Månadsarkiv: september 2016

Hästhelg.

Jag tog semester idag och det har varit vansinnigt skönt att vara ledig. Jag började med sovmorgon och har sedan diskat, städat lägenheten och tvättat. Jag körde till stallet efter lunch för att förbereda inför imorgon. Då styr nämligen jag och Betty bil och släp mot Tågarp, som ligger i södra Skåne, för att tävla fälttävlan. Vi ska tävla H90 precis som vi gjort tidigare. Tågarps bara är dock lite svårare än de andra häromkring. Det känns bra inför starten och jag hoppas att vi ska gå i mål med en trevlig känsla.

Förutom tävling är det träningshelg för fantastiska Mats Silfver den här helgen. Eftersom att jag inte kan rida för honom imorgon rider jag två pass på söndag: ett på Betty och ett på Fridas supertrevliga ridskoleponny Pelle.

Som tur är blir det inte lika tidig uppstigning imorgon som förra helgen när vi skulle till Vinslöv. Jag önskade sen dressyrstart när jag anmälde till Tågarp då det tar nästan två timmar att köra dit och det fick jag också. Jag behöver gå upp vid kvart över fem ungefär och det känns lite mer okej än kvart i fyra. Vi rider dressyren strax innan halv elva och terrängen strax innan fyra på eftermiddagen. Det kommer med andra ord att bli en lång dag.

Jag hoppas att ni också har en härlig helg framför er!

dsc_39801

På tävling i Gärds.

Annonser

Gårdagens Betty.

Igår körde jag till stallet efter att ha jobbat kväll. Jag slutar 19.00 och har sedan drygt en halvtimme att köra hem. Väl hemma ska jag äta något och byta om för att sedan köra de knappa tjugo minuterna till stallet. Jag brukar vara där strax innan halv nio. Det blir förstås ganska sena kvällar, men det är egentligen ingenting som stör mig. Jag får bara hindra mig själv från att sjunka ner i soffan och sparka igång mig själv så att jag kommer iväg. När jag väl är framme ångrar jag aldrig mig.

Jag och Betty började med longering. Jag gjorde precis som i onsdags och flyttade ner inspänningen när vi skulle arbeta med galoppen. Betty gjorde några väldigt fina fattningar och såg i övrigt fin ut både i trav och galopp.

Jag plockade sedan av longeringsutrustningen och satt upp. Vi skrittade en stund på en stor volt innan vi gick över till trav. Jag växlade då mellan öppna, sluta och att bara följa voltspåret. Betty gjorde alla momenten väldigt bra. Efter det varierade vi mellan böjda och raka spår, att trava över en cavalettiserie som redan låg i ridhuset, göra åttvolter och en och annan hörnpassering. Galopparbetet lade jag också på en stor volt. Vi fick till ganska bra fattningar. Betty slår ju inte alltid upp med huvudet i fattningarna heller, så det är lite svårt att säga om vi gör framsteg eller inte, men igår kändes det i alla fall ganska bra. Problemet med att träna mycket på fattningarna är att Betty blir övertänd när hon har gjort några stycken. Vi får då bryta, göra något annat och därefter ta upp dem igen.

Efter galopparbetet följde vi fyrkantsspåret i trav. Vid A, B, C och E gjorde vi halt för att sedan komma fram i trav igen. Betty löste halterna väldigt bra. Vi avslutade sedan med att rida på en åttvolt i trav. Även det fungerade bra. När Betty blev lite väl överenergisk gjorde jag åttvolten mindre vilket fick henne att tagga ner.

Vi skrittade av en stund i ridhuset innan vi var nöjda för kvällen.


 

Dagens Betty.

Idag körde jag till Betty efter jobbet, och efter att jag hade kört inom Eko för att köpa nytt foder till henne. Frida har varit sjuk i ungefär en vecka så hon har varit tvungen att ställa in ridlektionerna. När jag kom idag hade hon dock piggnat till och ridskolan var i full gång. Jag hade tänkt rida, men utrustade istället Betty med tömkörningsgjord, longerlina och träns för att sedan gå upp till gräsbanan.

Det hade inte hunnit bli mörkt ännu så det fungerade bra att longera på gräsbanan. Jag använde inspänningstygel i yttersidan. Jag bad Betty om skritt, men det blev genast trav och sedan galopp. Jag lät henne hållas. Har man spring i benen så har man.

