Kategoriarkiv: Humor

Garanterad avramling.

Du vet att du kommer att ramla av när…

… du red in i paddocken och tänkte ‘äh, jag behöver inte stänga grinden’.

… du har tänkt att ‘idag ska vi bara ta det lugnt’.

… någon har precis sagt ‘han är verkligen jättesnäll!’ om hästen du sitter på.

… du har tagit med dig en fotograf till stallet för att få några nya, tjusiga ridbilder.

… du alldeles nyss funderade över när du senast ramlade av.

… du har en ny, rolig idé du ska prova och precis innan du sitter upp tänker du ‘vad kan gå fel?’.

… du hör det klirrande ljudet av sadelgjordsspännen som slår emot varandra och hinner inte ens tänka ‘oj, har sadelgjorden gått upp?’.

… du har glömt knäppa hjälmen.

… du ‘bara’ ska göra en grej till innan du avslutar för dagen.

… du befinner dig i en paddock med en gigantisk vattenpöl i mitten.

… du har ljusa ridbyxor på dig.

… någon går förbi paddocken och du tänker att du minsann ska visa vad du och hästen kan.

… du ska visa att ‘såhär gjorde jag en gång och då ramlade jag av’.

… du glömmer en sak du egentligen behöver, men tänker ‘äh, den behövs nog inte’.

… du ska hjälpa din kompis att sitta in hennes/hans nya treåring eftersom den ‘är så snäll’.

… du ska hoppa ett sista språng innan du avslutar för att ‘det känns så bra just idag’.

… du ska rida över ett minilitet dike eller något annat som i dina ögon är lätt som en plätt att passera, men som hästen upplever något annorlunda.

Känner du igen dig?

För länge sedan.

Hästvärlden förändras ständigt både när det kommer till regler och synsätt. Även man själv som ryttare växer, mognar och ändrar åsikt. Vissa ränder verkar dock aldrig gå ur.

Du vet att du började rida för en herrans massa år sedan när…

… du en gång i tiden tyckte att vojlock var snyggt.

… du under en period åkte iväg på ponnytävlingar och inte såg någonting annat än pullarnosgrimmor.

… du lite senare åkte till en annan tävling och inte såg något annat än remontnosgrimmor.

… du har longerat dina kompisar, kratsat hovarna på dina föräldrar, installerat tyglar på cykelstyret och råkat ut för ordentliga skrapsår efter att ha cyklat med ett spö som fastnade mellan ekrarna.

… du faktiskt har tänkt att pessoabettet är en bra uppfinning.

… du kommer ihåg hur det var att ramla av hästen, studsa upp igen och vakna dagen efter utan att känna varken stelhet eller värk i kroppen.

… dina första helskodda ridbyxor var skodda med äkta skinn och skavde outhärdligt mycket efter varje tvätt.

… du använde shortchaps med fransar och tyckte att det var det snyggaste plagget någonsin.

… du har köpt magic gloves just för att namnet antydde att de var magiska.

… du flera år senare tänkte precis likadant när du köpte magic brush.

… du hjälplöst har åkt skidor på skorna efter en envis shettis som dragit mot en saftig grästuva.

… du ibland funderar över hur man fick tag i hästfakta och andra hästmänniskors åsikter innan bloggar och internetforum fanns.

… du fortfarande tycker att det känns halvbusigt och lite förbjudet att rida ut barbacka i gympaskor.

… du har provat dig fram genom åren och känner en enorm tacksamhet gentemot de hästar som stod ut med att du red med tyglarna på fötterna för att du behövde händerna till annat, sprang och hoppade upp bakifrån, stod upp på ryggen på dem, red flera på samma häst och allt annat du kunde få för dig.

… du fortfarande blir ledsen när du ser hästkött i köttdisken på ICA.

… du tycker att det är obligatoriskt med kavaj på lokal tävling helt enkelt för att du en gång lärt dig att det inte fanns några alternativ.

… du har kallat skäckar för ‘indianhästar’.

… du kommer ihåg hur vansinnigt arg det kunde göra dig när någon sa att hästar var hamburgare.

