Kategoriarkiv: Filmer

H90 i Vinslöv.

I söndags var jag och Betty i Vinslöv för årets första fälttävlan. Vi genomförde klassen H90.

Dressyren behöver vi träna mer på, vilket jag vet om. Det var dock vår bästa ritt och vi samlade ihop 59%. Det gav 61,5 straffpoäng. I banhoppningen fick vi till en alldeles strålande, felfri runda. Även terrängen var felfri, men med 0,8 straffpoäng för att vi red för snabbt. Man får inte vara mer än femton sekunder snabbare än optimaltiden och vi var sjutton sekunder ifrån den. Betty galopperade alldeles fantastiskt bra och jag lät henne hållas. Hon var otroligt fokuserad på allt jag styrde mot och tog sig an varenda uppgift.

Vi slutade på 62,3 straffpoäng och plats 13 av 23 starter.

Annonser

Årets första uteträning.

I början av april var jag och Betty på våra första uteträningar för i år. Härliga Magnus Gällerdal var på plats i Bräkne-Hoby för att tjuvstarta terrängsäsongen. Betty gjorde två fullkomligt strålande träningsdagar. Söndagens träning fastnade på film:

Psst… för mer kontinuerliga uppdateringar om mig och Betty: leta upp mig på Instagram där jag kallar mig frrithz 

Film från Magnusträningen.

Emelia och Sofie var med mig när jag tränade för Magnus Gällerdal förra helgen. De var snälla nog att filma mig och Betty.

Filmen visar först kort en del av framridningen och därefter den första övningen vi gjorde med de små stockarna på volten. Betty är stundtals lite för energisk, men löser i övrigt övningen väldigt väl. Vi hoppar sedan coffin och därefter lite olika, enklare slingor, vilket vi löser bra.

När vi återigen rider volten med de två stockarna är vi på dag två där vi repeterar första dagens övningar. Vi fortsätter hoppa lite enklare slingor för att sedan ta med lite större hinder. Betty löser allting oerhört väl. Hon är fokuserad på det hon ska göra och vet precis vad som förväntas av henne.

Film från Udden.

Min fantastiska medhjälpare Elin höll i filmkameran även under gårdagens tävling.

Dressyren är nog den bästa vi någonsin gjort, och dessutom med den bästa procenten vi ridit på. 58,5% lyckades vi samla ihop och det måste förstås bli mycket bättre. Vi behöver hitta en rundare form i galoppen, öva mer på övergångarna mellan trav och galopp samt generellt hitta en lite högre, mer samlad form där Betty trycker ifrån lite mer med bakbenen. Jag är dock helt säker på att det kommer att bli bättre med mer träning. Något som är väldigt skönt är att Betty är väldigt lugn och fokuserad nu istället för livrädd för allt och fullständigt övertänd som hon var under våra första tävlingar.

Rättvist bedömning.

I banhoppningen hittar jag inte alls rytmen. Jag får inte till distanserna och inte heller alla vägar. Jag lyckas inte ge Betty den hjälp hon behöver. Hon sköter däremot sin del av arbetet mer än väl och ser till att vi går i mål med en felfri ritt.

I terrängen har vi ett desto bättre flyt. Det enda jag behöver göra är att styra Betty mot rätt hinder. Hon var till en början lite svårstyrd och jag tyckte att jag fick ta väldigt mycket för att få ordning på det. Jag ser dock att jag faktiskt inte drar så mycket i tyglarna som jag tror. Det bara känns som det för att jag i vanliga fall inte brukar behöva ta speciellt mycket alls. Vi var felfria på hinder, men fyra sekunder för långsamma.

Vi slutade på 63,9 straffpoäng den här tävlingsdagen. Jag är väldigt nöjd med att ha avslutat tävlingssäsongen på det här viset. Nu ser vi fram emot att nästa säsong drar igång igen till våren medan vi ägnar oss åt dressyr och styrketräning under de mörka månaderna.

 

Film från Tågarp.

Elin var med i Tågarp i lördags. Hon dokumenterade min och Bettys insats med videokamera.

