Månadsarkiv: augusti 2016

En bild från i söndags.

Jag tycker att det är hur roligt som helst att Equipe samarbetar med fotografer för att få bilder från många av tävlingarna som anordnas. Jag och Betty har inte fastnat på speciellt många bilder, men i söndags lyckades Sarah Götz ta en i banhoppningen som jag tyckte så mycket om att jag valde att köpa den.

equipe

Hinder nummer två.

Tyvärr ser jag ofta bilder med vattenstämplar kvar från Equipefotograferna cirkulera på sociala medier och bloggar. Det är ett hån mot det arbete fotografen lägger ner att använda sig av bilder man inte har betalat för. Se till att göra rätt för er och köp de bilder ni gillar. På så vis ökar chansen att det fortsätter fotograferas på tävlingar runt om i landet.

fridalogo1

 

Kärlek.

1148907_315410188603623_1609036311_n

Det sägs att kärlek lovar stort, men håller tunt.
Du kan kalla det förnuft, men aldrig sunt.
Det är väl sagt av någon stackare som aldrig ramlat runt
med dig, med dig, med dig.

Lars Winnerbäck – För dig

fridalogo1

Film från tävlingen.

Elin och Sofie följde med som hjälpredor och filmare/fotare när vi var i Gärds och tävlade i söndags. Tyvärr kom inte dressyren med på film då minneskortet i kameran strulade. Banhoppningen och nästan hela terrängen fastnade dock.

Jag började morgonen den här dagen med att först inse att jag hade tränat in fel program och sedan komma på att jag hade glömt kavajen när jag hade kört fem minuter hemifrån. Det är tur att hjärnan åtminstone är stundtals med en. Precis som jag berättade i söndags landade dressyren på 53,33%. Långt ifrån godkänt, långt ifrån en bra känsla och långt ifrån det bästa vi hade kunnat prestera, men så är det ibland. Vi behöver helt enkelt träna mer och befästa formen bättre så att vi har den att falla tillbaka på även om förutsättningarna inte är de bästa.

oih

Söndagens protokoll.

Vi börjar banhoppningen fantastiskt trevligt med väldigt fina språng och trevliga distanser till första och andra hindret. Jag glömmer helt bort att räkna galoppsprången till trean vilket gör att jag tappar distansen och Betty kommer för nära. Hon löser det alldeles lysande ändå.

Kombinationen går också väldigt bra. Fram till femman glömmer jag på nytt bort mig och vi kommer för nära. Jag rider en märklig väg fram till sexan, vilket jag upptäcker ganska sent. Jag tänker då att jag ska vända upp rakare mot hindret på två galoppsprång, men Betty svarar snabbare än väntat på mina signaler, vänder upp på ett språng och hoppar över hindret i ett enormt skutt. Det är sådan hon är, min tjej.

Vägen fram till sjuan blir lite vinglig för att vi kommer i fel riktning över sexan, men vi reder ut det och får till ett trevligt språng. Vi kommer lite nära åttan, men inte så att det egentligen stör. Rundan avslutas sedan med ett trevligt hopp över nionde och sista hindret.

Betty gör en alldeles strålande insats i banhoppningen. Hon är fullkomligt på det klara med vad hon ska göra. Öronen är spetsade framåt och hon tar riktigt tag i alla hinder jag styr mot.

Vi börjar terränghoppningen i lite lägre tempo än vad som är optimalt. Betty är inte tveksam på att hoppa, men hon verkar liksom fundera lite på vart hon har hamnat. Tredje och fjärde hindret ligger dolda i skogen och efter dem kommer hon igång ordentligt.

Betty hoppar över trakhenergraven i ett stort språng och tar sig sedan obehindrat över kulverten efter den. Vi fortsätter sedan bortåt där vi hoppar en stenmur och en kombination som inte är med på film. Efter kombinationen var det en ganska lång transportsträcka fram till oxern. Jag lät Betty galoppera på precis så fort som hon ville under den sträckan, och det är fort vill jag lova. Trots att hon springer så att ögonen tåras känns det inte ens som att hon tar i.

