Bianco.

Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men för fyra år sedan hade jag en riktig gentleman vid min sida. Han hette Bianco, var 24 år gammal och stöpt ur renaste guld. Betty hade skadat en ledkapsel och hade lång rehabilitering framför sig. Hon var trotsig, odräglig och riktigt dryg att ha med att göra. Jag fick låna Bianco av en av mina bästa vänner och han klev försiktigt in i mitt liv när jag behövde honom som allra mest.

Jag har aldrig träffat en mer godhjärtad häst än Bianco. Han blev snabbt en självklar kompis vid min sida. Oavsett hur stökig, bråkig och typig Betty hade varit kunde jag gå för att hämta honom i hagen och se de där vänliga pepparkornsögonen möta min blick. Bianco gick alltid lös när han förflyttade sig mellan stall och hage. När det regnade vid utsläpp stannade han till i stalldörren och vände för att gå in igen. Vid två på eftermiddagen stod han vid grinden i hagen, ivrigt väntandes på att få komma in, trots att hagen erbjöd fri tillgång på hö. Det var sådan han var, en riktig mysfarbror som gärna stod i stallet och tuggade på en tuss hö medan han blev borstad, klappad och kliad.

Bianco var en blyg liten herre. Hans personlighet smög sig så sakteliga fram för varje dag som gick. Han vågade visa mer av sig själv och det enorma guldhjärta han hade bankandes i bröstet ju mer tid vi spenderade ihop.

För ganska exakt fyra år sedan tog den gyllene, genuint vänliga gentlemannen sitt sista andetag efter att ha drabbats av en gaskolik. Insomnande kändes som det enda värdiga alternativet för en gammal man. Med sig tog han sin pigga uppsyn, sitt försiktiga sätt att visa att han trivdes i ens sällskap och all lärdom han besatt. Kvar lämnade han en varm känsla i hjärtat av att ha fått lära känna honom och tårar i ögonen efter en saknad vän.

Vackra, kloka, fantastiskt snälla Bianco. Tack för allt och fortsätt sova gott.


Världens absolut snällaste ögon.

Dagens Betty.

Våren har kommit till Skåne! Vi har haft solsken och fågelkvitter hela helgen. Som tur var höll det härliga vädret i sig även idag när jag var ledig och kunde ägna mig åt Betty.

Idag stod dressyr på schemat. Det blev ju löshoppning i fredags, ett återhämtningspass i lördags och vila igår. När vi hade skrittat fram skrittade vi en kort stund på en stor volt innan vi kom fram i trav i höger varv. Fokus ligger på att först och främst få Betty rund och därefter be henne skjuta på mer med bakbenen. Hon kändes fin i princip direkt, lyhörd, rytmisk och jämn. Hon svarade väl för mina hjälper. Jag lade in lite galopp på stora volter och längs med fyrkantsspåret, vilket också fungerade bra.

Efter en skrittpaus på lång tygel bytte vi varv och började nästan direkt med traven. I vänster varv är Betty rakare i insidan än i höger. Det gör att hon blir kortare i yttersidan och har svårt att få plats med alla benen under sig. Hon kan då flytta bakdelen lite utåt och kännas sladdig, framför allt i trav på böjt spår och när jag rider på mer framåt. Det har blivit mycket bättre jämfört med hur det har varit, men ibland kommer det tillbaka lite grann. För att komma till rätta med det problemet behöver jag få insidan rundare så att yttersidan stretchas ut och blir konvex. Då kan hon få plats med bakdelen spårande bakom framdelen. Idag valde jag att lägga en mindre volt i hörnet innan långsidan för att få till rundheten. När vi kom ut på långsidan bad jag sedan henne trycka på mer framåt i traven. Det fungerade bra och jag tyckte att vi fick till traven allt bättre. Vi lade även in lite galopp längs med spåret och på stora volter, vilket också kändes bra.

Ytterligare en skrittpaus och ett varvbyte senare kom vi fram i trav i höger varv. Jag fortsatte med de små volterna innan långsidorna. Eftersom att Betty är rundare i höger varv kunde vi ganska snart strunta i dem och bara rida framåt på långsidorna. Betty kändes superfin.

Vi bytte varv en gång till innan vi avslutade. De första varven lade jag volterna innan långsidorna. Efter några gånger kunde vi skippa dem och ändå bibehålla rundheten. Betty kändes alldeles otroligt fin och jag ville inte sluta rida. Det fick jag ju förstås göra ändå, men jag ville inte lämna den fantastiska känslan hon bjöd på. Jag hoppas verkligen att vi kan hitta den igen vid nästa ridpass.

När jag hade suttit av och gick runt i ridhuset för att mocka undan de bajshögar som fanns i ridhuset kunde jag inte sluta le. Jag tror att dagens pass var vårt absolut bästa någonsin och jag är så otroligt glad för att det händer massor av saker just nu.

Vi avslutade dagen med att ta en kort promenad i skogen för att skritta av. Betty uppskattade inte det överhuvudtaget då hon hatar skogspromenader, men solen sken och fåglarna kvittrade. Efter att hon hade ätit sitt kraftfoder fick hon komma ut i hagen utan täcke i några timmar. Hon stod och solade, halvsovande och alldeles nöjd med tillvaron.

Gårdagens Betty.

Igår var jag otroligt trött hela dagen, egentligen helt utan anledning. Jag valde därför att kompa ut från jobbet två timmar tidigare. På så vis hann jag med att njuta av dagens sista solstrålar och dessutom köra till stallet.