Jag är väldigt nöjd med känslan i dressyren. Betty är avspänd, fokuserad och lyhörd. Vid våra första tävlingar var hon spänd som en stålfjäder och två meter innanför staketet för att hon var rädd för det. Travarbetet är det vi gör bäst. Galoppen och övergångarna framför allt mellan trav och galopp och galopp och trav behöver vi träna mer på.

Banhoppningen löser Betty väldigt bra. Jag rider bra och är fokuserad. Det enda som stör är att vi kommer för nära andra hindret och Betty river. I övrigt får jag till distanserna bra. Betty är oerhört följsam och vet precis vad hon ska göra när jag vänder upp mot ett hinder.

Filmen visar hinder sju till tolv i terrängen. Vi kommer ut från skogen precis i början av filmen och det är där Betty vinglar, precis som jag skrev om när jag beskrev tävlingsdagen. Det är dock inte svårt att rätta in henne. Förutom det gör hon en fantastisk insats och galopperar som aldrig förr. Hon trampar om på nian och jag vet faktiskt inte riktigt varför. Jag och Mats har tittat på filmen tillsammans och han vet inte heller varför. Det är något vi ska titta mer på framöver.

Jag är oerhört nöjd med Bettys insats i Tågarp och faktiskt nöjd med min egen ridning också. I Vinslöv var jag slarvig och ofokuserad, den här gången hade jag bestämt mig för att rida ordentligt och det gjorde jag också. Det är den svåraste fälttävlan vi har gjort, men jag tror också att det är den bästa.

Film från Vinslöv.

Elin ställde upp på att gå upp extremt tidigt och följa med mig och Betty till Vinslöv i söndags. Jag har sån himla tur som har henne som ställer upp! I söndags agerade hon förutom sällskap även kameraman.

Dressyren hade start inifrån banan. Jag hade en ganska bra känsla när jag red runt där, men jag ser på filmen att jag hade behövt korta tyglarna en bit för att få en jämnade kontakt och kunna förmedla mina hjälper tydligare till Betty. Vi gör en ganska okej dressyr, jämfört med våra tidigare insatser. Betty är inte alls spänd utan fokuserad och lyssnar på mig. Hon dimper ibland ner med näsan mot marken och är stundtals lite väl framåt. Vi behöver öva mer på halterna och galoppfattningarna där hon gärna slänger upp huvudet, något hon även gör när hon fattar galopp och är lös. I skritten har vi tyvärr travinslag.

Vi fick 54,5% för den här ritten. Jag tycker själv att det kanske är lite i underkant, men jag tror att det beror på att min känsla var väldigt mycket bättre under den här dressyren än den varit tidigare. Betty var inte spänd eller opåverkbar som hon har varit tidigare. Det känns som att vi är på väg åt rätt håll, även om poängen inte är något alls att skryta med.

img_2034

Välförtjänta kommentarer.  

Jag vet inte riktigt vad som händer över första hindret i banhoppningen. Vi fick en bra distans, men Betty hoppade helt enkelt inte tillräckligt högt. Hon var inte riktigt med. Efter det taggade hon till, men jag tappade lite fokus. Jag håller på att helt tappa bort vägen till femman för att jag har siktat in mig på fel hinder. Det är dock ett väldigt litet räcke så jag styr på ändå och Betty löser det. Jag får inte till distansen till sexan, men Betty klarar situationen. Kombinationen gör vi riktigt bra och fram till sista hindret slarvar jag igen med distansen.

Jag rider faktiskt ganska slarvigt i banhoppningen. Jag är inte tillräckligt fokuserad och ser inte till att ta vara på varje galoppsprång och varje hinder. Betty hoppar snällt, men hon ska inte behöva rädda mina misstag. Skärpning!

Vi får en bra start i terrängen. Betty har fullt fokus på hindret framför oss. Till andra hindret trampar hon om. Vi hade ju som jag berättade i söndags sedan en utbrytning på fyran för att jag red en för jäkla dålig väg och inte gav Betty en chans att kunna hoppa det. Efter det tog jag mig samman och red betydligt bättre. Vi avslutade på ett väldigt trevligt sätt.