… du fortfarande känner lite ilska inom dig av hamburgerskämten.

… du känner dig fem år gammal när du åker förbi en häst i en hage, upplever hur världen står stilla och du tänker ‘oh, en häst!’ innan verkligheten tinar igen och du kan återvända till det samtal du hade innan du fick syn på hästen.

… du faktiskt tror att din favoritponny under barndomen var den vackraste hästen i hela världen ända tills du får se bilder på den.

… du under åren aldrig har känt dig så frustrerad, ledsen, arg, besviken, lycklig, underhållen, road och älskad som du har gjort tillsammans med hästarna.

Efter några år i sadeln.

Du vet att du har varit i hästvärlden (för) länge när…

… du sitter på tågstationen och tyst bedömer de förbipasserande människornas ‘gångarter’.

… du flyttar folk åt sidan genom att lägga handen på deras höft och klicka med tungan.

… du smackar tyst för dig själv för att få busschauffören att köra fortare.

… du gör halvhalter med händerna när du ska gå över ett övergångsställe och en bil som ska passera inte stannar tillräckligt fort.

… du svänger kundvagnen genom att använda sitshjälper och musklerna på insidan av låren.

… du faktiskt vet att människor har sittben.

… du refererar till en stukad fot som hälta och en svullnad som gallor.

… du ser en häst i en hage när du kör bil och känner hur världen stannar upp ett par sekunder medan du tänker ‘aaw, häst!’.

… du rider även vid bilkörning.

… du snarare rider cykel än att cykla.

… du tycker att alla filmer där hästar skadas eller dö är extra sorgliga.

… du använder hästrelaterade ord i vardagen och tycker att det är konstigt att folk inte förstår vad du menar.

… du kommer på dig själv med att berömma dina medmänniskor på samma sätt som du berömmer hästen.

… du inser hur rik du hade varit och hur mycket tid du hade haft över om du inte hade sysslat med hästar.

… du spenderar timmar med att titta på hästannonser bara för att det är roligt.

… du faktiskt tror att även de som inte gillar hästar vill höra anekdoter om din häst.

… du försöker hitta mängden smältbart råprotein i innehållsdeklarationen på ICAs varor.

… du spenderar en hel dag i stallet utan att äta så mycket som en frukt, men får dåligt samvete för att hästens lunchhö råkade bli en timme försenat.

… du värmer bettet trots att du har tappat all känsel i dina egna fingrar.

… du inte hade känt dig hel utan hästar i ditt liv.

Filmhästar.

Vem har sagt att man inte kan lära sig något från tv?
Efter alla hästar man sett i filmer har man snappat upp både det ena och det andra.

Mitt filmtittande har lärt mig att hästar…

… gnäggar konstant. 

… alltid stegrar när man ska rida iväg.

… lyssnar allra bäst på ‘yiiiihaaa!’

… måste stanna med en tvärnit.

Era fantastiska historier del 3.

Det är dags för ännu fler underbara hästanekdoter. Det är så skönt att höra att det inte bara är jag som får snilleblixtar. 😉

Johanna:
Det mest korkade jag någonsin har gjort måste vara följande:

Vi hade hästarna en bit bort från stallet så jag tänkte att jag kunde rida min ponny ner till stallet, lat som jag är. Jag hade då ramlat av honom en gång tidigare efter att han bockat som en idiot med mig sittandes barbacka. Fast det hade gått bra någon gång efter det så jag hoppade upp glad i hågen. Just den dagen skulle jag ha med mig en påse med grejer ner till stallet och tog med mig den i farten väl uppe på Index. Jag bör tillägga att han hatar saker som prasslar men det tänkte inte jag på förrän han började bocka och slänga sig runt. Han slutade när jag ramlat av och tittade på mig som om jag var dum i huvudet eller något liknade. Jag tog honom sedan i grimskaftet och promenerade ner till stallet, stel i kroppen efter smällen…

Sen har jag en sak till som blev ganska pinsam. Jag hoppade en julklappshoppning med en unghäst och alla ryttare fick ett paket efteråt. Det tyckte jag var trevligt och tog givetvis mitt paket efter avslutad runda. Just det paketet skramlade det om och min unghäst fick fullständig panik och skenade iväg. Jag slängde iväg paketet och tänkte att det nog får honom att stanna, men icke han for i väg ännu värre och jag styrde in honom mellan några hinder. Då tog han en oxer åt fel håll och avslutade det med en bockserie innan han väjde för ridhusväggen och jag fortsate mot den,,, Jag undrar fortfarande varför jag var så dum att jag tog paketet?

