Månadsarkiv: februari 2017

Gårdagens Betty.

Igår var det äntligen dags för en ledig dag efter en sjukt intensiv arbetsvecka. Jag började med sovmorgon innan jag åt frukost och körde till stallet. I hagen hittade jag en piggelin hästfröken som hade vilat i tre dagar. Eftersom att Betty stod i givakt i hagen när jag parkerade på gårdsplanen, följde minsta steg jag tog med blicken och sedan vibrerade exalterat i stallgången valde jag att longera henne i alla gångarter innan jag satt upp. Hon skötte det galant och frustade nöjt när hon fick röra på sig.

Vi började skritta på en stor volt. Betty kändes fin i skritten så vi gick ganska snabbt över i trav. Även där satt träningen för Hector i. Jag fokuserade på att få henne rund och därefter be henne skjuta på ännu mer framåt. Hon svarade väldigt bra för mina signaler och rätade inte ut sig när jag bad henne gå fram, utan bibehöll rundheten och bara ökade trycket.

Igår var en sådan där dag då jag inte ville sluta rida. Betty kändes fantastisk, bättre än någonsin till och med. Jag kunde riktigt känna hur hon sköt på framåt och pushade sin framdel uppåt. Jag fick mer häst framför mig och känslan var alldeles fantastisk. Det är otroligt roligt att rida när det känns så, men det gäller förstås även att sluta när det går som allra bäst så efter ett ganska kort pass i alla gångarter, med en del korta skrittpauser på lång tygel, valde jag att skritta av. Det är så härligt när motivationen återvänder och man längtar till nästa ridpass!

Träning för Hector Carmona.

I torsdags var det äntligen dags för dressyrträning för fantastiska Hector Carmona igen. Det har gått ett tag sedan sist då Hector varit bortrest och både jag och Frida har haft fullt upp.

Betty kändes fokuserad och avspänd redan när jag gjorde i ordning henne. Hon skrittade energiskt, men lugnt fram på lång tygel medan jag och Hector pratade lite om hur träningen gått sedan sist. Efter det kom vi igång med träning. Jag kortade tyglarna och skrittade på en stor volt. Träningarna för Hector är alltid väldigt grundläggande. Vi rider volter och raka spår i alla gångarter med fokus på rytm, rundhet, framåtbjudning och acceptans av kontakten. Betty kändes fin i skritten så vi gick ganska snabbt över till trav och därefter galopp.

Jag behöver fokusera på min kontakt och att inte släppa efter i handen. Det måste bli tydligt för Betty vad jag är ute efter, och det blir det inte om jag hela tiden låter tyglarna halka iväg. Med kontakt i bettet kan jag känna var jag har Betty och på ett mycket mer precist sätt förmedla mina signaler till henne.

Betty har alltid varit duktig på att använda hela kroppen när hon rör sig, men nästa steg är att få henne att inte bara paddla på med benen utan att faktiskt skjuta på ordentligt. Med Hectors hjälp blev det helt klart skillnad. Så som hon kändes i torsdags har hon aldrig känts tidigare. Vi är på väg till nästa nivå och det känns fantastiskt roligt.

När vi tränar för Hector gör vi korta intervaller i trav och galopp för att sedan pausa i skritt på lång tygel. Han är noggrann med att vi ska hitta en bra trav innan vi går över i galopp, en bra galopp innan vi bryter av till trav igen, en bra trav innan skritt och en bra skritt innan paus. De täta pauserna ger både häst och ryttare en chans att fundera över vad vi just gjorde och Hector tar tillfället i akt att förklara vad vi är ute efter och vad vi jobbar med just nu.

Jag är otroligt nöjd med träningen. Betty gjorde som vanligt sitt allra bästa, som den arbetsmyra hon är. Jag känner mig väldigt motiverad att fortsätta träna på egen hand fram till nästa träning för Hector, som förhoppningsvis inte ligger alltför långt fram i tiden.

Betty är i fantastisk form både fysiskt och psykiskt nu. Hector sa ‘you are right, she is different. She is normal now!’ och påpekade även att om han inte hade träffat henne tidigare hade han trott att hon var en vanlig häst. Hon är allt bra tokig, min tjej, men på allra bästa sätt.

dsc_48361

Ungefär det här strävar vi mot just nu. 

Onsdagens Betty.

I onsdags körde jag upp till stallet efter jobb och ett snabbt magpass på boxningsklubben. Dagen efter skulle nämligen Hector Carmona komma för dressyrträning och jag kände att jag därför behövde rasta av fröken stök lite innan det var dags för träning.