Efter en stunds galopperande lugnade Betty ner sig tillräckligt för att kunna trava. Det gjorde hon väldigt bra i båda varven. Rakrikad, lagom ställd, rund och rytmisk travade hon runt mig. När vi skulle gå över i galopp passade jag på att flytta inspänningstygeln till den nedersta ringen i gjorden istället. Vi ska ju lägga lite extra energi på galoppfattningarna. Betty slår gärna upp med huvudet när hon fattar galopp, och det gör hon även när jag inte sitter på. Hon använder helt enkelt fel muskler för att komma igång i galopp och behöver lära sig att göra fattningarna på ett annat sätt istället. Den lägre tygeln hjälpte henne att hitta rätt och hon gjorde några riktigt fina fattningar ikväll.

Vi avslutade kvällens pass med att Betty fick trava utan inspänning runt mig, vilket hon gjorde väldigt bra. Efter det lämnade vi gräsbanan. Betty fick äta sitt kraftfoder innan jag släppte ut henne i hagen igen. Jag packade ett gäng höpåsar för att underlätta för Frida och Rui innan jag körde hem.

Svar på kommentar.

Sara:
När fälttävlanssäsongen är över, vad ska du fokusera på inför nästa?

Frida svarar: Jag måste börja med att säga att jag tycker att det är fantastiskt roligt att ni kommenterar så mycket numera! Det är alltid lika roligt att få kommentarer och framför allt av den här typen så att det kan bli mer utförliga svar i inlägg av dem.

Jag och Betty har två tävlingar kvar den här säsongen. På lördag åker vi till Tågarp och om två och en halv vecka ska vi till Udden i Kalmar. Efter det är det slut på tävlingar häromkring och jag tror faktiskt att det kommer att bli ett par lugnare veckor för Betty efter det. Vi ägnar oss då åt promenader i skogen, korta longeringspass och återhämtande pass uppsuttet. Jag tror inte att hon på något sätt är sliten i kroppen eller att hon själv känner för att ta det lugnt, men ibland behöver jag lägga in den här typen av arbete ändå, oavsett vad hon tycker. Det känns som att det passar bra att göra det när tävlingssäsongen är över.

Efter det kommer vi att fortsätta lägga massor av fokus på dressyren. Min dressyrtränare Hector Carmona kommer tillbaka inom ett par veckor och det känns oerhört välbehövligt. Träningarna för honom är fantastiskt givande så det ska bli väldigt skoj att ta upp dem igen. Vi kommer fortsätta träna dressyr på egen hand också förstås, och använda oss av de verktyg vi har nu, med longeringen som uppvärmning och stenhårt fokus från min sida i ridningen. Något vi måste förbättra i programridningen till nästa säsong är hörnpasseringarna, halterna, att vända rätt upp på just en rak linje, galoppfattningarna och övergångar i allmänhet. Det ska jag lägga lite extra krut på under passen i höst och vinter.

Förutom dressyren kommer hösten och vintern att innebära en hel del styrketräning för Bettys del. Det blir många pass i ridhuset då den här tiden på året innebär korta dagar, ont om dagsljus och mycket regn, snö, slask och frost. Vi kommer att fortsätta träna hoppning och markarbete för Mats Silfver var fjärde helg, fast det blir istället inomhus. Det är alltid väldigt intressant att komma från den stora gräsbanan in i ridhuset och få ett verkligt kvitto på vad som fungerar, och vad som inte gör det.

Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för huruvida vi ska åka ut och tävla banhoppning i vinter. Eventuellt åker vi ut på några tävlingar när vi närmar oss uppstarten av nästa fälttävlanssäsong igen för att checka av läget och se till att vi är i fas inför säsongen. Banhoppningen är egentligen den del av fälttävlan som vi har lättast för. Dressyren behöver vi träna mer på och terrängen har vi inte hållit på med så mycket. Betty har gjort ganska många starter i en meter så banhoppningen i H90 är inga konstigheter för henne. Det kan dock kännas skönt att komma ut på någon tävling i banhoppning innan det är dags att starta upp fälttävlanssäsongen.

Även om jag kommer att sakna uteritter och härliga träningspass på gräsbanan i vinter ser jag på något sätt fram emot att komma in i ridhuset och börja arbeta mer med detaljer. Det är helt olika typer av träning och både och är oerhört nyttigt. Förhoppningsvis är vi ännu bättre rustade till våren när det är dags för fälttävlan igen.

Hur tänker ni kring träningen under hösten och vintern?

dsc_36951

Film från Vinslöv.