Jessica:
Jag, som många andra, har också fått den mycket smarta idén att rida ner hästen när det är långt till stallet. 😉

Mina hästar går på lösdrift och vintertid går de både i hagen och har en lång kogata samt ytterligare en bit av en hage längst upp. Högt upp, ja. Jag bor högst upp på en kulle och överallt är det backar. Den här vinterdagen var det dessutom minst en halvmeter snö med skare på dvs ordentligt ansträngande att vandra genom då skaren höll till hälfen, men när man skulle lyfta ena foten och ta ett steg så poff åkte man ner med första foten till marken igen. Jag gissar att det inte bara är jag som har varit med om det?

Hästarna stod såklaaart högst upp, längst bort i hagen. Nämnde jag att min ponny kan vara sjukt stark och ibland inte har lust att följa med när hon ska hämtas i hagen?

Jag, som faktiskt hade full mundering med skydd och hjälm på mig, satte på grimman och knöt grimskaftet för att ”åka häst” ner till stallet. Bra idé! Vi kom ner till ”riktiga” hagen utan problem, men då tyckte min andra ponny att det var dags att busa lite, så hon sprang om och Pärla var inte sen att svara. Hon drog iväg och körde rodeo för att vad hon var värd!

Jag flinade katigt och tänkte att mig får hon minsann inte av! Hon är ju trots allt en fjording på 20-21 år (vintern ’10-’11), och jag har ju ”ridit in mig” på henne så jag känner henne rätt bra. Dessutom är hennes rörelser ganska mjuka.

Aja, vi åkte iaf runt där i hagen och jag satt klistrad på ryggen. Jag älskar när hon sprutar av glädje och bus så jag log och njöt medan jag halvhjärtat styrde mot stallet. Vilket inte gav något effekt utan hon sprang gladeligen åt andra hållet.

När vi hade hållt på runt 20 minuter så började jag tröttna och försökte verkligen styra ner henne. Men med en fantastiskt stark märr och grimma + grimsaft kom vi inte direkt närmare stallet, haha.

Kogatan är/”sitter ihop” i ett hörn av hagen och så fortsätter den uppåt. Pärla satte av mot den och jag gjorde inte så mycket. Sedan, precis där hagen ”slutar” så gjorde hon ett galoppombyte. Hon hade vänster och bytte till höger. Men riktigt så lättläst var hon inte den här gången! För när hon bytte till höger drog hon ner huvudet och sprang åt vänster! Snopet! Haha, då kanade jag ner på halsen åt sidan, med knävecket i manen, och så såg jag stolpen komma närmare så det var bara att släppa taget. Haha!

När Pärla är på bushumör är hon nästan omöjlig att fånga om hon har blivit lös. Så jag hade inga förhoppningar att få tag i henne smidigt direkt. Men där blev jag förvånad. För några meter ifrån mig står hon och ser busig ut. Jag hoppar upp på henne och precis när jag har balans, men inte sitter ”bra”, så drar hon iväg igen.