Jag fick ett slag på mitt ena lillfinger i onsdags så det är alldeles svullet och blått. Jag valde därför att longera Betty istället för att rida på kvällen. Hon vibrerade i hela kroppen redan när hon stod i stallgången, så jag förstod att hon behövde få utlopp för en hel del energi. Det kokade över lite för henne när vi började longera. Det blev mest bara hopp och skutt, en hel del av det på stället. Minsta lilla jag tog i longerlinan tog det tvärstopp, minsta lilla smackning fick Betty att flyga iväg framåt. Hon blir sådan ibland när hon har för mycket myror i brallan. När jag bad henne göra halt stod hon fortfarande och vibrerade i prick hela kroppen. Jag valde att koppla loss longerlinan och låta henne springa av sig på egen hand istället, vilket verkade vara precis vad hon behövde.

Betty galopperade runt varv efter varv, ivrigt frustandes och med öronen spikrakt framåt. Efter en stund kallade jag in henne och hon kom glatt fram till mig. Vi kunde avsluta med att longera i alla gångarter över bommar på marken. Betty var då avspänd och arbetade på fint. Hon fick skritta av genom att följa med mig lös runt i ridhuset.

Med en häst som Betty, som alltid är till bredden full med energi, gäller det att kunna läsa av henne och kompromissa när det behövs. När det kokar över och myrorna springer sig galna i huvudet på henne är det jag som får ändra planerna och låta henne göra något hon för dagen klarar av.

Sammanfattning av Matshelgen.

Förra helgen var det som ni vet äntligen dags för träningshelg för Mats Silfver. Sist vi tränade för honom var i slutet av november förra året så det var helt klart på tiden. Jag märker själv att min motivation till ridningen börjar dala när det går för lång tid utan att rida för någon tränare.

Betty har inte haft någon direkt vintervila, men vi har mest ägnat oss åt underhållsarbete i form av trav och galopp på stora volter. Vi har inte gjort något direkt avancerat eller väldigt krävande utan bara joggat av överskottsenergin. Efter en ganska intensiv tävlingsperiod från april till oktober förra året behövde nog Betty ta det lite lugnare en period och det passar alltid bäst att göra det när det ändå är vinter, mörkt och kallt. Trots det gjorde Betty en alldeles strålande träningshelg för Mats. Hon är i oförskämt bra form, urstark och med en ork som inte är av denna värld.

Betty hade mycket energi under hela helgen, precis som hon alltid har, men hon har blivit bättre på att kanalisera den och fokusera på rätt saker. På så vis får hon utlopp för sin energi, men behöver inte ha koll på eller reagera på allt som sker runtomkring.

Helgen har gett oss lite övningar att repetera och fortsätta jobba med i vardagen. Mats sa att jag inte behöver träna så himla mycket mellan kurserna utan att jag istället ska passa på att njuta av hur bra allting går. Han tycker att vi är i väldigt bra fas inför utesäsongen. Det har jag haft på känn, men det är väldigt roligt att få det bekräftat.

Betty har lyssnat på varenda vink från mig hela helgen. Hon är otroligt lyhörd, följsam och fokuserad. Det gör att jag kan lägga allt mitt fokus på min ridning, mitt signalsystem och min utveckling. Det är fantastiskt roligt att rida när det känns såhär och ännu roligare med fantastiska Mats på plats. Jag ser otroligt mycket fram emot att ta reda på hur vi kommer att utvecklas i år.

bettybettyb

Återblick.

För tre år sedan var jag och min fina vän Sofie i Sydafrika. Jag har svårt att i ord beskriva det landet. Det verkar nästan vila något magiskt över det. Ibland är något så vackert att skönheten känns ända in i själen.

bild-10291

Matshelg dag 3.

I söndags var det dags för sista träningsdagen för Mats Silfver. Fokus låg på gymnastik, återhämtning och återställande av hästarna. Lördagens pass var ganska krävande rent styrkemässigt för hästarna så det passade alldeles utmärkt med den typen av pass.

Efter att vi hade ridit fram på egen hand i alla gångarter började vi arbeta på stora volter vid kortsidorna. Vi höll oss i höger varv på den ena och i vänster varv på den andra. På båda volterna låg travbommar en bit innanför voltspåret på den slutna delen. I mitten fanns en galoppbock som vi även kunde använda för att byta varv. Betty kändes otroligt fin både i cavalettin, över bocken och i varvbytena. Jag repeterade även fredagens övning där vi kom i galopp över bocken, bröt av till trav, travade över bommarna och fattade ny galopp. Det löste Betty helt klanderfritt. Hon vet precis vad som förväntas av henne i den övningen och var fokuserad på sin uppgift.

