Kategoriarkiv: Veckans

Veckans.

Du har väl inte glömt bort att du kan skicka in bilder/beskrivningar för att göra lite reklam för din egen blogg eller dayviews?

De tre olika kategorierna ni kan skicka in till är:
– Veckans foto/failbild: Skicka in det bästa, roligaste eller tokigaste fotot du har tagit.
– Veckans häst/ponny: Presentera din häst/ponny med någon rolig anekdot, ett fint minne, berätta om hans/hennes personlighet eller något annat du vill dela med dig av. Bifoga gärna ett par bilder.
– Veckans blogg: Beskriv den blogg du driver. Bifoga gärna en bild som jag kan använda i inlägget.

Maila bilder och beskrivningar till speakinghorse@hotmail.com.
Glöm inte att skriva din bloggadress eller vad du kallar dig på dayviews.se

fridalogo1

Veckans häst.

Den här veckan har Simone skickat in en bild och beskrivning av shetlandsponnyn Lo. Simone bloggar på SilverRegn.blogg.se.

Det är alltid lika roligt att lära känna er och era hästar.Ni vet väl att ni också kan skicka in failbilder, foton och beskrivningar av era bloggar eller hästar/ponnier?
Mailadressen är speakinghorse@hotmail.com

Krabaten på bilden heter Lo, en shetlandsponny född 2000. Lo är den som fick upp min tro om att allt kan bli bättre, bara man tänker i andra banor.
För 2 år sen skadade jag mig i en trafikolycka. Mitt knä tog all stryk och det resulterar i en söndrig menisk som tydligen inte ska opereras. Mina planer för framtiden försvann precis då pappret kom hem.
Jag gick en hästskötarutbildning, red 4 dagar i veckan och drömde om att köpa mig en egen häst.
Jag har inte suttit på en häst sedan dess.

Jag var nära på att lägga hästar helt åt sidan när jag fick höra om att Lo var tillsalu. Han var då utlånad till ridskolan i karlshamn så jag hade ju sätt honom i hagen och på håll rätt mycket.
Det slutade med att jag köpte mig min egna lilla häst. Trots att min knä är paj och jag troligtvis inte kommer kunna rida igen (även om jag inte vill ge upp hoppet länge) så finns han där för mig. Lika glad för en vilodag som att gå en mysrunda i skogen.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig hel igen, men med Lo vid min sida kan jag tänka om. Jag kan hålla på med det jag älskar utan att känna pressen på mitt knä.

Veckans häst.

Den här veckan har Jennie skickat in en beskrivning av sin vackra pålle.

Det är alltid lika roligt att lära känna er och era hästar.Ni vet väl att ni också kan skicka in failbilder, foton och beskrivningar av era bloggar eller hästar/ponnier?
Mailadressen är speakinghorse@hotmail.com

Här är min lilla welsh cobvalack Bercoed Deio, född 2009. Han är e.Blaengwen Brenin, u. Bercoed Lisa-Lan. Han blev min den 4:e augusti i år, och alla dagar sedan dess har varit dem bästa dagarna i mitt liv! Han är min bästa vän, och vi älskar att vara i varandras sällskap. Han är otroligt gosig och har mycket lätt för att lära. Deio betyder älskade, och det är precis vad han är för mig!

Veckans häst.

Den här veckan har Caroline, som bloggar på happyhorse.blogg.se skickat in en beskrivning av en häst som nu tyvärr betar på de evigt gröna ängarna. Han heter Ville och förtjänar lite extra uppmärksamhet.

Det är alltid lika roligt att lära känna er och era hästar.Ni vet väl att ni också kan skicka in failbilder, foton och beskrivningar av era bloggar eller hästar/ponnier?
Mailadressen är speakinghorse@hotmail.com

Jag skriver, raderar, skriver, raderar. Jag kan inte få fram de rätta orden. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, inte hur jag ska skriva. Men ändå känns det viktigt. Jag känner ett stort tomrum innom mig, precis som ett stort, mörkt hål. De känns som om de rätta orden inte kan komma fram, hur mycket jag en försöker. Det är många, blandade känslor. Vart ska jag börja? Hur kunde det bli så? Jag ska försöka förklara…

För ca 1 månad sedan fick jag beskedet. Det känns som en evighet, samtidigt som det känns som om det var igår. Jag kan känna smärtan.