Elin ställde upp på att gå upp extremt tidigt och följa med mig och Betty till Vinslöv i söndags. Jag har sån himla tur som har henne som ställer upp! I söndags agerade hon förutom sällskap även kameraman.

Dressyren hade start inifrån banan. Jag hade en ganska bra känsla när jag red runt där, men jag ser på filmen att jag hade behövt korta tyglarna en bit för att få en jämnade kontakt och kunna förmedla mina hjälper tydligare till Betty. Vi gör en ganska okej dressyr, jämfört med våra tidigare insatser. Betty är inte alls spänd utan fokuserad och lyssnar på mig. Hon dimper ibland ner med näsan mot marken och är stundtals lite väl framåt. Vi behöver öva mer på halterna och galoppfattningarna där hon gärna slänger upp huvudet, något hon även gör när hon fattar galopp och är lös. I skritten har vi tyvärr travinslag.

Vi fick 54,5% för den här ritten. Jag tycker själv att det kanske är lite i underkant, men jag tror att det beror på att min känsla var väldigt mycket bättre under den här dressyren än den varit tidigare. Betty var inte spänd eller opåverkbar som hon har varit tidigare. Det känns som att vi är på väg åt rätt håll, även om poängen inte är något alls att skryta med.

img_2034

Välförtjänta kommentarer.  

Jag vet inte riktigt vad som händer över första hindret i banhoppningen. Vi fick en bra distans, men Betty hoppade helt enkelt inte tillräckligt högt. Hon var inte riktigt med. Efter det taggade hon till, men jag tappade lite fokus. Jag håller på att helt tappa bort vägen till femman för att jag har siktat in mig på fel hinder. Det är dock ett väldigt litet räcke så jag styr på ändå och Betty löser det. Jag får inte till distansen till sexan, men Betty klarar situationen. Kombinationen gör vi riktigt bra och fram till sista hindret slarvar jag igen med distansen.

Jag rider faktiskt ganska slarvigt i banhoppningen. Jag är inte tillräckligt fokuserad och ser inte till att ta vara på varje galoppsprång och varje hinder. Betty hoppar snällt, men hon ska inte behöva rädda mina misstag. Skärpning!

Vi får en bra start i terrängen. Betty har fullt fokus på hindret framför oss. Till andra hindret trampar hon om. Vi hade ju som jag berättade i söndags sedan en utbrytning på fyran för att jag red en för jäkla dålig väg och inte gav Betty en chans att kunna hoppa det. Efter det tog jag mig samman och red betydligt bättre. Vi avslutade på ett väldigt trevligt sätt.

Jag måste skärpa till mig. Betty sköter sin del av arbetet hur bra som helst, men piloten är inte riktigt med. Jag tar inte banhoppningen på allvar och är därför inte fokuserad. I terrängen är jag passiv i början vilket gör att jag inte ger Betty det stöd hon behöver. Det måste bli tydligt vad jag förväntar mig. Jag måste se till att se varje hinder som en enskild uppgift och sköta min del av vårt samarbete. Till nästa gång ska den här ryttaren se till att skärpa till sig!

Sex år.

Idag är det sex år sedan jag och Betty träffades för första gången. För mig räckte det att se annonsbilderna för att jag skulle falla stenhårt och omedelbart. Besöket på stuteri Tortebo i Allgunnen förändrade inte mitt första intryck det minsta, utan snarare förstärkte det. Jag visste direkt att hon var min. Det är inte helt lätt att förklara, men det var något med den där vackra blondinen som inte gick att glömma, något som jag inte kunde slita mig ifrån. Jag antar att det är så det känns när någon stjäl ens hjärta.

bild-006 bild-029 bild-055 bild-099

Dagens Betty.

Solen hade långt ifrån gått upp när jag körde mot stallet imorse. Jag hade redan packat ihop alla grejor, både mina och Bettys, för att slippa göra det i mörkret. Jag hämtade Betty i hagen, borstade av henne och gick sedan till ridhuset för att longera henne en snabbis i trav och galopp. Hon skötte sig fint.

Det gick mycket snabbare att köra till Vinslöv än jag hade trott så jag hade gott om tid att anmäla, gå banan till banhoppningen, brodda, sadla och tränsa innan framridningen till dressyren. Betty kändes avspänd när jag red fram. Hon var lyhörd för mina hjälper och fokuserad på det jag bad om. Hon brydde sig inte om omgivningen eller de andra hästarna.