Efter att ha arbetat i trav och galopp i båda varven och med varvbyte över galoppbocken börjar vi rida tre serpentinbågar över medellinjen i trav. Om vi inte fick igenom bågarna och hästarna gjorde sig raka i yttersidan skulle vi stanna kvar på en volt i bågen tills vi hittade lösgjordhet och spårning. I vänster varv kändes Betty som vanligt lite rakare, men vi fick ganska snabbt ordning på det och kunde jobba vidare med serpentinerna. Därefter red vi fyra bågar i trav, vilket jag nästan tycker är lättare då de mindre bågarna kräver lite mer och gymnastiserar lite extra.

Vi fortsatte med att rida tre serpentinbågar i galopp. Mats hade satt galoppbockar för att markera varvbytena och så att vi kunde byta galopp över dem. Betty gjorde ett väldigt bra arbete. Hon var lyhörd, rytmisk och gjorde trevliga byten.

Som avslutning sa Mats att vi själva skulle välja något vi ville öva på. Jag gjorde några hörnpasseringar i trav, vilket fungerade bra. Efter det travade vi på stora volter och längs fyrkantsspåret samt tog med cavalettibommarna då och då. Betty kändes superfin och avslutade träningshelgen alldeles strålande.

Matshelg dag 2.

I lördags var det dags för det andra träningspasset för Mats Silfver för den här helgen. Vi värmde upp på egen hand i alla gångarter och skulle då ta med fredagens arbete i form av hörnpasseringar och övergångar. Betty var på hugget, men följsam och lyhörd.

Mats hade byggt tre olika linjer i ridhuset. Alla bestod av en galoppbock och en oxer. Avstånden var ett, två respektive tre galoppsprång och oxrarna var olika breda. Syftet med övningen var att träna rytmen och dessutom styrketräna hästarna. Det är också träning för ryttarens öga för distanserna och förmåga att reglera galoppsprången.

Vi började med att komma i trav på den linjen där vi skulle få plats med ett galoppsprång och oxern var som smalast. Betty skötte sin del alldeles utmärkt och vi hittade ett fint flyt. Mats påpekade att Betty liksom stannar upp lite i luften och att det är något som vi på sikt ska förbättra. Genom att rida så att jag kommer i ett framåtläge till en normal avsprångspunkt kan vi behålla lite mer fart även i luften. Det är en del av Bettys teknik, hon tjongar till ordentligt och trycker ifrån när hon hoppar, men hon behöver få hjälp att lära sig hitta flytet framåt också. Mats sa dock att det inte är något stort problem då Betty hoppar väldigt bra, men att vi ska arbeta på det framöver.

Vi fortsatte arbeta med de andra linjerna. Vi kom först in i trav och därefter i galopp. Betty hoppade fantastiskt väl och svarade för minsta lilla signal från mig. Hon lämnade absolut ingenting att önska, med fokus fullt framåt, otroligt runda, härliga språng, i god balans och i en trevlig rytm. Sådana här träningar är helt klart träning när den är som allra bäst!


Matshelg dag 1.

Äntligen, äntligen, äntligen är det dags för träningshelg för Mats Silfver igen! Vi red det första träningspasset i fredags kväll. Mats har inte varit här för kurs sedan i slutet av november förra året så första passet blev lite repetition och återkoppling från tidigare kurser.

Efter att vi hade ridit fram i alla gångarter på egen hand började vi arbeta med en av Mats grundövningar som han kallar för ruter ess. Han hade lagt fyra markeringar i form av ett ruter. Vi skulle rida rakt mellan markeringarna. Vid varje markering skulle vi göra halt och ge eftergift. Därefter skulle vi använda innerhand och ytterskänkel för att svänga runt och kunna fortsätta på nästa linje. Vi red övningen i skritt och därefter trav. När vi hade fått till några bra hörn pausade vi i trav under lättridning genom att rida på en tjugometersvolt utanför markeringarna. Övningen tränar signalsystemet och hästens uppfattning av det samtidigt som hjälperna renodlas. Det går att vidareutveckla den genom att lägga den på längre linjer och då få möjlighet att träna mer samling samt att göra övningen i galopp.