Första gången jag såg dig föll jag för dig. Jag visste att det var något speciellt med dig. Du var så fin, du hade så kloka, snälla, vackra ögon. Du var åtta år gammal, en holländsk import. Du var så kraftig och muskulös, och med din långa rygg och dina korta ben var du kanske inte den absolut vackraste, men ändå föll jag för dig direkt.
Du fick snabbt ett dåligt rykte. Du var för svår, du var konstig, du var dum, det gick inte att kontrollera dig. Jag såg själv hur stack med ryttare, hur du gick in på mitten och vägrade röra på dig samt hur du slängde med huvudet. Jag måste erkänna att första gången jag red dig slutade i en total katastrof. Jag hade ingen kontroll på dig. I skritten gick du knappt att få fram, och när jag skulle börja trava stack du iväg i full galopp. Jag kunde inte få stopp på dig, och du var väldigt ”framtung”. Efter den lektionen sa jag att jag aldrig mer ville rida dig, och jag menade det. Men några veckor senare fick jag sig igen. Denna gång gick det betydligt bättre, även om det fortfarande var svårt, och jag inte riktigt hade kontroll. Jag tänkte att du kanske i inte var så tokig ändå. Tredje gången jag red dig kommer jag aldrig att glömma. Aldrig. Jag hade egenligen fått en annan häst, Lakej. Redan när vi skulle gå ner till ridhuset så började du krångla, genom att vägra gå frammåt. Väl inne i ridhuset var du ännu värre, och ryttaren kunde inte få ut dig på spåret. Jag minns att ridläraren (även ägare till ridskolan) bad mig sitta av  min häst, och byta till dig. Jag minns hur det pirrade i magen och att jag tänkte ”nu ska jag visa vad jag kan, och du ska få visa ditt sanna jag!” Till att börja med rörde du dig inte ur fläcken, men efter en stunds övertalning så stack du iväg i full galopp och gjorde en ordentlig serie med bocksprång. Jag lät dig hållas och drev på galoppen när du ville bryta av, för att visa vem som bestämmde. Under grundhjälpskontrollen var det lika dant – men helt plötsligt blev du en helt annan häst. Du gick ner i en fin form där du höll dig resten av lektionen, även om du var något frammåttung då och då. Men ändå, det kändes som en dröm.

Fjärde och sista gången jag red dig var helt undebar. Du hade helt klart accepterat mig som ryttare, och det kändes som om vi två var ett team. Det kändes som om vi kunde klara vad som helst, och när jag gick på sommarlov så fantiserade jag om alla kommande ridlektioner. Men efter sommaren var du skadad. Jag visste inte vad som var fel. Och sedan, för drygt en månad sedan, kom beskedet. Du hade kissing spines, och du skulle aldrig mer bli bra igen. Du avlivades fredagen den 14/9 2012. Men du har det bra nu. Du har inte ont mer. Men smärtan finns kvar ändå – inne i mig. Det är så overkligt att du är borta. Borta för evigt. För alltid. Du kommer aldrig, aldrig, aldrig mer tillbaka. Någonsin. Jag fattar inte. Sorgen är för tung för att bära. Jag är lycklig att jag fick träffa dig. Du var inte dum, du ville bara markera att något var fel. Du var underbar.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, jag älskar dig Ville.

Veckans häst/ponny.

Den är veckan har Sofie som bloggar på horsegirlship.blogspot.com skickat in en beskrivning av en häst som förtjänar lite extra uppmärksamhet.

Det är alltid lika roligt att lära känna er och era hästar. Ni vet väl att ni också kan skicka in failbilder, foton och beskrivningar av era bloggar eller hästar/ponnier?
Mailadressen är speakinghorse@hotmail.com

Här är en bild på min 21åriga nordsvensktravare Troll Jon. Han räddade mig när jag var på väg mot mörkare vägar och inte hittade någon väg tillbaka. Han är mitt allt och lyser upp mitt mörker. Finns ingen som förstår mig bättre än han gör och det finns ingen jag hellre skulle dela min vardag med än med honom 🙂

Veckans häst/ponny.