Jadu, det tog en bra stund innan jag fick ner henne till stallet, haha. Men vad jag älskar den hästen! 🙂

camilla:
hm, har hänt mycket knäppa grejer genom åren men en grej jag kommer på nu som inte är så rolig egentligen men hade kunnat bli riktigt pinsam var när jag var i Tyskland och provjobbade hos familjen Rath/Linsenhoff (de som har Totilas). Jag var där en vecka och jobbade som groom, hursomhelst är det väldigt fina och dyra hästar + att man vill inte göra fel -särskilt inte när man är där på provjobb för då håller de ju stenkoll på en för att bedöma vad man gör. En dag skulle jag släppa ut en av hästarna i hagen och vandrade iväg med den i släptåg. De har vanliga grimskaft på hästarna (ingen kedja -ens på hingstarna) och man skulle passera ett bygge på väg till hagen, hästen var lite taggad men det gick bra tills vi kom in i hagen. När jag vände runt för att stänga grinden exploderade hästen och kastade sig bakåt -när jag inte släppte ( av uppenbara skäl, grinden var ju öppen) så reste han sig rakt upp så allt jag såg var i princip en hästmage över huvudet, och på vägen ner fick han ett ben över grimskaftet och då kunde jag inte hålla i mer. Pigg häst drar iväg i bockserie i hagen och jag får fundera på vad jag ska göra först: Fånga hästen innan den snubblar över grimskaftet eller stänga grinden först?? Men jag tog grinden först ifall att hästen inte hade lust att bli fångad. Hursomhelst fick jag tag i odjuret och precis när jag fått koll på allt och klivit ut ur hagen så kommer Herr Rath (pappan -som är en mycket bestämd man, och ja -man kallade honom Herr) runt hörnet och undrar hur det går,
Fy, hade han sett det där hade jag dött :p
Blev iallafall erbjuden jobbet men fick tacka nej då det inte fanns utrymme att ta med min egen lilla häst dit och jag kunde ju inte lämna henne hemma.

Elin:
Jag skulle rida Olinda, ja Olinda i samma stall som Betty, men fick inte upp sadelgjorden tillräckligt och bad Linnea försöka men hon fick inte häller upp den. Då bad vi Linneas föräldrar spänan men ingen kom och då hoppade jag upp ändå. Jag började rida och red runt ett tag i paddocken, sen skulle jag göra en volt och trampade ner lite i inner stigbygel och då gled sadeln runt och jag ramlade av och Olinda stack iväg och började bocka. De andra människorna i stallet fick syn på Olinda som sprang runt utan ryttare med sadeln på sne och kom springande. Jag ramlade rätt på rumpan men reste mig upp direkt men det gjorde så ont så jag fick sätta mig ner direkt igen. Så där satt jag och i sanden och kände mig väldigt ”duktig” som hade glömt spänna sadelgjorden ordentligt xD Men bakverken gick snart över och vi rättade till sadlen och spände sadelgjorden ordentligt och jag hoppade upp igen och fortsatte ridpasset.

Hihi tänk så tokigt det kan bli 😉

Era fantastiska historier del 2.

Här kommer ytterligare några av era bästa, tokigaste och knäppaste hästminnen. Egentligen hade jag tänkt välja ut ett gäng att publicera, men de är så charmiga på sitt sätt att jag lägger upp allihop.

Liza:
kom genast att tänka på en gång för ungefär 1,5 år sen. Jag och min kompis gick på Naturbruksgymnasium, hästinriktning. En dag i skolstallet skulle vi gå och hämta två nordsvenskar i hagen som låg ganska långt bort. Vi var lite sura för hästarna stog självklart längst bort i den stora hagen också. Så kom vi på den brillianta idén att vi kunde rida tillbaka, så långt att ingen såg oss i alla fall. Nordisarna är körhästar och har bara ridits ett fåtal gånger och förmodligen inte ute i hagen innan. Det gick tre hästar i hagen och vi hoppade glatt upp på de andra två som vi skulle ta hem. I grimma och grimskaft. Min häst hade dessutom för lång hals för mitt korta grimskaft så jag hade det bara på ena sidan halsen och hade alltså inte så mycket att hålla i. Det gick superbra de första metrarna men sen fick den lösa hästen värsta rycket och började bocka och springa förbi oss, varpå våra hästar hängde på förstås ! Min kompis hann hoppa av och landa på fötterna men jag försökte hålla mig kvar i världens bocksprång. Till slut flög jag av och landade rakt på knäna så det kändes som att hela knäskålarna krossades.
Det gjorde så ont så jag haltade fram och tårarna forsade, samtidigt som vi skrattade båda två^^
Men om jag hade kommit tillbaka gråtandes och haltandes så hade ju lärarna och stallpersonalen undrat vad vi hade haft för oss och det kunde vi ju inte erkänna. Hade nog inte vart så poppulärt ! Så det var bara att bita ihop och inte visa att jag hade ont. Uch, vad hemskt det var ! Men sjukt kul såhär i efterhand x)