Betty löste ruter ess väldigt väl. Vi har arbetat mycket med den och liknande övningar för Mats så hon vet vad som förväntas av henne. Det är dock en övning som kan vara svår för henne då risken är att hon taggar till av alla övergångar. I fredags var hon dock väldigt fokuserad och lyhörd, trots att hon hade gott om energi.

Vi fortsatte träningen med en annan övning som är väldigt typisk Mats. På den slutna delen av en tjugometersvolt hade han lagt fyra travbommar. På den öppna delen låg en galoppbock. Vi fick leka med övningen och bestämma själva om vi ville komma på bara bommarna i trav, bocken i trav eller galopp eller om vi ville göra det svårast möjliga och komma i galopp över bocken, bryta av till trav, trava över bommarna, fatta galopp och komma över bocken igen. Jag började med att rida bomserien och bocken för sig. Det fungerade oerhört bra så jag gav mig på att rida alltihop med tillhörande övergångar. Betty löste allting fullkomligt strålande och lämnade absolut ingenting övrigt att önska.

Efter några varv åt varje håll på volten var jag nöjd för dagen. Betty är otroligt lätt och rolig att rida nu. Hon är energisk, men lyhörd och fokuserad. Hon vet vad som förväntas av henne och svarar för min minsta vink.


Betty avslutar med kraftfoder i stallgången, precis som sig bör. 

Torsdagens Betty.

I torsdags hade Betty vilat i ett par dagar. Jag skulle ner till Lund på eftermiddagen och hade därför inte obegränsat med tid. Betty vibrerade av överskottsenergi redan i stallgången, dynamitfylld och med ett enormt behov av att få röra på sig. Jag bestämde mig för tömkörning.

Innan jag kopplade fast tömmarna lät jag Betty springa av sig på egen hand, och det kan man lugnt säga att hon gjorde. Hon har ett oerhört behov av att få stöka loss på allra bästa sätt, och det låter jag henne göra då och då. När Betty hade blivit av med det värsta skutt- och härjbehovet kallade jag in henne. Mina tömmar har tyvärr gått sönder så jag fick istället använda två longerlinor. Det blev ett mellanting mellan longering och tömkörning. Jag kopplade yttertömmen som vanligt, men innertömmen som jag brukar ha longerlinan från bettringen till gjorden. Jag tycker att det blir lite lättare att hålla ordning på allt och dessutom enklare att göra ledande tygeltag med innertömmen.

Betty skötte sig väldigt väl. Hon tycker inte att tömkörning är jätteroligt så jag fick påminna henne om att gå framåt och ta i genom att smacka en del. Hon arbetade dock i en väldigt trevlig form i galopp och framför allt trav i båda varven.

Vi avslutade med att skritta av genom att Betty promenerade lös efter mig i ridhuset. Jag stretchade sedan igenom henne innan vi var helt klara för dagen.


Söndagens Betty.

I söndags var det dags att sitta upp och rida. Även om min motivation till ridning är ganska låg just nu ser jag till att ta mig i kragen ibland och hoppa upp i sadeln. Det varken skadar eller stör Betty att hon arbetas mer från marken i en period, men omväxling förnöjer så klart.

Innan jag satt upp longerade jag Betty i alla gångarter, eller ja, tanken var alla gångarter, men fröken var mest sugen på galopp. Jag lät henne springa som hon ville på volten runt mig. Hon behöver få utlopp för sin energi och då passar det perfekt att låta henne göra det när jag inte sitter på.

När jag satt upp skrittade vi en kort stund för att sedan komma fram i trav. Det låg lite travbommar i ridhuset så vi travade över dem, vilket Betty skötte galant. Vi galopperade på stora volter och längs med fyrkantsspåret. Det var fortfarande mycket energi i fröken dynamit, men hon var lyhörd för mina signaler. Efter en stunds galopp satt jag av och lade två tunnor som ett litet hinder efter en av bomserierna. Vi kom i trav över bommarna för att sedan travhoppa över tunnorna. Betty löste uppgiften helt klanderfritt.

Som avslutning lade jag två tunnor efter varandra i en liten smalhinderstuds. Även det gick som en dans. Betty är fullt fokuserad på hindren när jag vänder upp mot dem och vet precis vad som förväntas av henne.

Vi travade av en stund och skrittade sedan av vid hand innan vi lämnade ridhuset.


Tokstollen kikar fram.

Såhär ser det ut när fröken stök verkligen, verkligen vill röra på sig, men vet om att hon ska stå stilla. Hela kroppen på henne vibrerar av överskottsenergi.

Ett av våra smalhindershopp.