Den är veckan har Emma som bloggar på silentvoices.blogg.se skickat in en beskrivning av en häst som förtjänar lite extra uppmärksamhet.

Det är alltid lika roligt att lära känna er och era hästar. Ni vet väl att ni också kan skicka in failbilder, foton och beskrivningar av era bloggar eller hästar/ponnier?
Mailadressen är speakinghorse@hotmail.com

Jag fick Caspian när han var fem år gammal och han har alltid varit den vuxna typen, när man såg honom redan som femåring trodde man att han var mycket äldre då han är så pass lugn och stilla i sitt sätt. Inte alls som den ”förväntade” femåringen, har fått många kommentarer om detta kan jag säga. Dock gäller detta nu för tiden bara i hanteringen då det jämt ska vara full fart ute i skogen.
Caspian är väldigt tålmodig och står ut med det mesta, plastpåsar och andra saker som prasslar är dock väldigt läskiga enligt honom. Kossor, får och grisar också! Trots att han är väldigt tålmodig för det mesta så finns det även situationer då hans stubin är den kortaste som finns och då jäklar blir han sur om jag inte tycker som honom (exempelvis om jag håller in honom när det ska vara galopp enligt honom). Detta visar han jäkligt tydligt genom att bocka, sparka bakut, slå med framhovarna i marken osv.
Ett exempel är för några veckor sedan då en tjej var och provred för att bli medryttare på honom. Hon hoppade upp på honom i paddocken och Caspian kände inte för detta så han rörde inte på sig överhuvudtaget, bara stod där trots att tjejen gång på gång bad honom att gå. Så jag föreslog att jag skulle rida fram honom så kunde hon få testa honom sen. När jag sedan hoppade upp så gick han direkt utan problem tills vi kom till galoppen. Kan ju säga som så att han aldrig aldrig någonsin bockar eller sparkar i paddocken, har hänt en gång innan för nästan två år sedan. Men den dagen var han såå arg på mig så han bockade och sparkade och hade sig, bra första intryck för den tjejen. Fick fint förklara att han aldrig brukade vara sån annars och när tjejen hoppade upp på honom sen igen stod han stilla igen och vägrade röra på sig så vi bröt där helt enkelt.
Han är en sådan häst som inte försöker om han inte förstår, så fort han inte förstår någonting så stänger han av och springer eller står helt stilla. När han väl stänger av är det rätt svårt att ”få tillbaka honom på jorden” därför försöker jag verkligen alltid vara så tydligt som det bara går så att han aldrig kommer till det läget där han stänger av. Oftast är han sådan att när han stänger av i ridningen så gör han det genom att stå stilla och när han stänger av i träningen från marken så springer han bara runt runt runt.
Han uttrycker även sina åsikter i alla lägen vilket är så skönt. I vissa situationer uttrycker han dem dock mer eller mindre så det gäller att vara uppmärksam så att man förstår även de minsta signalerna då han ibland kan vara väldigt lättövertalad. I andra situationer (som exempelvis att rida i paddocken) säger han ifrån ordentligt för det är tråkigt tråkigt tråkigt tycker han.
Det är så svårt att beskriva honom då han är så pass olika beroende på vilken situation det gäller, det händer aldrig att man får två likadana dagar med honom. Helt plötsligt tycker han att det är jätteroligt med ett pass i paddocken osv. Men överlag är han världens mysigaste och goaste häst och jag skulle inte byta ut honom mot någon för härligare häst får man leta länge efter. Han är verkligen Caspian rakt igenom och jag älskar honom oändligt mycket för det. Han har bara så mycket personlighet och ska alltid jävlas och jag vet så väl om att han gör det med mening då han nu efter snart två år tillsammans vet precis vad som går mig nerverna. Detta speciellt då vi har ”publik”, har många gånger fått uttala orden ”han brukar inte vara sån” eller ”han brukar inte göra såhär”. Men det är bara en del utav honom!