Sofia:
Det mest ofattbara jag varit med om va när jag va ute och gick med min unghäst i somras. Han hade fått vila ett tag och det märktes. Han betedde sig som en hingst, travade bredvid mig med böjd välvd hals. Då kom jag på den ”briljanta” iden att gå ut på lite mer ojämn terräng så att han skulle få jobba lite och bli av med lite överskottsenergi. Dock råkade jag halka i en liten lerig uppförsbacke och jag tappade min ädla springare. Han galopperade iväg i världens räser galopp över ängen, ca 500m ifrån stallet. I all panik försökte jag fiska upp min mobil och när jag inte fick upp den gjorde jag ett ynka försök och ropade; TOTTO! Han tvärnitar och galopperar tillbaka till mig. Helt otroligt! Jag kan än idag inte förstå hur jag klarade av att få kontakt med honom i all hans unghäst brall. Vilken känsla det va! ❤

bella:
Det HEMSKASTE hästminnet jag har var när jag, min sköthäst Blesa, & mina 2 vänner Jenny & Hanna red på långritt, vi turades om att rida och ha oss.
I slutet av rundan när vi började närma oss hemmaplan skulle vi rida längs en tågbana. Ingen av oss tänkte på att det skulle kunna komma ett tåg idiotiskt nog.
& Det var dessutom dags för hästbyte, så när jag står där och lite halv håller i Blesa samtidigt som jag skulle kasta upp Jenny på ryggen (då vi red barbacka) kommer det ett tåg. Såklart.
Jag fick lite smått panik & Jenny kastar sig av från hästryggen. När tåget började närma sig stod Blesa först lugnt stilla & jag började då andas ut men precis då kastade hon sig bakåt & halvt stegrade så jag tappade henne. & hon vände i fullt sken & sprang jämsides med tåget, (Det fanns inget staket, så hon kunde springa framför om det var så). Jag började gråta & sprang efter henne & hon bytte då riktning & hoppade över diket & sprang för allt hon var värd över ängen med oss i släptåg. Men hon var såklart snabbare & när vi nådde andra sidan var hon borta. Så vi gick och knackade dörr i området & fick skjuts av en snäll grabb runt omkring i skogen, vi hade dessutom ringt hennes ägare så dom var också ute & letade. Som tur var hittade dom henne nästan vid stallet, genomvåt av svett men annars inga större skador. Jag grät så jävla mycket under den timmen. Rädd för att hon skulle trassla in sig i dom långa tyglarna eller bli påkörd av en bil eller något, dom kör nämligen som idioter där.
Men allt gick bra som tur va!

En Rolig historia är när jag var ute & red med min kompis Jasmine på hennes hästar. Jag hade fått lov att prova Blanca. Hennes D-ponny som brukar testa folk. Så jag hoppade upp lite övermodig och trodde att allt skulle gå galant. Så kom första traven & hon bockade flera gånger men jag hängde mig kvar för glatta livet & när hon var klar trodde både jag & Jasmine att jag var ”klar”. Så vi skulle ta en galopp, denna gång var hon bakom mig ifall att. Så vi drog av i galopp och kom inte så särskilt långt förens Blanca började bocka igen, denna gång flög jag dock av. Huvudet först rakt över halsen och hamnade under henne så hästen hoppar över mig och springer iväg men vänder halvvägs och kommet tbx. Vi försöker då fånga henne men det gick inte & hon sprang hem helt enkelt.
Det var inte så långt hem så Jasmine frågar mig om det är okej om hon galopperar efter och fångar henne på stallplan? .. Visst sa jag.
Så jag lämnades ensam i mörkret & när jag kommit en bit så ska man gå förbi ett hem för ah. Olika personer.
Så då ser jag att massor står utanför och när jag går förbi ropar varenda en ”DÄR KOMMER HON SOM RAMLA AV!!!!” Då hade dom stått där & först sätt Blanca komma springandes utan ryttare, efter ett litet tag även Jasmine galopperandes på Rosa & sist jag. Ensam hahahaha…

