin ordentligt är att få röra sig lös och vara precis hur tokig hon vill. Hon behöver få bocka, tvärvända, härja runt och skutta precis så som hon vill. Om det dessutom står hinder framme är lyckan total. Jag är tacksam över att hon aldrig håller på så när jag rider.

När Betty står i stallgången och vibrerar av tokighet och energi vet jag mycket väl att den enda boten är att släppa henne lös eller longera innan jag sitter upp. Att hoppa upp direkt skapar bara konflikter där jag säger nej och hon säger håll i dig. Bettys största tillgång är hennes energi och arbetsvilja, men det är också det som kan koka över och ställa till det för henne. För hennes skull behöver vi hitta ett sätt som funkar för att få henne att koppla av och kanalisera energin på rätt sätt. Det har vi som tur är gjort och just därför låter jag henne galoppera av det där överskottet av energi som annars lätt sätter griller i huvudet på henne.

Betty har aldrig gillat skogen. Hon tycker på sin höjd att det är okej att komma ut, men inte mer än så. Mestadels av tiden går hon med öronen lojt hängandes vid sidorna. Det enda hon uppskattar ute är att få galoppera, men oavsett hur mycket hon får springa ute är hon alltid precis lika pigg när vi kommer hem igen. Skogen tröttar inte ut henne och den ger inte henne samma tillfredsställelse som arbete i paddock eller ridhus. Hon är aldrig nöjd när hon kommer hem från skogen utan undrar bara vad vi ska göra härnäst. Oavsett hur tuff terräng jag ber henne gå i är det ingen utmaning för henne. Hon är uppvuxen i de småländska skogarna och har sedan länge funderat ut hur hon ska placera hovarna utan att ställa till det för sig och utan att ens behöva tänka efter.

Alla hästar är olika, men jag blev faktiskt förvånad över Bettys inställning till skogen. Jag har alltid tänkt att alla hästar gillar att komma ut, men hon gör faktiskt inte det. Självklart rider jag ut ibland ändå. Den senaste tiden har det dock inte blivit av, mycket på grund av att jag ofta är i stallet på kvällarna när det redan är mörkt och även för att det har regnat i princip varenda dag jag varit där under dagtid. De uteritterna vi gör handlar egentligen mest om att jag vill ha variation och att jag tycker att det är viktigt att rida ut i skogen. Om man frågar Betty hade hon hellre stannat hemma och gått ett pass i ridhuset.

1412193

DSC_0181

fridalogo1

Visste du att…

… många biprodukter från livsmedelsindustrin används som hästfoder? Vetekli är en biprodukt från kvarnar som maler vetemjöl och potatisprotein från stärkelseutvinning av potatis. Betfor och melass är biprodukter från framställning av socker och sirap från sockerbetor.

fridalogo1

Svar på kommentar.

Emelie:
Hur löste du det innan på det andra stället? Var du tvungen att lösa insläpp och utsläpp och mocka varje dag? Var hon inte ute så mycket där?

Frida svarar: När jag hade Betty på förra stället löste det sig precis som det gör nu. De dagar jag på grund av jobb eller träning inte kunde/hann köra till stallet tog stallägarna hand om Betty. Vi hjälptes åt mycket; när jag var där mockade jag åt alla hästar och när jag inte kunde mockade de åt min. Stallägarna tog nästan alla in- och utsläpp. Den enda gången jag släppte in eller ut hästar var om jag var där i samband med att de skulle in eller ut. Det fungerade väldigt bra och vi har egentligen aldrig bestämt hur vi ska göra, det har bara naturligt fallit sig så.

Betty hade mycket hagtid även när hon stod på det förra stället, men eftersom hon stod i box på nätterna blir det förstås mindre än nu när hon går på lösdrift. På förra stället var hon ute 12-14 timmar/dag, vilket är mycket, men att gå ute dygnet runt passar henne ännu bättre.

261405_10150209979928479_623608478_7284604_6085544_n

fridalogo1