Eftersom att Betty löshoppade lite högre hinder i fredags hade jag planerat ett kort, ganska kravlöst pass igår. Efter att vi hade skrittat fram red vi öppna och sluta, och övergångar mellan dem, på en stor volt. Betty flyttade väl och kändes mjuk och fin. Vi gick sedan över till trav på stora volter, längs med fyrkantsspåret och på serpentinbågar längs med långsidorna. Betty var jämn, rytmisk och avspänd. Jag lät henne gå i en lite lägre form. Betty är en sådan häst som aldrig känns stel eller öm i kroppen efter ett mer styrkemässigt krävande pass. Självklart får hon träningsvärk då och då, men hon känner liksom inte efter. Det gör att kraven på mig blir högre. Jag måste låta henne få tid till återhämtning vare sig hon själv tycker att det är en bra idé eller inte. Hon hade gärna kört fullt ös precis hela tiden, men jag får vara förnuftet och hitta rimlighet i träningen.

I galoppen fortsatte vi längs med fyrkanten och på stora volter. Även där kändes Betty otroligt rytmisk och svarade väl för mina hjälper. Vi avslutade med lite mer travarbete innan vi skrittade av och lämnade ridhuset för den här gången.

Gårdagens Betty.

Igår skulle ett gäng unghästar löshoppas i ridhuset. Betty är ju vuxen och behöver inte träna inför något treårstest, men hon älskar löshoppning och skulle inte vilja missa tillfället.

Eftersom att de andra hästarna redan hade hoppats när det var Bettys tur var avspärrningsband uppsatta runt ridhuset. Jag brukar ju aldrig ha några sådana när vi löshoppar själva, men eftersom att allt var rekat lät jag det vara kvar. Det är inget som stör.

Betty fick värma upp i trav och galopp innan jag började sätta upp hinder. Jag hade bara ett hjälphinder och därefter en oxer. Betty var sitt vanliga tokjag, men jag satte faktiskt stopp för att hoppa oxern baklänges när den började bli lite högre. Det får finnas någon form av gränser faktiskt. Hon hade knappt tid att stanna hos mig för att få müsli och beröm innan hon behövde galoppera vidare och hoppa igen.

När jag tyckte att det räckte fick Betty hoppa av på ett lågt räcke ett par gånger innan vi var helt klara för dagen. Hon hade kunnat fortsätta precis hur många rundor till så det får helt enkelt vara upp till mig att avbryta övningen. Jag försöker göra det när Betty fortfarande tycker att det är otroligt roligt att hoppa, så att hon blir lite besviken för att det är över, men minns glädjen till nästa gång.



Gårdagens Betty.

Igår var det dags för en ledig dag efter några arbetsdagar och inför jobbhelg. Jag misstänkte att Betty skulle ha lite överskottsenergi så jag lät henne springa av sig lite i ridhuset innan jag longerade i trav och galopp för att sedan sitta upp. Vi skrittade fram en kort stund innan jag kortade tyglarna och skrittade på en stor volt. I skritten är Betty väldigt eftergiven för kontakten så vi checkar bara läget innan vi går över till trav.

Vi jobbade på så som vi gjorde när vi tränade för Hector i trav och galopp på stora volter och längs med fyrkantsspåret. Vi tar ganska täta pauser i skritt på lång tygel för att få lite tid för reflektion innan vi jobbar vidare. Jag försöker att pusha oss vidare genom att fokusera på att få Betty eftergiven för kontakten, därefter rund och sedan be om mer tryck från bakbenen. Hon ska inte bara paddla på framåt utan skjuta sig uppåt med hela kroppen.

Längs ena långsidan låg några galoppbommar på marken som vi både travade och galopperade över, vilket Betty uppskattade.

Betty skötte sig väldigt bra igår. Hon kändes jämn och mjuk, lyhörd och arbetsvillig. Vi arbetar under ganska korta pass för att inte överanstränga eller tråka ut henne.

När vi var klara med arbetet i ridhuset frågade Frida om vi kunde följa med henne och Popper, en fyraåring som står på gården för utbildning och därefter försäljning, som sällskap i skogen och det ställde vi upp på. Det blev mestadels skritt, men även några travsträckor och en lugn galopp. Betty genomförde uteritten väl, även om hon inte var speciellt road över att behöva ge sig ut i skogen. Skritturer är inte riktigt hennes favoritsysselsättning, men det är nyttigt för henne så ibland får hon helt enkelt bara uthärda.


Söndagens Betty.

I söndags var jag ledig och tog mig därför till stallet på eftermiddagen. Jag var fortfarande förkyld och inte helt i form, men Betty behövde få röra på sig. Jag började med att longera henne, vilket hon skötte väldigt lugnt och beskedligt, trots massor av överskottsenergi. Longeringen fungerar sövande på henne, hon vet precis vad som förväntas av henne vilket gör att hon snabbt slappnar av och fokuserar på arbetet.

När Betty hade longerats en kort stund i alla gångarter i båda varven satt jag upp. Vi checkade av att hon förstod kontakten till munnen i skritt innan vi kom fram i trav. Betty skötte sig alldeles ypperligt och gjorde det jag bad henne om. Förkylningen gjorde dock att jag inte riktigt orkade be om det där lilla extra. Det är så ibland helt enkelt.

Vi fortsatte arbeta i trav och galopp med ganska täta skrittpauser på lång tygel på stora volter och längs med fyrkantsspåret. Betty kändes rytmisk, jämn och fin. Det blev ett ganska kort ridpass, men vi hittade en trevlig form i alla gångarter och i båda varven, vilket är precis vad vi är ute efter just nu.