Det var döööö pinsamt när dom skrek sådär, men nu i efterhand är det något jag & Jasmine skrattar mycket åt. Vi brukar jämföra det med en mulle serie.
Först Blanca, Sen Jasmine & Rosa & sist jag.
haha…

Era fantastiska historier del 1.

Det är så galet härligt när ni delar med er och som jag har skrattat! Bloggen blir så fantastiskt levande när ni är delaktiga i att kommentera. Ni anar inte hur glad det gör mig!

Ronja:
Jag och en kompis skulle rida hästarna på sommarbete i början av sommaren. Eftersom vi startade redan på morgonen hade vi ingen aning om att det skulle bli en av årets varmaste dagar.. Det var ca 30km till betet och efter ca 20-25 var vi helt utmattade så vi var tvungna att stanna vid en liten gård med stall och frågade om vi fick ha våra hästar där en stund. Haha det kände såå fel!
Allt blev helt fel den dagen, vi red fel typ 100 gånger och vi lyckades skämma ut oss x-antal gånger. Solbrända blev vi också!

Haha en sak till! I sommras när jag var ute på en trevlig barbackatur med nåra vänner fick vi för oss att hoppa över ett dike. Och min medryttarhäst tycker det är jääättekul att hoppa diken, så då slutar det såhär

Kim:
Förra vintern när jag och en kompis red på volten (i grimma och barbacka) fick jag en snilleblixt! Jag gav henne grimskaftet som var väldigt långt och sa att hon skulle ha Gefja som handhäst och prova att skritta och trava medan jag satt bak och fram. Det går bra tills min kompis utan förvarning fattar galopp (min kompis red fortfarande på sin häst då) och Gefja gör världens bocksprång och jag flyger självklart iväg haha!
Ibland är mina snilleblixtar inte så bra alltid..

Agnes:
Oh hjälp.. Har ju vansinnigt många historier, så många år och så många hästar.. Vet ju knappt var man kan börja. En av mina favoriter måste väl ändå vara jag och två kompisar red ut barbacka på våra pållar, en varm och skön sommardag. Vi rider ut på en äng, och jag är fortfarande idag bombsäker på att hästarna hade allt klurat ihop detta innan med varandra, för så fort vi kommer ner på ängen, fortfarande i nerförsbacke, så tvärstannar alla tre, och dyker ner för att äta gräs. Alla vi tre rullade över halsarna och landade sittandes på våra rumpor framför hästarna som glatt travade iväg för att beta.. Snopet!

Sen har man ju som sagt snilleblixtar.. Som att galoppera längst med kanten på en äng, utan att hålla i sig för att en kompis fotar, och man lixom ska visa att man litar på hästen.. Grymma bilder fram tills att hästen plötsligt stannar till och svänger hastigt i full galopp och man själv rasar ner med huvudet före i backen.. Bästa är ju att kompisen fick en hel bildserie på det, som vi senare visade för läkarna (ja, plural..) nere på akuten .. Underbart!

Sen inte för att glömma.. En sommar bodde jag och en kompis på en gård, och i närheten fanns en jättefin badplats, där hästar va såklart förbjudna. Så vid tre på morgonen rider vi ner barbacka och tjuvbadar med hästarna, tänker att nu blir vi ju i alla fall inte upptäckta vid denna tiden!! Dock fick ju båda hästarna för sig att bajsa både på stranden och i vattnet, samt att när vi red hem hade klockan hunnit bli mycket, och vi mötte en hel drös med människor från området där vi kom ridandes i bikini och handdukar… Smile and wave, smile and wave..