Jag måste skärpa till mig. Betty sköter sin del av arbetet hur bra som helst, men piloten är inte riktigt med. Jag tar inte banhoppningen på allvar och är därför inte fokuserad. I terrängen är jag passiv i början vilket gör att jag inte ger Betty det stöd hon behöver. Det måste bli tydligt vad jag förväntar mig. Jag måste se till att se varje hinder som en enskild uppgift och sköta min del av vårt samarbete. Till nästa gång ska den här ryttaren se till att skärpa till sig!

Film från tävlingen.

Elin och Sofie följde med som hjälpredor och filmare/fotare när vi var i Gärds och tävlade i söndags. Tyvärr kom inte dressyren med på film då minneskortet i kameran strulade. Banhoppningen och nästan hela terrängen fastnade dock.

Jag började morgonen den här dagen med att först inse att jag hade tränat in fel program och sedan komma på att jag hade glömt kavajen när jag hade kört fem minuter hemifrån. Det är tur att hjärnan åtminstone är stundtals med en. Precis som jag berättade i söndags landade dressyren på 53,33%. Långt ifrån godkänt, långt ifrån en bra känsla och långt ifrån det bästa vi hade kunnat prestera, men så är det ibland. Vi behöver helt enkelt träna mer och befästa formen bättre så att vi har den att falla tillbaka på även om förutsättningarna inte är de bästa.

oih

Söndagens protokoll.

Vi börjar banhoppningen fantastiskt trevligt med väldigt fina språng och trevliga distanser till första och andra hindret. Jag glömmer helt bort att räkna galoppsprången till trean vilket gör att jag tappar distansen och Betty kommer för nära. Hon löser det alldeles lysande ändå.

Kombinationen går också väldigt bra. Fram till femman glömmer jag på nytt bort mig och vi kommer för nära. Jag rider en märklig väg fram till sexan, vilket jag upptäcker ganska sent. Jag tänker då att jag ska vända upp rakare mot hindret på två galoppsprång, men Betty svarar snabbare än väntat på mina signaler, vänder upp på ett språng och hoppar över hindret i ett enormt skutt. Det är sådan hon är, min tjej.

Vägen fram till sjuan blir lite vinglig för att vi kommer i fel riktning över sexan, men vi reder ut det och får till ett trevligt språng. Vi kommer lite nära åttan, men inte så att det egentligen stör. Rundan avslutas sedan med ett trevligt hopp över nionde och sista hindret.

Betty gör en alldeles strålande insats i banhoppningen. Hon är fullkomligt på det klara med vad hon ska göra. Öronen är spetsade framåt och hon tar riktigt tag i alla hinder jag styr mot.

Vi börjar terränghoppningen i lite lägre tempo än vad som är optimalt. Betty är inte tveksam på att hoppa, men hon verkar liksom fundera lite på vart hon har hamnat. Tredje och fjärde hindret ligger dolda i skogen och efter dem kommer hon igång ordentligt.

Betty hoppar över trakhenergraven i ett stort språng och tar sig sedan obehindrat över kulverten efter den. Vi fortsätter sedan bortåt där vi hoppar en stenmur och en kombination som inte är med på film. Efter kombinationen var det en ganska lång transportsträcka fram till oxern. Jag lät Betty galoppera på precis så fort som hon ville under den sträckan, och det är fort vill jag lova. Trots att hon springer så att ögonen tåras känns det inte ens som att hon tar i.

Efter oxern väntar vattnet. Jag försöker bromsa lite i anridningen för att Betty ska se vart hon är på väg, men det finns ingen som helst oklarhet hos henne. Hon hoppar rakt ut i vattengraven och följer mig fint till tunnorna. Vi avslutar rundan med ett stort språng över sista hindret.

Terrängen kändes helt makalöst bra. Betty hoppar väldigt väl, är oerhört med på noterna, följer mig fint och vet precis vad som förväntas av henne. Det här är utan tvekan den bästa terräng vi gjort på tävling och känslan jag hade under hela ritten var fullkomligt oslagbar. Min lilla häst är verkligen helt fantastisk.

fridalogo1