Fredagens Betty.

Jag insåg att jag har glömt att berätta om ridpasset på lillejulafton.

Redan på väg till hagen såg jag på Betty att hon var fylld till bredden med överskottsenergi. Vi tog oss igenom rykt, sadling och tränsning utan några större komplikationer, även om hon behövde ett par tillsägelser om att stå stilla och behärska sig.

Jag förstod att Betty skulle försöka gå iväg när jag satt upp, vilket hon också gjorde så fort min rumpa hade landat i sadeln. Jag bad henne göra halt, men det var lönlöst. Tygeltagen bara översattes till skuttande på tvären, smålevader och andra konster tokiga hästar kan få för sig. Jag lät det vara istället.

Betty skrittade fram i 190. Efter en stunds skritt kom vi fram i trav på halvlång tygel. Så fort hon får röra på sig taggar hon ner. Hon har aldrig dumheter för sig utan vill bara få springa. Hon kändes rytmisk i traven, om än lite snabb emellanåt. Vi galopperade fram på stora volter och längs med fyrkanten, precis som i traven.

Efter en ganska lång framridning i trav och galopp hade Betty lugnat ner sig något. Vi fortsatte arbeta med traven längs med fyrkantsspåret och på stora volter. Betty kändes lyhörd, rytmisk och fin i formen. Jag påminde henne då och då om att följa innerhanden, och det svarade hon bra på. Vi lade även in lite galopparbete på stora mittvolten.

När jag kände mig nöjd med vår insats travade vi av på en åttvolt för att checka av övergångarna mellan höger och vänster varv. Betty löste det också väldigt väl. Vi skrittade av en stund innan vi lämnade ridhuset.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s