Efter oxern väntar vattnet. Jag försöker bromsa lite i anridningen för att Betty ska se vart hon är på väg, men det finns ingen som helst oklarhet hos henne. Hon hoppar rakt ut i vattengraven och följer mig fint till tunnorna. Vi avslutar rundan med ett stort språng över sista hindret.

Terrängen kändes helt makalöst bra. Betty hoppar väldigt väl, är oerhört med på noterna, följer mig fint och vet precis vad som förväntas av henne. Det här är utan tvekan den bästa terräng vi gjort på tävling och känslan jag hade under hela ritten var fullkomligt oslagbar. Min lilla häst är verkligen helt fantastisk.

fridalogo1

Film från Magnusträningarna.

Det blev en del filmat när jag och Betty tränade terränghoppning för Magnus Gällerdal i Bräkne-Hoby i början av augusti.

Jag har klippt ihop sekvenser från båda träningsdagarna. Som ni ser rider vi olika typer av hinder och olika långa slingor. Betty löser uppgifterna väldigt väl, är följsam och fokuserad på sin uppgift.

fridalogo1

 

Dagens Betty.

Igår var det strålande solsken, en fantastiskt ljummen kväll och ännu en underbar sommardag att njuta av. Idag hälsade herr November på som för att påminna om vad som komma skall. Medan jag gjorde i ordning Betty inför att åka var det mulet, men uppehåll. Lagom tills vi kom till Fjälkinge, och bara hade knappt tjugo minuter kvar att köra, fullkomligt öppnade himlen sig. Blixtar lyste upp och åskknallarna small ordentligt. Det kändes inte direkt som det bästa tävlingsvädret.

När vi kom fram till Gärds regnade det fortfarande, men inte lika mycket som i Fjälkinge. Åskan hördes, men på lite längre avstånd. Det var ingen kö till sekretariatet när jag kom dit så det gick smidigt att anmäla. Efter det gick jag banan till banhoppningen. Den såg väldigt lagom och inbjudande ut.

Betty kändes avspänd under framridningen till dressyren. Hon hittade en helt okej arbetsform utifrån den nivå vi befinner oss på nu, var lyhörd och fokuserad. Regnet höll i sig. Lagom tills att vi hade ett par minuter till dressyrstart kom en fruktansvärt hög åskknall som skrämde Betty ordentligt. Hon for iväg och blev efter det spänd. Vi hann trava ett par varv på en volt innan det var dags att rida in på banan.

Domaren satt i en bil vid C och fick förstås ha den igång för att kunna se ut. På grund av regnet hörde Betty antagligen inte den förrän hon kom alldeles nära. Hon skyggade till och spände sig på nytt. Varje gång vi passerade C skyggade hon och tappade all form av avspändhet som vi hade lyckats hitta under resten av banan. Vi tog oss igenom programmet på 53,33%, vilket jag tycker är ganska snällt bedömt, och det gav oss 70 straffpoäng. Jag kände mig inte besviken. Jag vet att vi måste träna mer på dressyren och att förutsättningarna idag inte var särskilt bra.

DSC_38901

Vi skrittade ner till släpet och bytte om från dressyr- till hopputrustning. Framhoppningsbanan var fullständigt genomblöt. Underlaget bestod grus och stora vattenpölar. Vi travade och galopperade fram några varv. Betty kändes piggelin, fokuserad och rytmisk. Vi hoppade två språng på lilla hindret, ett på räcket och ett på oxern. Det räckte för att känna att Betty var helt med på noterna. Då finns det ingen anledning att nöta på med fler språng.

När vi kom in på banan skrittade vi medan vi väntade på ekipaget före oss. Redan när jag fattade galopp och vände mot första hindret kände jag att Betty var fullständigt på det klara med vad som skulle göras. Hon hoppade fullkomligt fantastiskt runt hela banan. Jag ställde till det genom att tappa bort mig i ett par distanser, men Betty löste det hur enkelt som helst. Jag måste verkligen se till att jag kommer ihåg att räkna galoppsprången även på tävling. Vi tog oss runt felfritt och stannade kvar på våra 70 straffpoäng från dressyren.