I dressyren hade jag en ganska bra känsla. Betty kändes hyfsat jämn i formen och var inte spänd. Det blev några missar här och där, men inga större. Betty följde mig väl. Det var garanterat den bästa dressyr vi någonsin gjort, men ritten räckte bara till 54,5%. Kanske har tidigare domare varit för snälla, kanske var den här för sträng, men det spelar inte så stor roll. Jag vet att vi behöver träna mer på dressyren och det känns åtminstone bra att vi är på väg åt rätt håll. Vi fick med oss 68,3 straffpoäng från dressyren.

Efter ett snabbt byte av utrustning skrittade vi bort till framhoppningen. Betty var fortsatt fokuserad och piggelin. Vi hoppade fram två språng på lilla hindret och därefter räcket en gång och oxern en gång. Båda de två sista sprången kändes väldigt bra så jag valde att lämna framhoppningen och anmäla att jag var startredo till funktionären vid hoppbanan.

Jag vet inte riktigt vad som hände vid första hindret. Vi kom på en bra distans, men Betty bara hoppade inte tillräckligt högt så en bom föll. Det gjorde att jag tappade lite fokus, men Betty tände till. Jag höll på att missa femte hindret då jag hade blicken på fel ställe, men lyckades lösa det med en lite snirklig sväng. Det blev en del halvdistanser och jag fick inte riktigt till rytmen. Betty skötte sig dock alldeles utmärkt och efter det första rivet var vi felfria på resten av hindren. Efter banhoppningen lade vi därför till fyra straffpoäng och låg på 72,3 inför terrängen.

Det var en ganska lång paus innan terrängen idag. Betty fick komma in i släpet för att vila, äta och dricka. Hon lyckades sätta i sig både kraftfoder, flera kilo hö och nästan trettio liter vatten. Det går inte att klaga på att hon inte fyller på sina depåer mellan varven i alla fall. Betty stod oerhört stilla och lugnt i transporten idag, vilket känns väldigt skönt. Hon kan stöka en del, men idag var hon alldeles lugn. Efter ungefär en timme började hon bli uttråkad, men det räckte då med att jag satte mig utanför släpet.

Jag lastade ur igen för att veterinärbesikta. Efter det fick Betty vänta i släpet en kort stund till innan jag tog ut henne igen för att brodda, sadla och utrusta oss båda med rätt saker. Vi skrittade sedan till framridningen.

Efter att vi hade skrittat och travat fram tyckte jag att Betty kändes aningens loj. Jag valde därför att göra några övergångar från skritt till galopp. Efter tre stycken kunde hon inte längre skritta utan taktade förväntansfullt fram. Jag gjorde inte fler sådana övergångar efter det. Det finns ingen anledning att göra henne alldeles vild.

Vi skrittade sedan bort till framhoppningen där vi galopperade några varv för att sedan hoppa fram på två olika stockar och ett fasanskydd. Betty skötte sig alldeles utmärkt.

När starten skickade iväg oss kom vi iväg i ett bra tempo. Jag slarvade med ridningen och höll inte ihop mig till fjärde hindret. Det gick för fort och vägen blev helt knasig så Betty hamnade nästan jämte hindret redan när jag svängde. Skärpning, pilot! Jag lade en volt och kom på hindret igen. Betty hoppade över det som ingenting.

Ritten fortsatte sedan genom skogen och vattenhindret för att sedan gå vidare på en slinga åt andra hållet. Betty var fullkomligt fokuserad, galopperade väldigt väl och hade öronen spetsade mot alla hinder jag styrde mot. Det fanns ingen som helst tvekan i henne. Hon gick som tåget, men var inte svår att påverka varken genom att svänga eller att hålla in när det behövdes. Vi avslutade rundan med en fantastisk känsla. Utbrytningen kostade tid och gav oss tjugo straffpoäng för vägran plus 9,2 tidsfel. Vi slutade 101,5 straffpoäng vilket gjorde att vi hamnade på plats 20 av 24.

Resultatet är allt annat än strålande. Vi behöver träna mer på dressyren. Jag måste också skärpa till mig i början av terrängen. Jag behöver hitta mitt fokus, ta ett hinder i taget och inte sitta och tänka på vilka hinder som väntar mycket längre fram. Jag måste presentera hindren på ett trevligt sätt, det är mitt viktigaste jobb, för att Betty ska kunna få en sjysst chans att hoppa dem. Nästa helg ska den här tvåbenta ta sig samman och skärpa till sig. Betty har däremot gjort en strålande insats under hela dagen. Henne kan man minsann lita på!

jhgfds wedfg