DSC_39601

Gärds hade uppsutten banvisning så efter banhoppningen skrittade vi terrängbanan. Det var exakt samma hinder som sist vi var där så den bjöd inte på några överraskningar. Betty tog visningen med ro. Efter banvisningen genomförde vi veterinärbesiktningen för att få det gjort. Det gick också felfritt.

Innan terrängen skulle börja fanns det tid för en fikapaus. Betty fick komma in i släpet och äta lite müsli för återhämtningen och orkens skull. Jag stod jämte henne med en Loka och värmde mina händer på hennes varma päls. Hon gillar inte att stå ensam i släpet och blev lite skärrad när åskan dundrade så jag höll henne sällskap.

yut

Höfika i ösregnet.

Regnet hade fortfarande inte upphört när det var dags att få på terrängoutfiten och bege sig till framhoppningen. Betty var fortsatt fokuserad och avspänd så vi tragglade inte i onödan utan galopperade några varv och hoppade över en stock, som var ett av tre framhoppningshinder, tre gånger.

När vi gav oss ut i terrängen hade det äntligen slutat regna. Vi galopperade iväg från starten i ett tempo som är lite lägre än vad som önskas i terrängen. Mats har dock sagt att det gärna blir så i början av banan så jag lät det vara. Betty var fullständigt fokuserad på allt jag styrde mot och lyssnade väl till mina hjälper. Efter några hinder började vi få upp farten ännu mer.

Det fanns ingen tvekan i Betty, inte så mycket som ett uns frågande. Hon gick som tåget och kändes helt med på sin uppgift. Med öronen spetsade spikrakt framåt galopperade hon på i ett högt tempo, men på ett sätt som fick det att kännas som att hon inte ens tog i. Hon hoppade väl över hindren och utan att ens fundera två gånger rakt ner i vattengraven. Vi avslutade terrängen felfritt på hinder och även utan tidsfel. Vi slutade på 70 straffpoäng, som vi hade med oss från dressyren, och på nionde plats av femton starter.

DSC_39801

Jag är otroligt nöjd med den här tävlingsdagen. I banhoppningen och terrängen gick Betty precis så som hon går när hon är som allra bäst. Självsäker, fokuserad, modig, energisk och helt på det klara med vad hon ska göra. Vi måste träna mer på dressyren och befästa formen för att vi ska kunna förlita oss på det även när Betty blir spänd. Det kommer komma med tiden, det är jag helt säker på.

fridalogo1

Förberedelser.

Igår eftermiddag stod förberedelser inför idag på schemat. Eftersom vi alltid måste åka väldigt tidigt på morgonen när vi tävlar fälttävlan föredrar jag att ordna så mycket som möjligt dagen innan. Jag hämtade släpet hos pappa redan igår förmiddag för att kunna packa in alla grejor som ska följa med.

Efter att jag hade ridit Betty tvättade jag hennes man, svans och hovskägg. Först schamponerade jag en gång med vanligt hästschampo och därefter en gång med silverschampo. Medan det verkade spolade jag av och svampade Bettys kropp med lite schampo. Jag sköljde sedan ur silverschampot och sprayade massor av pälsglans i man och svans.

Betty fick komma ut i hagen hos Frida för att jag skulle slippa köra till två olika ställen imorgon. Medan hon torkade i solskenet packade jag in alla saker jag behövde från stallet i bilen. Det blir en hel del saker när man ska ha med sig två sadlar, två uppsättningar benskydd och allt annat som behövs. Jag lade även in två hinkar och kraftfoder till imorgon i bagaget i bilen.

Den enda nackdelen med att packa dagen innan tycker jag är att man börjar ifrågasätta om man verkligen fick med sig allt. Jag har dock varit noga med att gå igenom allt så att jag ska veta att jag inte har glömt något. Det är dock lättare sagt än gjort att lita på sin hjärna i det läget.

IMG_1828

Det är tur att det även finns ett bagage i bilen att lägga saker i…

fridalogo1